Söta rumpbilder i sexårs?
Jag återanvänder en text som jag skrivit förr, med smärre förändringar. Jag känner att jag vill publicera texten även här. Det handlar om barns sexuella initiativ mot vuxna. En av de former de kan ta sig, och ett sätt av flera att hantera det på.
********************
När barn tar sexuella eller sensuella initiativ så är det en lek med sina egna känslor, inte den vuxnes. Barn emellan finns normalt ingen motsättning i detta.
I en förskoleklass (sexåringar) stod jag en dag med arbetskameran i handen, barnen lekte för tillfället fritt. Då kliver det fram tre flickor som framför den iögonfallande begäran om att jag ska “fotografera deras rumpor”, varav de också börja puta med dessa. Ett charmigt, emotionellt experiment. Och rätt modigt!
Jag är inte förvånad, jag har sett liknande förr. Efter att ha försäkrat mig om att ingen annan vuxen kunde ha hört frågan så avvisade jag dem vänligt. “Stora kan inte göra sådant på barn” sa jag. “Era rumpor, snippor och snoppar är bara era.” Med detta lät de sig snart nöja.
********************
Jag vet inte varifrån de fått impulsen eller iden. Men liknande situationer uppstår då och då. Om all personal råkar ut för det eller om jag är högfrekvent vet jag inte. (Det är jag nyfiken på!) Vad jag gjorde var att så snyggt jag kunde forma tanken på att vuxnas och barns sexualitet är åtskilda. Utan att slå ner eller skuldbelägga. De hade sina skäl till att ställa frågan, men mina skäl att neka var tyngre.
Visst skulle ovanstående begäran gå att tolka annorlunda med lite god vilja, som en öppen sexuell invit. Och visst skulle det passa mina preferenser närmast perfekt. Som förälder till barnen skulle man kunna leka lite med kameran för att sedan radera bilderna. Men som personal blir allt utom nekande helt fel. Men avvisandet måste göras snyggt. När de lämnar mig ska de känna att de har blivit lyssnade på och respekterade!
I den bästa av framtida världar hoppas jag det blir lika rätt att ge dem kameran och säga: “Lek på om ni vill, där borta får ni vara i fred.”
Men nutid är det som bekant nutid. Och nu går inte sånt heller. Vi får låta tiden ha sin gång först. 
Eder alex
trött - ska försöka sova!
Tags: barnsex, sexualitet
March 26th, 2008 at 7:49 pm
Vad kul att du gjuter detta i sten…
I en framtid kan barn och vuxna fota varandras könsorgan och utforska dem ihop.
March 26th, 2008 at 8:13 pm
Skönt att du Alex verkar förstå att vissa saker kan skada barn, även om du skulle kunna utnyttja deras oskyldiga lek!
Jag har ett jätte bra förslag till alla pedofiler, som vill se bilder av nakna barn, lekande barn osv!! Prata med era föräldrar, de har säkert bilder på er när ni var små, sen kan ni byta med varandra, ni kan njuta av dessa nakna barn, utan att någon annan blir drabbad! :)) Visst låter det bra??? Pedofiler som tittar på andra pedofiler!
Mvh Karin
March 26th, 2008 at 11:54 pm
Ja det låter ju som en rimlig och enkel lösning, att byta bilder…
March 27th, 2008 at 1:34 am
Jag hugger aldrig mina ord i sten. För då kan man ge sig tusan på att det komer någon med bättre argument… *ler*
Sen var det inte riktigt så jag tänkte mig men…
alex
March 27th, 2008 at 9:23 am
Alex:
Igen imponerar du på mig. Men några saker skulle jag vilja orda om.
En sak jag inte förstår:
“Efter att ha försäkrat mig om att ingen annan vuxen kunde ha hört frågan så avvisade jag dem vänligt.”
Varför reagerar du med att kolla ingen annan hört ett så normalt barnbeteende? Vet du det? Är det rädslan för att bli “avslöjad” som ligger bakom?
Jag skulle aldrig reagerat så.. därför undrar ja bara av ren skär nyfikenhet:)
March 27th, 2008 at 3:52 pm
Jag tror bara det rör sig om dubbelmoal hos Alex. No offense, men du behöver landa lite…
March 27th, 2008 at 5:31 pm
Ninni
De har inget att gå på, så “avslöjad” riskerar jag inte att bli för något sådant. Men OM någon hörde vad flickorna frågade så måste jag försäkra mig om att de också hör mitt svar. I detta fall litar jag inte på folk. En hör något och vidareberättar, en tredje hör hälften och drar fel slutsatser, berättar för nästa och så är karusellen igång.
Det är nog mer mitt kön i branchen än min läggning i detta fall. Kanske är jag lite paranoid, men hellre “safe then sorry”…
Alex
March 28th, 2008 at 9:41 am
mmm.. då förstår jag dig helt och hållet.
Det där är en av många anledningar till att jag personligen är anti pedohysterin. Det här att män, utan anledning, tittas misstänksamt mot om dom är nära barn.
Jag har en egen liten berättelse, som jag gärna vill delge även om den inte riktigt passar in i tråden. Du får ta bort den om du vill:)
Det här är en av pusselbitarna, ur mitt liv, som tillsammans med min egen negativa erfarenhet av sexuell relation med vuxen(hebefilt), har “skapat” den “anti-sexuellminoritetshysteriker” som jag är idag.
