Alex Limonovics funderingar

Bakgrund

Rikskriminalen och ECPAT inbjöd Piratpartiet till ett möte där partiets representanter exponerades av grova barnpornografiska inslag. Mer om det längre ner.

Det öppnar för frågor om politiska motiv, vill polisen och ECPAT kväsa Piratpartiet? Eller försöker Ecpat tvinga in partiet under sin fana? Det är inte mina frågor. Men jag kan visa vad ECPAT står för och jag kan visa på deras överdrifter. Texten är rätt lång och jag har försökt göra den överskådlig.

Piratpartiet

Piratpartiets politik är fri informationsdelning. Skulle de övriga partierna (rent hypotetiskt) gå dem till mötes skulle alla kunna dela filer fritt, därmed skulle incitamentet att gömma sig avta och utvecklingen av dylika program/metoder sjunka mot ett bottenmärke i Sverige. Det skulle ligga barnpornografispridare i fatet. (Om inte denna skulle omfattas av samma garanti.)

Det finns således ingen förtjänst i att ta strid mot Piratpartiet, i praktiken tvärtom då ECPAT gärna lägger alla digitala kulturyttringar på altaret. ProjO som inte är pedofil resonerar om frågan här.

ECPAT och dess metoder

Metoden ECPAT valt mot Piratpartiet var utstuderat brutal. Man exponerade representanterna för filmklipp av värsta tänkbara barnpornografi. Sådant som saknar all relevans i en saklig diskussion då alla ändå är emot misshandel. Jag är bara bekant med ett av klippen som ECPAT i vart fall förr hade för vana att visa upp. Om vi törs utgå från att det är samma klipp så är det en svartvit smalbandsfilm (gamla tiders projektor skulle jag tro) av genomusel kvalitet. Övergreppet var sadistiskt, jag lyckades inte se hela inslaget då det fick mig att reagera med ilska. Jag har haft den tveksamma förmånen att gå på ECPAT-bio för många år sedan då innehav fortfarande var lagligt.

Detta minne är från 90-t och ganska suddigt, men jag har frågat mig varför de visade ett så gammalt material? Troligen för att man inte hittat något färskare som är jämförbart. Jag kan dock inte vara säker på att detta klipp är vad Piratpartisterna utsatts för.

Föreningen har en brokig historia kantad av överdrifter. En provkalkyl hittar ni här. (Fundera gärna över trovärdigheten i kalkylen.) Det går lätt att hitta mer, exempelvis hos Expressen, och ECPAT’s svar med en kort replik. Leta gärna själva.

Barnpornografi

Om barnpornografi i allmänhet är såpass hemsk att den bör bekämpas, varför väljer då inte ECPAT ett representativt material? Jag ska ge er ett mer representativt material: Youtube 1, Youtube 2. (Sök gärna bland relaterade klipp.) Nu produceras visserligen inte all barnpornografi i badkar, men den är tämligen representativ ur skade- och våldsaspekt. Här skriver Sveriges Radio om fenomenet och här skriver DN.

Den enda kommersiella bas som finns för barnpornografi är de så kallade childmodel-siterna. Det är traditionella poseringsbilder med eller utan kläder. Till det kommer det material folk själva (dvs vuxensexuella) producerar och publicerar på nätet, vanliga familjebilder alltså. Detta kan Piratpartiets representanter inte förväntas känna till, de är pålästa i andra frågor.

Finns då inte de övergrepp som ECPAT talar om? Jo, tyvärr. De finns! Men de det utgör en så försvinnande liten andel av materialet att det jämfört med det vardagliga eller poseringsbilderna är helt försumbart.

Det är av goda orsaker som hysteriker aldrig lyckas hänvisa till värre material än ”semesterbilder” och childmodel-bilder. (Som när jag skrev om det här: Porr, barnporr och fördomar) Det kan därför inte ligga till grund för generella beslut. Det vore som att förbjuda biltrafik för att det förekommer trafikolyckor. (Där man som bekant tillåter fenomenet bilkörning men försöker förebygga olyckor.)

Hur lagen skapar ett demokratiskt vakuum

Vem har (mest) rätt, jag eller ECPAT? Vem som helst skulle kunna försäkra sig om den saken några knapptryck bort. Men då uppstår nästa dilemma! Även om du kan så har du inte rätt att informera dig om saken utan att bryta mot lagen. (Möjligen får man försöka, men inte lyckas. Det låter jag vara osagt.) Kort sagt så blockerar lagen de kontrollmekanismer som ska skydda oss från att toppstyrda.

