Alex Limonovics funderingar

“Titta Alex! Men titta dååå!” Två fyraåriga flickor iförda prinsessklänning kräver uppmärksamhet, själv har jag fullt upp med att hantera en våldsam spiderman som just kastat sig över mig, jag skrattar och hans prydliga frisyr kittlar min haka. När den ena flickan stegar fram och rycker mig i armen vänder jag blicken mot henne. Spindelmannen gör detsamma, och där ligger vi mage mot mage och beskådar flickornas uppspel. Jag känner hur han andas och jag har min hand på hans rygg.

När det är över vänder jag blicken mot den mer handgripliga motståndaren. Han ler och jag känner hans ena hand stryka genom mitt nackhår med en varm rysning som följd. Jag reser mig till stående ställning med pojken i famnen. Vi ser på varandra och ler. “Vad vill du göra?” frågar jag. “Rita” svara han. Jag sätter ner honom vid ett bord där några andra barn redan sitter koncentrerade, skjuter pennorna närmare honom och går efter en ny tejprulle.

Hösten är alltid lite ansträngande, inskolningar är trevligt men tar på krafterna. Man får stifta nya bekantskaper med både föräldrar och barn. Och ur båda dessa aspekter är jag lyckligt lottad, bra föräldrar till underbara barn!

Kort sagt, jag är trött men lycklig!

Tigern smyger sig på sitt tilltänkta byte Med ett rytande kastar den sig framåt och slår med ramen över bytets bröstkorg som sjunker hjälplöst mot golvet. Tigern närmar sig och faller på knä bredvid, sätter örat mot bröstkorgen och sjunker ner platt i liggande ställning.

I tigermunderingen ler en sprallig treårig pojke lyckligt och han pratar mjukt, jag känner hur hans fingrar börjar leka lätt med mitt hår och jag känner en lätt rysning av välbehag, min hand svarar med samma ömhet i hans nyfriserade kalufs.

Det är i kontrast till detta som jag inte förstår omgivningens fördomar mot pedofili. Här ligger vi i en situation som många vuxna skulle skrämmas av, men ändå själva vara redo att utföra då de anser sig “bättre lämpade”. Och pojken tycker det är mysigt.

De personer som försöker göra gällande att “pedofiler inte ska få leva ut” har säkert sett pedofiler in action utan att ens inse det.

Det är nog snarare så att den som tror att missbruk är sexualitetens norm, själv är den som skadats eller skrämts. Kanske har de själva behandlats illa och försöker göra det till lag för alla andra? Eller lägga på andra sitt eget lidande?
Tragiska människor! Trasiga människor!

Tigern ligger kvar kanske någon halvminut innan den åter går på jakt efter ett lyckligt byte. Bakom sig lämnar den en vuxen med ett leende etsat på näthinnan och upprymd av lenaste barndoft. Nu är han både pojke och för ung, men ingen vuxen kan ge mig detta mått av sinnesfrid. Det är som två kontakter som matchar varandra perfekt. Ger och tar emot samma sak på samma nivå.

Vuxensexualitet? Nä, pedofili rymmer i min värld bara termer på den positiva sidan skiljelinjen. Varför skulle jag tråna efter annat? Jag ser ingen orsak, känner inga behov eller begär efter annat. Det är på det sättet jag konstruerat en lycklig pedofil. Och det finns många fler sätt!

högaktningsfullt,
Alex Limonovic