Den handlar om min pappa.
Jag är född -70 som nr. 3 i en syskonskara på 4 barn. Min pappa är mycket barnkär och jag har otroligt många vackra minnan från när pappa var med o lekte med alla oss barn i området. Mina kompisar ville jag skulle “hämta pappa”, för hans deltagande förgyllde våra lekar o vår barndom. Och jag var makalöst stolt över min pappa.
Det här fortsatte han med även efter jag o lillebrossan slutat leka. Han var helt enkelt “lekfarbrorn” i området.
Jag vet inte riktigt när det var.. men någon gång 2001-2002.. så var jag hemma hos mina föräldrar. Då går jag ut i köket och finner pappa ståendes o se ut genom fönstret. Jag ser på hela hans hållning att han är ledsen. Jag ställer mig brevid för att se vad han tittar på och ser bara barn som spelar fotboll och tror därför att han tänker på nåt helt annat.
Så jag säger: Vad är det pappa?
Han: Det är barnen. Jag saknar tiden när jag kunde gå ut och leka med dom.
Jag missförstår och tror att han syftar på sin hälsa och säger: Men en stund fotboll klarar ditt hjärta. Du måste leva också.
Han: Det är inte det. Om jag gör det kommer folk tro man är pedofil.
March 28th, 2008 at 2:25 pm
Ninni:
Då kan du kanske tänka dig hur vi pedofiler har det, som vill leka med barnen…?
Skillnaden mellan pedofili och pedofilt beteende är helt försumbar. Här kan man också se fördelen med pedofili.
Det är inte många vuxna som är som din far var!
March 28th, 2008 at 6:43 pm
*ler bistert* Det är ett gissel som drabbar många. I Eskilstuna förbjöd kommunen manliga anställda att byta blöjor på barn, syftet var att förhindra misstankar…
(Vet någon om detta direktiv liggar kvar?)
/alex
March 29th, 2008 at 1:27 am
Du som är insatt mer professionellt i förskolor borde veta detta, Alex, men jag har inte hört talas om det. Låter som ännu en grej som föäldrar varit med och påverkat.
Tyvärr har föräldrarna mycket inflytande på det viset och jag tycker inte det skulle accepteras. Man kan vara orolig för sina barn *till en viss gräns*.
Det de inte tänker på är att barnen drabbas av deras hysteri.
Jag kan inte förstå att föräldrar är så hispiga som de är, men det är väl media som spelar upp dem. Men ändå.
March 30th, 2008 at 7:10 pm
Min erfarenhet säger att det inte är några problem i storstäder. Men på landet och småorter är ämnet löjligt känsligt, eller var då iaf. Men jag kan ha fel…
alex
March 31st, 2008 at 12:13 am
Det låter logiskt.
Mindre orter mer skitsnack.
Där jag bor är man rökt om man tabbat sig en gång. Det har jag fått känna på.
I vilket fall, förskolorna borde inte ge vika så mycket som de gör om det går ut över verksamheten och i slutändan barnen.
De borde också kunna ställa krav och sätta ner foten lite.
Annars kan väl de kinkiga vuxna byta förskola eller stanna hemma med barnen, eller inte skaffa barn alls, helst.
Som sagt, jag begriper mig inte på deras känslosvall kring allt det här.
March 31st, 2008 at 7:49 am
Alex:
Framför allt är det barnen som drabbas. Min pappa klarar sig, han har en hög barnbarn. Han har dessutom ett val, han _kan_ skita i vad folk tror, men han väljer att backa.
Vuxennärvaro är viktig för våra barn och det är barnen som betalar priset.
March 31st, 2008 at 4:50 pm
Så sant som DET var sagt, Ninni.
Jag är även övertygad om att vuxnas umgänge och närhet till barn gynnar *båda* parter, även om det är till mest fördel för barnen. Det ska ju vara ömsesidigt.
March 31st, 2008 at 5:41 pm
Ninni
_kan_? Tveksamt… Det krävs mycket mod för att betvinga en sådan rädsla, troligen mer än vad det går att vinna. Även om han vore pedofil…
Men vist har du rätt, det slår mot både vuxna och barn.
alex
April 1st, 2008 at 8:37 pm
*ler* Hade du hört mig säg den meningen hade du förstått att jag inser det, för dom flesta människor, blott är ett “teoretiskt val”.
Men vi finns, vi som inte skulle tveka att följa vår själs önskan av rädsla för vad andra människor tror och tycker. Även om jag fullt förstår min fars val skulle jag själv aldrig gjort samma val.
Jag har redan blivit kallad pedofil på AB, för mina åsikter. Fast AB’s moderna uttrycket är visst barnskändare. Mig berör det inte det minsta, jag skakar på huvudet och tänker “idiot”.
Att jag har en touch av gerontofili, lär va irrelevant för hysteriker:P
December 2nd, 2009 at 10:55 am
Har du kvar ziparkivet med dina “förlorade storys” som du pratade om i ett av dina blogginlägg så kan jag förmodligen knäcka lösenordet på det och få fram texterna igen åt dig, förutsatt att lösenordet inte innehåller allt för många tecken.
Maila mig, mailadressen kan du nog få från forumets moderator om den inte syns här för dig direkt.