Plötsligt har vi hamnat i ett demokratiskt vakuum. Vi behöver viss information för att kunna avgöra om en lag är skälig eller grundad i fördomar. Då uppstår det ett problem om vi förbjuds söka just denna information. Det gör lagen närmast omöjlig att ifrågasätta.

Regeringen i Litauen vill förbjuda ”positiv information” om andra sexuella läggningar än heterosexualitet. Införs lagen så kan det bli närmast omöjligt att ifrågasätta den repressiva politiken i offentliga rum.
Så är det för oss pedofiler i Sverige, fast lite värre. Här kan vi inte ens högst informellt söka information utan att begå lagöverträdelser.

Följaktligen hamnar vi i den obehagliga situationen att vi måste förlita oss på proffstyckare som mycket väl kan tala i egen sak. (Räkna in mig om ni vill.)

Vid sidan av lagtrots återstår två tänkbara scenarion: 1) Vi häver lagen och skaffar informationen. 2) Vi gör vi medvetet avkall på demokratin och faller tillbaka på tänkbara intressegruppers tyckanden.

Min åsikt och lite resonemang

Jag kan inte blunda för att polisen låter sig utnyttjas i detta syfte. (Då jag antar att det var ECPAT’s idé, men de inte kunde realisera den på egen hand då de inte längre får hantera barnpornografi.) Polis ska ingripa mot brott, inte diktera politik för vänsterpartiet, Sverigedemokraterna eller Piratpartiet. Det är elementärt!

Jag är demokrat, och därmed måste jag finna mig i samhällets lagar. Men jag kan också försöka påverka till att beslutet tas med öppna ögon. Demokrati får inte åsidosättas av att proffstyckare eller lobbyorganisationer skaffar sig ett ”kunskapsmonopol” som baserar sig på överdrifter eller rena påhitt.

Men jag vill se ett konsekvent beslut. Om “barnpornografi” (som Youtube ovan) ska betraktas som ett “övergrepp”, så måste rimligtvis “vuxenpornografi” vara lika illa i samma position, och än värre i skildrade sexakter. Båda varianter måste således förbjudas eller tillåtas med likartade argument för att hålla oss till moral. Annat är dubbelmoral, man kan inte utan skam hävda att det är fel att utnyttja barn och rätt att utnyttja vuxna. Antingen är det ett utnyttjade, eller så är de det inte!

Vi kan välja att bortse från moral och istället se till konsekvenser! Då räcker det att förhindra att medmänniskor behandlas destruktivt. Om det sedan är “pornografiskt” eller inte blir då irrelevant. Men då får man tåla att vi är olika.

Jag tror att moralism är lika farligt som en över- eller feltolkad liberalism, att vi måste finna en balans däremellan där vi kan rycka på axlarna åt hela fenomenet “barnpornografi”. Jag tror att de flesta inte skulle bry sig om den mesta “barnpornografin” som florerar. Sådant blir bara fult om vi vill skambelägga nakenhet eller sexualitet, och det vill inte jag. Inte för vuxna och inte för barn!

Det viktiga för mig är att demokratiska principer säkerställs. Det går före alla andra principer då det är fundamentalt för demokratins utveckling. Med hänvisning till resonemanget om det demokratiska vakuumet bör vi avkriminalisera innehav av barnpornografi, alternativt minska statens sanktionsrätt till en konfiskeringsrätt. Dvs att polisen kan beslagta materialet men inte i övrigt lagföra innehavaren av material. Först då bli lagen granskningsbar och därmed vid behov reviderbar. Därmed skulle även det grovt material bli lagligt.

Demokratiens mynt har, och har alltid haft baksidor, det ska inte förnekas. Det är demokratins och rättssäkerhetens pris!

Jag vänder mig inte det minsta emot att ECPAT bekämpar något som helst, men när de far med osanning bör det framhållas. Att låta ECPAT påståenden styra i frågor som barnpornografi är som att låta Philip Morris styra över cancerforskningen, eller OPEC leda övergången mot förnyelsebar energi. Oavsett hur beslutet slutligen skulle falla så skall det fattas med objektiv information på bordet!

Slutligen vill jag säga att jag inte begär att någon ska lita på mig, jag vill bara delge mina tankar och kunskaper. Jag vill att ni ska tänka själva! Hysterikers hopp ligger i att de i kraft av sitt ”goda budskap” ska undgå granskning, och därmed diskussion om konsekvenserna av den förda politiken.

Länkar

Oscar Swarts:

Blogg: Rättning i leden: Rikskrim och ECPAT slår till,
Blog: Rikskrim historieförfalskar - bevis!,
Newsmill: Rikskriminalen försöker tysta Piratpartiet

Jan Lindgren, deltagar från Pp: Blogg

ECPAT: Blogg om mötet med pp.

