Alex Limonovics funderingar

Bakgrund

Rikskriminalen och ECPAT inbjöd Piratpartiet till ett möte där partiets representanter exponerades av grova barnpornografiska inslag. Mer om det längre ner.

Det öppnar för frågor om politiska motiv, vill polisen och ECPAT kväsa Piratpartiet? Eller försöker Ecpat tvinga in partiet under sin fana? Det är inte mina frågor. Men jag kan visa vad ECPAT står för och jag kan visa på deras överdrifter. Texten är rätt lång och jag har försökt göra den överskådlig.

Piratpartiet

Piratpartiets politik är fri informationsdelning. Skulle de övriga partierna (rent hypotetiskt) gå dem till mötes skulle alla kunna dela filer fritt, därmed skulle incitamentet att gömma sig avta och utvecklingen av dylika program/metoder sjunka mot ett bottenmärke i Sverige. Det skulle ligga barnpornografispridare i fatet. (Om inte denna skulle omfattas av samma garanti.)

Det finns således ingen förtjänst i att ta strid mot Piratpartiet, i praktiken tvärtom då ECPAT gärna lägger alla digitala kulturyttringar på altaret. ProjO som inte är pedofil resonerar om frågan här.

ECPAT och dess metoder

Metoden ECPAT valt mot Piratpartiet var utstuderat brutal. Man exponerade representanterna för filmklipp av värsta tänkbara barnpornografi. Sådant som saknar all relevans i en saklig diskussion då alla ändå är emot misshandel. Jag är bara bekant med ett av klippen som ECPAT i vart fall förr hade för vana att visa upp. Om vi törs utgå från att det är samma klipp så är det en svartvit smalbandsfilm (gamla tiders projektor skulle jag tro) av genomusel kvalitet. Övergreppet var sadistiskt, jag lyckades inte se hela inslaget då det fick mig att reagera med ilska. Jag har haft den tveksamma förmånen att gå på ECPAT-bio för många år sedan då innehav fortfarande var lagligt.

Detta minne är från 90-t och ganska suddigt, men jag har frågat mig varför de visade ett så gammalt material? Troligen för att man inte hittat något färskare som är jämförbart. Jag kan dock inte vara säker på att detta klipp är vad Piratpartisterna utsatts för.

Föreningen har en brokig historia kantad av överdrifter. En provkalkyl hittar ni här. (Fundera gärna över trovärdigheten i kalkylen.) Det går lätt att hitta mer, exempelvis hos Expressen, och ECPAT’s svar med en kort replik. Leta gärna själva.

Barnpornografi

Om barnpornografi i allmänhet är såpass hemsk att den bör bekämpas, varför väljer då inte ECPAT ett representativt material? Jag ska ge er ett mer representativt material: Youtube 1, Youtube 2. (Sök gärna bland relaterade klipp.) Nu produceras visserligen inte all barnpornografi i badkar, men den är tämligen representativ ur skade- och våldsaspekt. Här skriver Sveriges Radio om fenomenet och här skriver DN.

Den enda kommersiella bas som finns för barnpornografi är de så kallade childmodel-siterna. Det är traditionella poseringsbilder med eller utan kläder. Till det kommer det material folk själva (dvs vuxensexuella) producerar och publicerar på nätet, vanliga familjebilder alltså. Detta kan Piratpartiets representanter inte förväntas känna till, de är pålästa i andra frågor.

Finns då inte de övergrepp som ECPAT talar om? Jo, tyvärr. De finns! Men de det utgör en så försvinnande liten andel av materialet att det jämfört med det vardagliga eller poseringsbilderna är helt försumbart.

Det är av goda orsaker som hysteriker aldrig lyckas hänvisa till värre material än ”semesterbilder” och childmodel-bilder. (Som när jag skrev om det här: Porr, barnporr och fördomar) Det kan därför inte ligga till grund för generella beslut. Det vore som att förbjuda biltrafik för att det förekommer trafikolyckor. (Där man som bekant tillåter fenomenet bilkörning men försöker förebygga olyckor.)

Hur lagen skapar ett demokratiskt vakuum

Vem har (mest) rätt, jag eller ECPAT? Vem som helst skulle kunna försäkra sig om den saken några knapptryck bort. Men då uppstår nästa dilemma! Även om du kan så har du inte rätt att informera dig om saken utan att bryta mot lagen. (Möjligen får man försöka, men inte lyckas. Det låter jag vara osagt.) Kort sagt så blockerar lagen de kontrollmekanismer som ska skydda oss från att toppstyrda.

Plötsligt har vi hamnat i ett demokratiskt vakuum. Vi behöver viss information för att kunna avgöra om en lag är skälig eller grundad i fördomar. Då uppstår det ett problem om vi förbjuds söka just denna information. Det gör lagen närmast omöjlig att ifrågasätta.

