Alex Limonovics funderingar

Som alltid när dylikt händer blir det uppståndelse, media skriver igen och vi får kanske hit en ny våg av besökare snart. En fråga rörandes en fullständig trivialitet. Jag tror det är dags att publicera ett svar på det som uttrycks och antyds i artiklarna.

Jennie Söderberg är den kammaråklagare som inlett en förundersökning mot denna blogg. Motiveringen ska enligt DN:s pappersupplaga (090821) och Ab vara hur jag beskriver hur jag tagit av en flicka trosorna efter att hon kissat ner dem, vilket hon misstänker vara “sexuellt ofredande”. Då det är en notis i DN lägger jag ingen större vikt vid formuleringen.

Textutdraget kring vilket allt cirkulerar:
“… Helt öppet kan man då smörja (= smeka) varje barn noga. En lite flicka hade dock mage att ställa sig och kissa på stället, varpå jag inte fann något bättre råd än att kränga av henne även trosorna och fortsätta min behandling. (Tur att jag inte hade henne i knät.)”

Redan från första dagen spekulerades det i huruvida bloggen är äkta, jag anser att frågan är oviktig. Men jag ämnar ge några svar på det lilla som finns att utläsa i media. Det som beskrivs är ingalunda någon ovanlig händelse, så om inte annat skulle det kunna vara sant hur det än är med ifrågavarande textsnutt.

1. Det ingår i förskolepersonalens arbetsuppgifter att hantera barns kroppar, kläder, urin och avföring. Att underlåta att byta nerkissade eller nerbajsade kläder (eller blöjor) torde kunna betraktas som arbetsvägran, eller i grövre fall som barnmisshandel. Om det är orimligt att vägra med motiveringen att “det är äckligt”, bör knappast motiveringen “är trevligt” anses mer hållbar. Vad jag känner torde således ej heller kunna utgöra ett brott.
2. Givetvis finns det inga uttryckliga direktiv om i vilka situationer personal har rätt att klä av barn. Det är dock att betrakta som en mycket inarbetad och vedertagen praxis. Att avlägsna urin och avföring är en sådan situation, där vi även vid behov är skyldiga att åsidosätta ett barns uttryckliga vilja. Ett litet barn har ingen rätt att välja bort byte av en våt blöja, eller ett nerkissat klädesplagg.
   Av den händelse att dylika direktiv någon gång formuleras, kommer den ifrågavarande situationen med nödvändighet att falla under dessa.
3. Slutligen kan beskrivandet som sådant kan knappast anses utgöra ett brott. Det torde vara helt legalt att berätta att man utfört sina arbetsuppgifter, och även om huruvida man uppskattar det eller ej. Det lär under alla omständigheter falla under YGL.

Ett barns vilja ska respekteras så långt det är möjligt, och i situationer som ej innefattar sanitär hygien respekteras den. Ett barn kan välja bort exempelvis vistelse i våtrum eller vattenlek vilka är de övriga situationerna då det händer att barn klär av sig, eller kläs av, på vuxnas initiativ. (Det finns också situationer då barn klär av sig på eget initiativ, men det är en annan fråga.)

Då jag inte “förmått” barnet att utföra något alls, än mindre något som inte faller under normal utövning av föreliggande arbetsuppgifter så finns det ingen reell orsak att misstänka brott. Det vore en olycklig utveckling om förskolepersonal, med hot om sexualbrottsanklagelser, förbjöds att utöva sina arbetsuppgifter. Eller för den delen, skrämmas från att utföra dem.

Jag uppmanar åklagaren att ta rätt på det uppskattade procentantalet av befolkningen som har pedofili i sitt sexuella spektrum, hon behöver inte lita på siffror från mig. Jämt fördelad torde denna siffra vara överförbar på personalen i landets förskolor (och skolor). Och jag dristar mig spekulera i att siffran är högre än så, då jag antar att många väljer att jobba med det de tycker om.

En pedagog ska behandla sina barn/elever/studenter oavhängingt den egna sexualiteten eller andra känslor. Varken premiering eller exkludering är godtagbart eller accepterat. På denna punkt skiljer sig inte förskolejobbet från någon annan form av myndighetsutövning. Att byta kläder på nerkissade barn är en tämligen rutinmässig företeelse på en förskola, att en åklagare inte är medveten om detta faktum finner jag anmärkningsvärt. Hon kan själv försäkra sig om saken på närmsta förskola.

Det finns en enda sak som skiljer mig från annan förskole- och skolpersonal. Jag törs prata om min sexuella läggning i samma andetag som jag nämner min yrkesroll, något jag gör på min fritid. Lärare oavsett läggning och skolform brukar erfarenhetsmässigt utsättas för svår press om något av deras sexuella person blir känd, tex på olika internetforum.
Det bryter jag mot. Det är en medveten risk i syfte att uppmärksamma samhället på ett av de kvarvarande fördomsproblemen som finns i vårt samhälle, något jag inte skulle riskera för lite nöjesskrivande.

Hur vi än vrider och vänder på saken handlar frågan inte om något “sexuellt ofredande”, den handlar om pedofiler ska erkännas sin yttrandefrihet eller få stå kvar på avbytarbänken tillsammans med andra minoriteter. Sverige har gått långt på den vägen om vi jämför oss med vår omvärld, men vi har minst lika långt kvar innan vi är i mål.

Alex Limonovic

************
UPPDATERING

Noterade följande citat i Aftonbladets artikel: “Samma dag som anmälan kom in beslöt jag att inleda en förundersökning. Misstankarna gäller sexuellt ofredande, säger kammaråklagare Jennie Söderberg.”

Samma dag! Det här har alltså pågått i veckor, först nu gör man artiklar om det? Varför just nu? Om denna information ska vara en “färsk nyhet” måste den ha varit väl konserverad.

************