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

Christer Olsson presenterar sig i Aftonbladet som psykolog, debattör och författare. I en artikel i dagens nätupplaga attackerar han google och andra sökmotorer för att de “länkar till barnporr”, eller faktiskt till all sorts pornografi. (Men givetvis lyfter Ab upp “barnporr” till rubrik.)

“Varför tillåts Google och andra sökmotorer att länka alla former av pornografi, från grov hårdporr med sadism till barnpornografi?”

Det är i sak riktigt att sökmotorer länkar, och jag tänker nu avslöja hur man hittar till barnpornografin på Google.

1. Gå till Googles hemsida.
2. På listen i överkant klickar du på länken “bilder”, sidan laddas nu om.
3. Nu skriver du “child model” i sökfältet och klickar på sök.
4. Vips, skärmen fylls av barnpornografi.

Så här ser 90% av all barnpornografi ut, sedan har vi en betydande andel liknande bilder, fast naken version. Den siste återstående resten är övergreppsmaterial. Denna lilla återstående rest är det enda vår psykolog bygger sitt utspel kring.

Lek med sökorden, vad händer om du istället skriver “nude child” eller “kids bathtub” i sökfältet?

Med sitt utspel fyllt av hetsande retorik och bristande kopplingar till övergrepp försöker Olsson bygga upp en känsla av förestående fara, och i skottlinjen ställer han Google. Pornografi har funnits på internet sedan dess begynnelse. Man kunde göra på ett liknande sätt med gamla Altavista (minns ni den), efterföljaren Evreka. (Långt innan Google var ett namn.)

Samtidigt, för att hålla sin rygg fri är han tvungen att erkänna sitt bristande synsätt även på den övergreppsbaserade pornografin. Han förskjuter i all tysthet skulden till alkohol/droger och “sjukdom”. Det är möjligt att han har rätt i fråga om sjukdom, erfarenhetsmässigt var isf valaffischerna på Anna Lind tillräckligt för att sätta snurr på en tillräckligt sjuk människa. Men då har vi plötsligt hamnat i en helt annan diskussion. Och fler sexualbrott begås under rus från bla alkohol, det stämmer säkert. Men är inte det en nykterhetsfråga isf?

Som nästan varje annan debattör glömde Olsson att fundera på orsaker. Varför finns pornografi? Vad är pornografins förutsättningar? Har pornografi inga positiva sidor värda att nämna? Men då skulle han tvingas erkänna att frågan inte är svartvit utan en enorm gråskala.

Olsson, jag skulle tro att sökmotorerna även länkar till Systembolaget. Och om jag inte missminner mig blev alla sadister friskförklarade vid årsskiftet. Varför skulle just deras sexualitet diskrimineras av sökmotorerna? Fördomar kallas det! (Sadism är “normalt” sedan dess.)

Och vad säger ni förresten om barnpornografin nu när ni har sett, har ni blivit mer våldsbenägna?

Det finns få grepp som är så effektiva mot fördomar som att låta folk undersöka och bedöma själva. De flesta har likvärdiga bilder i sina barns album.

Alex Limonovic

Trillade in på denna länk DN (om tyskt barnporr-filter), vilket snart fick mig att hitta en artikel från Aftonbladet som publicerades i slutet av mars. Intressant tänkte jag och fann mig snart hos några bekanta bloggare jag kommit att uppskatta i yttrandefrihetsfrågor. Rick Falkvinge och Hans Engnell.

Samtidigt grunnar jag på hur effektigt Ecpat gjort begreppet “barnpornografi” till en sorts varumärke. Ett så slagkraftigt varumärke att de kommit undan med lögner som skulle fått Al Capone att skämmas, och dessutom fått med f.d. förbuds- och registreringsminister Thomas Bodström på tåget.

Men jag undrar vad Ecpat tycker om vanlig pornografi? Skulle det vara mer legitimt att våldta och förnedra vuxna kvinnor? För om barnpornografi anses innehålla dessa kännetecken så borde rimligtvis samma sak gälla för vuxenpornografi. Ja, vuxenpornografin är ju långt mycket brutalare då man ibland går så långt som till penetration.

Mer troligt är att Ecpat vet att man skulle bli utskrattade om man drev en sådan linje. Vad man än tycker om pornografi så är det bara fånigt att hävda att dess grund är övergrepp. Det “vet alla”. Men om barnpornografi vet gemena man inget, därför funkar samma absurda linje bra. Men visst, det finns undantag där övergrepp utförs mot barn såväl som mot vuxna. Men vi kan inte göra dessa till måttstock för det övriga materialet. Det vore som att förbjuda biltrafik för att det sker olyckor.