Regeringen i Litauen vill förbjuda ”positiv information” om andra sexuella läggningar än heterosexualitet. Införs lagen så kan det bli närmast omöjligt att ifrågasätta den repressiva politiken i offentliga rum.
Så är det för oss pedofiler i Sverige, fast lite värre. Här kan vi inte ens högst informellt söka information utan att begå lagöverträdelser.

Följaktligen hamnar vi i den obehagliga situationen att vi måste förlita oss på proffstyckare som mycket väl kan tala i egen sak. (Räkna in mig om ni vill.)

Vid sidan av lagtrots återstår två tänkbara scenarion: 1) Vi häver lagen och skaffar informationen. 2) Vi gör vi medvetet avkall på demokratin och faller tillbaka på tänkbara intressegruppers tyckanden.

Min åsikt och lite resonemang

Jag kan inte blunda för att polisen låter sig utnyttjas i detta syfte. (Då jag antar att det var ECPAT’s idé, men de inte kunde realisera den på egen hand då de inte längre får hantera barnpornografi.) Polis ska ingripa mot brott, inte diktera politik för vänsterpartiet, Sverigedemokraterna eller Piratpartiet. Det är elementärt!

Jag är demokrat, och därmed måste jag finna mig i samhällets lagar. Men jag kan också försöka påverka till att beslutet tas med öppna ögon. Demokrati får inte åsidosättas av att proffstyckare eller lobbyorganisationer skaffar sig ett ”kunskapsmonopol” som baserar sig på överdrifter eller rena påhitt.

Men jag vill se ett konsekvent beslut. Om “barnpornografi” (som Youtube ovan) ska betraktas som ett “övergrepp”, så måste rimligtvis “vuxenpornografi” vara lika illa i samma position, och än värre i skildrade sexakter. Båda varianter måste således förbjudas eller tillåtas med likartade argument för att hålla oss till moral. Annat är dubbelmoral, man kan inte utan skam hävda att det är fel att utnyttja barn och rätt att utnyttja vuxna. Antingen är det ett utnyttjade, eller så är de det inte!

Vi kan välja att bortse från moral och istället se till konsekvenser! Då räcker det att förhindra att medmänniskor behandlas destruktivt. Om det sedan är “pornografiskt” eller inte blir då irrelevant. Men då får man tåla att vi är olika.

Jag tror att moralism är lika farligt som en över- eller feltolkad liberalism, att vi måste finna en balans däremellan där vi kan rycka på axlarna åt hela fenomenet “barnpornografi”. Jag tror att de flesta inte skulle bry sig om den mesta “barnpornografin” som florerar. Sådant blir bara fult om vi vill skambelägga nakenhet eller sexualitet, och det vill inte jag. Inte för vuxna och inte för barn!

Det viktiga för mig är att demokratiska principer säkerställs. Det går före alla andra principer då det är fundamentalt för demokratins utveckling. Med hänvisning till resonemanget om det demokratiska vakuumet bör vi avkriminalisera innehav av barnpornografi, alternativt minska statens sanktionsrätt till en konfiskeringsrätt. Dvs att polisen kan beslagta materialet men inte i övrigt lagföra innehavaren av material. Först då bli lagen granskningsbar och därmed vid behov reviderbar. Därmed skulle även det grovt material bli lagligt.

Demokratiens mynt har, och har alltid haft baksidor, det ska inte förnekas. Det är demokratins och rättssäkerhetens pris!

Jag vänder mig inte det minsta emot att ECPAT bekämpar något som helst, men när de far med osanning bör det framhållas. Att låta ECPAT påståenden styra i frågor som barnpornografi är som att låta Philip Morris styra över cancerforskningen, eller OPEC leda övergången mot förnyelsebar energi. Oavsett hur beslutet slutligen skulle falla så skall det fattas med objektiv information på bordet!

Slutligen vill jag säga att jag inte begär att någon ska lita på mig, jag vill bara delge mina tankar och kunskaper. Jag vill att ni ska tänka själva! Hysterikers hopp ligger i att de i kraft av sitt ”goda budskap” ska undgå granskning, och därmed diskussion om konsekvenserna av den förda politiken.

Länkar

Oscar Swarts:

Blogg: Rättning i leden: Rikskrim och ECPAT slår till,
Blog: Rikskrim historieförfalskar - bevis!,
Newsmill: Rikskriminalen försöker tysta Piratpartiet

Jan Lindgren, deltagar från Pp: Blogg

ECPAT: Blogg om mötet med pp.