Det vore renhårigt att vrida myntet ett kvarts varv. Vara emot uppenbara övergrepp och lägga ner moralen i andra sammanhang. En stor andel är rent konstnärliga, inte olikt denna vuxenpornografi. (Obs. Stor zip-fil.) Det krävs en betydande fantasi för att förvandla dessa bilder till något hemskt. Tvärtom är den estetiskt vacker. Och jag tror att även Helena Karlén skulle djupt inne någonstans skulle tycka att bilderna i LS-land är estetiskt vackra.

Det går att argumentera för att mycket pornografi framställs med hjälp av ekonomiskt utsatta kvinnor/barn, varpå “tvånget” att delta är en ekonomisk prioritering. (Radikalfeminister gillar detta snack.) Om vi antar att denna tes är sann, så är motvapnet inte censur, utan ekonomiska medel.

Ekonomiska medel är ju vettigt denna fråga förutan, och när ekonomin gjort sitt får vi se vad som blir kvar. I denna fråga har feministerna ofta rätt, även om de ogillar att sätta insikten i detta sammanhang. Skammen över den egna kroppen/könet har strikta kulturella grunder, och just därför går den att påverka och få bort. Vi lär barn skam i onödan, och lever själva med den i onödan.

Vi måste bygga ett verkligt människovänligt samhälle. Tänk vilken sorts pornografi vi skulle få om folk tillåts vara stolta över sina kroppar. Då motivet för produktion och spridning faktiskt är att visa upp den.
Sträva framåt, inte bakåt!

Alex Limonovic

“EU vill blockera barnporrsajter“, tja. Lycka till! Det har vi hört länge nu. Det svenska filtret är ett skämt med få motstycken. För några år sedan läckte filtret ut och det visade sig blockera en massa siter, vara bara en bråkdel innehåll barnpornografi, snällt tolkat. Den stora delen av materialet är just “omoraliskt” material, jag låter Blogge visa upp ett exempel då jag knappast själv kan göra det. (Jag kan visa något annat omoraliskt i stället.)

Fyller filtret någon funktion alls? Tja, jag kände till 12chan i nära två år innan den fördes upp på listan. Stora delar av dess innehåll kan med lite god vilja tolkas som barnpornografi enligt den svenska lagstiftningen, men ypperligt lite kan påstås utgöras av övergrepp då sådant utgör brott mot sitens regler och raderas. Bäst platser den som just “omoralisk” i de flesta människors ögon. Och vill man surfa utan att någon blockerar siter så finns det ett verktyg här. Så enkelt var det, och då talar vi bara om webben!

(Undrar hur de gör med sådana som mig? Inrikes utan att begå några brott, men ändå “omoralisk” då jag inte är normativ i fråga om sexualitet?)

I artikeln vill EU också ta med hårdare tag mot sexuellt utnyttjande av barn. Om vi med det menar att jaga ifatt de som gör barn illa, så är jag för. Jag undrar bara hur man ska avslöja dessa personer då det i regel utspelar sig bakom lyckta dörrar? Men ett högre fängelsestraff gör ingen skillnad, det styrs av en helt annan dynamik. Vi måste ha ett system som bygger på att få berörda att berätta, annars kan det bli ett nog så stiligt slag i luften. (Om det nu är stiligt alls.)

Dock vänder jag mig bestämt emot att man kan börja jaga sextonåringar som har sex med fjortonåringar, och jämförbara situationer. Lagen måste formuleras om för att undvika dylika dumheter. Moralister kan ha förvånansvärt vida tolkningar av annars vedertagna begrepp och måste därför hållas kort, lika kort som de vill hålla peddos.

(Mina principer i detta sammanhang ligger fasta, och jag har insett att de behöver understrykas: Jag vänder mig emot alla former av fysiska eller emotionella övergrepp. Vilka de inblandade parterna är rör sig om en praktisk fråga, inte en principiell. Och hanteringen får aldrig vara godtycklig. Mer om det sinom tid.)

Alex Limonovic

När Moderna museet äntligen tar bladet från tunga och publicerar någon som anspelar på annan pornografi än den som biltillverkarna förmår, så väljer de ett sado-tema?!? Spanking ligger långt ner på min hitlista, olika former av tvång likaså.

Dock har det hänt några gånger att barn av egen vilja har ankrat över mitt knä med en begäran om ryggkliande eller smekande, en begäran jag funnit det mycket njutbart att tillgodose.

Dessa stunder hör till det mest ömsesidiga och givande i min karriär som peddo. Vi fick båda den njutning vi eftertraktade och olika kroppsbehov tillfredsställda. På köpet fick jag se dessa barn bli lugnare och mer tillfreds än förr och vår personliga relation nådde nya djup efter några gånger.

Tänk så mycket lite beröring kan göra om den är efterfrågad. Ändå vet man det inom sig, hur bra mår man inte efter att ha blivit fysiskt ompysslad? Kan jag ge det till andra blir jag glad, kan jag ge det till ett barn svävar jag på rosa och ljusblå moln.

Reklamen sitter i tunnelbanan, denna bild tog jag i Alvik.

högaktningsfullt,
eder Alex the Peddo

En dom har fallit i Australien. En dom av sällan skådad sanslöshet. En man har fällts för “innehav av barnpornografi”. Barnpornografin i fråga var en filmsnutt med Lisa och Bart Simpson involverade i en sexualakt. Simpsons!?! Men kära nån…

Försvaret argumenterade för att dels är dessa karaktärer inga verkliga personer. Dels liknar de inte ens människor i någon större utsträckning. Men domen föll ändå med argumentationen att detta material “kunde nära ett begär efter material vilket involverar övergrepp mot barn”. (”He ruled that the animated cartoon could ‘fuel demand for material that does involve the abuse of children,’ and therefore upheld the conviction for child pornography.”) Källa: BBC News

Inte för att jag kan förstå något sexuellt i dessa banangula figurers fiktiva sexliv, men inte ens jag har lyckats undgå att det finns ett visst intresse för tecknad porr av tv-karaktärer och TV-spelsfigurer. (Lara Croft från Tomb Raider var ju i digital sexikon för flera år sedan, minns ni det? Annars erbjuder Google vägledning även i denna fråga.)

Annars gäller tydligen de regler som fastslagits på ett lika berömt som smaklöst forum, varav nummer 34 och 35 förtjänas att uppmärksammas ytterligare. Det klargör kärnfullt logiken i fråga om pornografi på internet, men det stående exemplet för detta är inte Simpsons utan Kalle & Hobbe! (Och då talar vi om ett forum främst för vuxensexuella.)
34. There is porn of it, no exceptions
35. If no porn is found at the moment, it will be made

Och om jag inte missminner mig såg jag någon liten detalj i senaste Simpsonsfilmen också, även om den för närvarande inte var i bruk…

Så på något vis får jag delta på mitt eget sätt. På denna blogg är det gjort på ett annat sätt. Mycket träffande. Frågan är viktig, iaf på Australien och i de länder som kan tänkas snegla åt det hållet. För om ALLT som i teorin KAN TÄNKAS nära ett begär efter pornografi, därför också klassas som pornografi; då faller även skolkataloger, klädeskataloger/annonser, skyltdockor, leksaksdockor, vykort och andra pornografisubstitut jag har hört talas om.

(Jag tror jag var tolv när jag började samla bilder ur Ellos och andra liknande kataloger morsan hade. Därför är det mitt stående exempel, det finns och fungerar. Tyvärr brände jag allt som 21:åring inför en dramatisk händelse.)

Detta domslut är lite som att förbjuda butiker att sälja kofötter för att de kan leda tankarna till inbrott. Känns det avlägset? Läs den svenska lagen och fokusera på vad som står om tecknade bilder. Det är inte avlägset alls. Bara domslutet saknas.

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

Det ligger ett nytt lagförslag med syfte att förbjuda tittande på barnpornografi. (Idag är innehav, handhavande och distribution olagligt.) Radiodebatten om detta på P1 igår kl 17.00 var en stor besvikelse. Nästan inget av värde nämndes.

Först målades en ganska ruggig bild upp. En beskrivning lästes upp om en ung bunden flicka som torteras med levande ljus av tre män iklädda hockeymasker. Detta inslag fick illustrera barnpornografin.

Juristen och fd förbudsministern Thomas Bodström från Ecpat hävdar att “varje bild är en kränkning” och hävdar senare att “dessa barn behandlas fruktansvärt dåligt”. Yttrande- och tryckfrihetsexperten Nils Funcke pekar på en komplexitet med den nya definitionen av barnpornografi, det ska nu enbart handla om ålder och inget annat. Konsekvensen är att vi kan ha en bild/film där vi inte har en aning om den är barnpornografisk eller inte. (Är barnet/den vuxne 17 eller 19?) Det blir oerhört mycket efterforskande om material som sedan visar sig vara helt legal vuxenpornografi. Var och en måste identifieras och uppsökas om tveksamhet råder.