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

Den 8:e december lär länge vara en dag då antirasister kommer mötas med våld. Jag är inte där i år, men har varit under flera gånger tidigare. Och om jag lärt mig något så är det hur samstämmiga dagens media kan vara när de går på polisens version. Och versionsskillnaderna är värda att belysa. I skrivandets stund pågår demonstrationerna i Salem för fullt.Många år har det skrivits om kravaller och urartningar. Kanske blir det så även i år. Och vi som sett en lugn och stillastående demonstration angripas av polis (i Sverige!) kan knappast åläggas andra plikter än att berätta om det. Det är vad vi är skyldiga den demokrati som både polis och media säger sig värna om. För saknas folkets röst så saknas också demokratin.

Det kan vara svårt att inse att det politiska spelplanen förändrats i det tysta. Speciellt som att det kräver en viss grad av personligt engagemang. Men polisen spelar en annan roll nu än för bara tio år sedan. Vi ser nu en kommun som försöker förbjuda demonstrationer, och som varje år vägrat ta ställning mot nazism. Vi har år efter år sett poliser attackera försvarslösa ungdomar och seriösa antirasister, med ursäkt av några svartklädda typer som ser otäcka ut. Och många tycker de ser hemska ut, och den rädslan kan polis och kommun spela på. Och det är svårt att anklaga någon för att ha försvarat sig, eller deltgit i en strid där man själv först angripits.

Varför ska ni tro på mitt ord? Vem företräder jag? Tja, jag kan givetvis inte kräva att ni ska lita på mitt ord. Men jag uppmanar var och en som tvivlar att vara med själva och se, försöka förstå. Jag litar på din egen bedömningsförmåga, om du får en så korrekt information vi kan frambringa. Dock är det förenat med risk, våld brukar förekomma. Men skuldfrågan brukar inte finnas där den normalt läggs.

Vad innebär demokratin? Bla.

• Givetvis måste vi tillåta demonstrationer
• Givetvis får inte polisen agera uppviglare eller bråkmakare som hitintills (vi får se hur det utvecklas idag)
• Det är oacceptabelt att kommuner försöker störa ut grundläggande demokratiska processer, med formella metoder likaväl som andra. (Det vore renhårigare att deklarera sitt öppna stöd till nazisterna, då vet vi vilka vi har med att göra)
• Rättsväsendet ska inte sabbotera en legal politisk kampanj genom att med kort varsel börja fibbla med utfärdade demonstrationstillstånd. Har man kallat till en demonstration har man ett ansvar för de som kommer, i synnerhet om det finns fientliga nynazister i krokarna. Det kan ingen myndighet i världen häva.
• I en rättstat har man rätt att föra fram åsikter utan att de först sanktionerats från ordningsmakten. Därför kan man inte låta myndigheter avgöra vilka ståndpunkter som ska föras fram eller var.

Och så det kanske viktigaste missförståndet. Polistillstånd söks för att informera polisen för att de ska kunna dirigera undan trafik mm, inte för att det ska kunna nekas. Så länge det inte finns några överhängande risker för störningar behöver en demonstration inte vara tillståndsgiven. Det är en myt. Dock hör det till “god ton”, men det är en avgörande skillnad.

DN citerar en “Salem-bo” vid namn Kerstin Erntell-Ström: “… Otillbörliga personer dras till den här händelsen”. Det bör i sammanhanget nämnas att Kerstin Erntell-Ström själv är lärare i juridik och ekonomi vid Tullinge gymnasium. Undrar vilka hon anser ska ställas utanför de demokratiska rättigheterna, vilka är de “otillbörliga”?

Dagens flopp får ändå tillskrivas kommunalrådet och moderaten Gunnar Kalderén. Han säger till DN: “Det är oerhört svårt för polisen att hindra det som händer. Det är som att kämpa mot en stadsgerilla och jag tror inte ens att det skulle gå att få stopp på allt även om det var dubbelt så många poliser ute”.
Och vad är det då som händer? Jo, tidningen besvarar det i samma artikel. Demonstranterna (i sammanhanget mestadels anarkister och autonoma) “tog sig sedan ut på gatorna där man under de följande timmarna ägnade sig åt olika former av rusningar för att förvilla polisen.” Så spännande var det, hoppas det förblir så. Det behöver inte innebära något alls, det är bara ett tecken på att inte heller de längre litar på polisen. Men de rubrikerna får jag se i morgonbitti eller i natt. För nu är det lägdags för en stackars sate som mig. För en gångs skull hoppas jag på någon trivial idol-rubrik, det betyder att Salem förflutit lungt. Men den som lever får se.

Hälsningar
Till antirasister: Lycka till & undvik bråk! (o ge f-n i brandmännen, de är kompisar!)
Till poliserna: Visa god respekt och håll batongen i styr!

/eder alex Limonovic