Den tillfrågande journalisten Mia Blomgren uppger sig ha sett endast en enda barnpornografisk bild i sitt liv, och då detta skedde under en föreläsning för journalister så var den tillrättalagd och illustrerade med all säkerhet ett övergrepp. Konsekvensen är förödande för ett verklighetsnära resonemang.

NEUTRAL JÄMFÖRELSE: Jag argumentera för att hudsjukdomar ska beläggas med rapporteringsplikt. För att visa min publik som är okunnig i ämnet så visar jag upp en bild på en kroppsdel som angripits av ett vårtvirus. Efter att ha visat på virusens smittsamhet så lär jag inte ha några problem att få stöd för min ståndpunkt. “En bild ljuger inte.” Jag lär inte heller ha några problem att motivera varför badhus och publika omklädningsrum ska förbjudas då detta är vanliga smitthärdar. Jag kan ytterligare underbygga resonemanget genom att visa statistik på hur vanliga dessa virus är.
(En bild kanske inte direkt ljuger, med dessvärre säger den inte heller sanningen, och ibland inget alls. Vårtornas urartning beror på en genetisk defekt som hämmar produktionen av A-vitamin som behövs i denna del av immunförsvaret.)

Resonemangen om barnpornografi är som vanligt svartvita. För ca ett halvår sedan lade jag upp två bilder vid sidan av varandra. Den ena var barnpornografisk och den andra var det inte. Båda var i samma ålder, ensamma på bild, fullt påklädda och tittade in i kameran. Ingen enda bland de kommenterande kunde avgöra vilken som var vilken, oavsett vilken ståndpunkt de bekände sig till i frågan. Slutsatsen är att det inte finns några signifikanta kännetecken för vad som är barnpornografi i lagens mening eller inte. Det har inget alls med barnets situation att göra eller motivet på bilden.

Jag har tidigare skrivit: “Snarare är det orsaken till att bilden togs. Dvs sälja bilden som ett verktyg för sexuella ändamål, inte att de skulle infatta eller föregås av någon negativ behandling av barnet i fråga. Ellos kan använda snarlika bilder i sin marknadsföring då syftet är att sälja klädesplagg.”

Frågan är vad vi lägger i ordet “pornografi”. Och sedan vilka människovärden vi ställer upp på. Jag är emot ALLA former av övergrepp oavsett ålder, mot barn såväl som vuxna. Jag finner åldersfrågan irrelevant på det principiella planet. Det ger följande konsekvens: Om det är sant att pornografi alltid skadar deltagarna, så ska alla pornografi förbjudas och bekämpas. Men om det är falskt, så ska inte “pornografi” vara en fråga för lagstiftning, utan en annan mer karaktäristisk variabel. (Tex “övergrepp”/”våld”/”tvång”.)

Om debatten ska utgå från västa tänkbara exempel så ska det ske konsekvent. Byt ut flickan i exemplet ovan mot en 30-/50-årig kvinna. Skulle det vara försvarbart enligt TF/YGL? Givetvis vare sig mer eller mindre än det ovanstående. Lagstiftaren bör således vara av samma mening i frågan om syftet är att förhindra att människor far illa. (Även detta finns på nätet och kan med lätthet letas upp.)

Någonstans har man tappat bort frågan

Vad vill vi med ett eventuellt förbud?

1. Är syftet att förhindra övergrepp? Då får vi tolerera pornografiska bilder på människor som inte omfattar övergrepp.
2. Är syftet att förhindra övergrepp och sexuella scener? Då får vi tolerera pornografiska bilder på människor som inte omfattar övergrepp och sexuella scener.
3. Vill vi förhindra (barn-)pornografi/nakenbilder? Då får vi tåla alla bilder som inte innefattar detta. Oavsett hur människor behandlas på dem.

Här faller vi tillbaka på vilka värden som är viktiga. För mig är det viktigt att människor oavsett ålder skyddas mot förödmjukande behandling och skada. Det utesluter således inte pornografi för att den är pornografisk. Men det utesluter skadande behandling eftersom det skadar. Det utesluter inte sexuella motiv för att de är sexuella. Men det utesluter kränkande behandling för att det är kränkande.

Sedan bör vi fundera på om det räcker att tycka illa om en bild/film för att det ska förbjudas? Bör det vara lagligt att skildra tex barnaga eller hustrumisshandel? Mobbningsituationer, hatbrott, Idol 2008?

De värden vi håller högt krockar ibland och då måste vi prioritera och välja bort. Tusentals tittare följer Idol och njuter av förnedring och människor som dels gör bort sig och dels för det förvärrat av en inkompetent jury. Ett beteende som aldrig skulle accepteras någon annanstans. Idol har krävt sitt första dödsoffer i USA, hur lång tid tar det innan det sker här?

Sedan kommer vi alltid diskutera vad som är kränkande, förnedrande osv. Diskussionen är ett självändamål för att vi ska ligga ungefär rätt i våra bedömningar. Den enda faran är de som hysteriskt söker sig mot en enda linje, för de kommer på sin väg göra våld på många andra i de unika situationerna viktigare värden under resans gång.

Att ta ställning för ett värde, är att ta ställning mot ett annat. Att inte ta ställning för ett eller flera värden i en frågeställning, är värdelöst.

Jag har ännu inte läst lagförslaget. Men som det beskrivits så baserar det sig på flera sakfel (vanligtvis från Ecpat). Om dessa informationer stämmer så kommer det bli ett slag i luften, eller rent av en öppnare hållning gentemot den barnpornografi de bekämpar. Det kan tom vara så att de bakvägen legaliserar nedladdning.

Men då ingen med inflytande satt sig ner och analyserat vilka värden som är inblandade, utan gör halt vid det första de känner igen, så har de aldrig förstått problemets natur. Förbud kan inte fungera ens med dödsstraff, man måste söka andra metoder. Detta oavsett vad man egentligen vill bekämpa eller uppnå.

Jag tycker att Ecpat har rätt att driva sin linje in i absurdum. Om regering och riksdag driver igenom en sådan lag så kommer de framstå som allt fånigare när metoden vägrar bita. Kanske kommer man då försöka höja straffsatserna, resultatet kommer vara noll. När den egna metoden misslyckats alltför länge så kommer man börja se sig om åt andra håll. Troligen kommer slutligen någon professor upplysa regeringen om att det inte är “pornografi” som är skadligt eller “illa behandlande”, utan olika former av övergrepp och annan behandling som slår mot människors självbild och utvecklingsmöjligheter. Således bör detta bekämpas, inget annat.

/Alex Limonovic

***********
Tillägg: SOU 2007:54 Barnet i fokus - En skärpt lagstiftning mot barnpornografi
***********

(Publicerat Aftonbladets nätupplaga 081103)

DN debatt

Om de vet vilka det är, så varför inte gripa dem? De gör sig ju skyldiga till brott enligt brottsbalken, eller motsvarande i nästan vartenda land.

Kanske ska banken söka transaktioner på mellan 5-50 euro från alla kunder med namnet Limonovic som går till utlandet? Eller kanske avsöks mottagarfältet efter nyckelord som “Childporn international foundation”?

De har givetvis ingen aning om vilka det är, något inte heller vi vet. Det vi ser är spel för gallerierna. Det kan de ju roa sig med om de känner för det, men det gör ju inte saken bättre. (Än möjligen för den egna marknadsföringen. Och det är nog där vi finner motivet…)

Nåja, humor är en sak. Missförstå mig rätt, jag är glad åt initiativet oavsett egentligt motiv. Jag hoppas fler banker följer på och att alla resultat redovisas öppet och oförställt. Först då kan vi slå hål på myten om de stora förtjänsterna. Kan inte de bevisa sina siffror så kan de på detta sätt motbevisas. Vist finns det pengar med i spelet, men det är kaffepenger mot de flesta andra marknader. Siffror som motsvarar coca-colas globala vinst tre gånger om är givetvis struntprat, vilket var den senaste jag hörde. Barnpornografi finns av några olika orsaker, men ingen av dem är pengar! Pengar är bara ett medel.

Men om bankerna börjar stoppa fullt legitima betalningar så måste de ta konsekvenserna av sitt agerande och ersätta den drabbade. Fixar man inte det så är det en lite för svår lek att delta i. Oskyldiga ska inte drabbas.

Vi får väll önska herrarna lycka till!

/alex

**********
Tillägg:

Jakob Heidbrink

**********

När jag läser det senaste inslaget i debatten om barnpornografi [Marina] blir jag förundrad, och nästan full i skratt när jag läser vissa kommentarer. Har inte budskapet gått fram ens det allra ringaste?

Problemet med barnpornografi omfattar pedofiler, därför måste pedofiler oundvikligen delta i lösningen om en sådan ska komma till stånd. Elementär logik!

De som tror att de kan lösa problemet utan oss får gärna fortsätta misslyckas. Jag har inte bråttom, tvärtom är jag av situationen bunden till att vänta så länge det behövs. Jag gör vad jag kan, nu måste andra ta sin beskärda del av ansvaret.

Mitt motiv: Pedofiler tjänar i slutändan på att barnpornografin försvinner, det är av ren egoism och bekvämlighet. Så många knutar måste nämligen lösas under resans gång att det kommer vara värt bytet flera gånger om, för oss alla. Sedan kommer vare sig åtgärder eller resultat ske omvälvande, utan gradvis. (Ingen behöver tro på detta, det ger sig med tiden ändå.)

Man behöver inte vara pedofil för att klura ut en lösning, det kan andra göra förutan oss. Både frågor och svar är högst sociala, inte specifikt pedofila. Lösningen blir ungefär densamma ändå, för det går grovt taget bara att lösa på ett enda sätt. Och vi kommer med nödvändighet blandas in när vi behövs ändå. (Och visst vore det bekvämt om någon annan satte sig ner och gjorde jobbet, då slipper vi engagera oss.)

Frågan är bara om man vill vara en del av lösningen eller av problemet. Det räcker inte att “bara göra” något, om man gör fel blir konsekvensen den motsatta. Det mest pro-bp som hänt sista åren måste vara hotet att lägga in “The Pirate Bay” på polisens spärrlista. Många såg då i pur nyfikenhet några nn-bilder och ryckte på axlarna och tyckte allt var fjantigt.

Att göra fel gör inte heller någon direkt skada i sig ur ett peddoperspektiv, det bara envisas med att inte ha någon märkbar effekt. Vilken effekt hade webfiltret, och några extra utredare? Ingen som helst, och vi hade kunnat tala om det på förhand. Därför kan vi pedofiler vänta så länge det behövs. Vi är tom tvugna till det då vi inte kommer längre på egen hand. VI är helt enkelt bakbundna i en ställning där vi kan sitta kvar en stund ut bp-perspektivet. Brådskan att hitta en lösning regleras av andra.

Ni som vill fundera över problemet ska få en ledtråd här. Marina har rätt i att barnporr och övergrepp inte är direkt utbytbara mot varandra. (Det är en övergeneralisering i detta sammanhang, även jag har varit slarvig med uttrycken.)
Hon har också rätt när hon skriver att pedofiler inte är djur, vi kan välja våra handlingar och torde göra det så humant det är möjligt.
Men varför finns då barnpornografi, vad är dess sociala natur? Dvs. Hur kan barnpornografi som fenomen förstås? Det är den första frågan som måste besvara korrekt för den som ska ha någon möjlighet att nå nivå 2.
(Jag antar att de som kallar sig ‘överlevare’ kommer ha svårare här pga av sin historia, men jag antar att det inte är omöjligt.)

- Men om ni är nöjda med dagens utveckling så är allt frid och fröjd. Luta er lugnt tillbaka och vänta.
- Ni som inte är nöjda bör fundera över vad som är klokast att göra härnäst!

högaktningsfullt,
Alex Limonovic

P.S. Kvinnokampen har pågått länge nu ja, ändå kan aldrig grupper som anarkafeminsterna aldrig segra. Fundera över vilken linje/attityd som har rönt framgång i kvinnofrågorna. D.S.

P.P.S. Jag är stenhårt emot all produktion av barnpornografi med dess vardagliga innebörd. Det befintliga motsvarande materialet är jag neutral inför. Vilket bör tolkas som att jag har förståelse för båda sidors argument. D.S.

En herre vid namn Kristoffer Appelquist har funderat kring frågan om pedofili och bilder. Hans resonemang är att pedofiler lever ut sina lutar mot barn för att omgivningen blir sura på dem.

Jag skulle säga att pedofiler som mår dåligt är farliga, medan de som mår bra (i de allra flesta fall) är helt ofarliga. Och folk mår dåligt av att behöva ljuga för att skydda något så fundamentalt som halva sin personlighet, typ.

Ledd av sitt resonemang gör Kristoffer en snygg donation! Han är i färd med att lämna ut bilder på sig själv som liten och lättklädd. Ett exempel jag lovar att följa om min identitet någonsin avslöjas eller jag ger upp anonymiteten.

Utöver att det är en fin gest så ställer det en annan fråga på dagordningen. Jag har länge velat resa den , men utan denna “ursäkt” så skulle många missförstå det som ett hån. Och det vill jag inte!

Det rör känslor och man kan känna olika. Måste det vara “kränkande” att någon attraheras av en själv som liten? Eller är det mest de som utsatts för övergrepp som känner sådant?
Frågan är öppen men ställd med respekt.

Jag är imponerad av Kristoffer. Han tar frågan för vad den är, en knölig sexualitet; försöker finna ett grundproblem och åtgärda det. Få personer har visat sådan mognad i all sin enkelhet.

högaktningsfullt
alex