Klinisk pedofili i media

Medierna är ett ständig orsak till diskussion, antingen för att de skriver bra eller dåligt. Nu senast såg jag något jag aldrig sett i svensk media, men tydligen förekommit i Norge några gånger. En tidning använder den kliniska definitionen av pedofili! Det är Verdens Gang som fått mig att höja högt på ögonbrynen.

Texten handlar om en ung man som erkänt att han ”mutat” sig till sex med barn under sexton och i vissa fall under fjorton. Men det lär inte ha förekommit någon form av tvång bakom. Det bör noteras att byxmyndighetsåldern är sexton i Norge.

Artikeln väcker vissa funderingar. Mannen har tydligen fått diagnosen ”pedofili”, men åtalas för sexuelbrott mot 12-16 åringar. Dvs de flesta barn har passerat det pedofila åldersintervallet. Visst kan 12-åringar tilltala många pedofiler, men knappast sextonåringar. Det är en bra bit in i det hebefila spektrumet. O anda sidan så säger sig mannen attraheras även av vuxna, så han kan sju vara “peddo och uppåt”.

Det nya som Verdens Gang gör är att de kopplar ihop pedofili med dess kliniska definition, och berättar att det är den som avses. Pedofilin kopplas inte direkt ihop med de övergrepp mannen är anklagad för, vilket faktiskt är en helt annan sak. Vist finns det pedofila förövare, precis som det finns förövare med andra sexuella läggningar. Men en sexuell läggning betyder inte att man förgriper sig på det man attraheras av.

Jag använder vi inte den kliniska definitionen av pedofili, den bör rent av avskaffas då den endast är stigmatiserande. En handling ska inte räknas som mer eller mindre straffbar beroende åp vem som utfört den. En “klinisk pedofil” är lika medvetenom sina handlingar som någon annan. Men ändå så är detta förhållningssätt en avsevärd förbättring mot tidigare. (Nu kan det ju vara så att tydligheten finns för att frågan är av betydelse för straffsatsen, men jag hoppas att det håller i sig eller blir ännu bättre framöver.)

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

6 Responses to “Klinisk pedofili i media”

  1. Nicolai de Bauer Says:

    Att VG talar om pedofili som en diagnos är formellt sett mer korrekt, men mina ögonbryn stannar där de är. Resonemanget lämnar mycket att önska. Av någon anledning tycks rätten tro att diagnosen skulle vara av straffrättslig betydelse, vilket den inte är. Pedofili förekommer i två olika system för diagnostisering: ICD-10 och DSM-IV-TR. I endera kan man läsa att pedofili är en sexuell attraktion till barn; ingenting annat. Här finns över huvud taget inget som kan bidra till den juridiska bedömningen.

    Pedofili har för övrigt beskrivits som en diagnos även i svensk press. Se följande exempel:

    “Den diagnos som 22-åringen fått är pedofili samt personlighetsstörning med
    tvångsmässiga, autistiska, paranoida och narcissistiska drag.” (1)

    “Mannens diagnos: pedofili. Södra Roslags tingsrätts dom: rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.” (2)

    “Pedofili är en psykiatrisk diagnos och innebär en vuxen människas
    sexuella dragning till barn.” (3)

    “En diagnos slog fast att han led av pedofili, ett tillstånd som han enligt sin advokat aldrig blev behandlad för under åren av tvångsvård.” (4)

    Nicolai de Bauer

    -

    Referenser:

    (1) Ur artikeln ‘22-åring dömd till rättspsykiatrisk vård,’ publicerad 1999-07-24 i Svenska Dagbladet (s. 4).

    (2) Ur TT:s notis ‘Trippel-pedofil dömd till rättspsykiatrisk vård,’ distribuerad den 2000-10-05.

    (3) Ur artikeln ‘Expert: Få pedofiler antastar barn,’ publicerad 2001-01-21 i Sydsvenskan (s. A6).

    (4) Ur TT:s notis ‘Våldtäktsdömd kräver miljoner,’ distribuerad den 2007-12-13.

    Fotnot: Samtliga kursiveringar är mina egna.

  2. flippflopp Says:

    Peddo och uppåt? Det finns ju ingenting som antyder att han skulle vara peddo sett till dom åldrar han hade sex med.

  3. flippflopp Says:

    Sjuk värld vi lever i förresten där en 23-åring riskerar 9 års fängelse för att att haft sex med några tonåringar under 16. Så sjuk och inhuman värld det kan bli faktiskt.

    Personligen skulle jag inte banga en sekund på att vara inhuman själv och droppa en atombomb på norge efter detta. Skulle vara en riktigt härlig känsla.

  4. Alex Limonovic Says:

    Nico

    Det kanske är på bättringvägen även här, jag har bara inte snubblat över det förr. :)

    flippflopp

    Tänk om, Norge har inte samma pedofobiska histora som Sverige. Därför är den inte lika grundmurad som den varit här. Även om de har sin kvot dumheter så har vi generellt bättre förutsätningar där än här.

  5. Yawn Says:

    Nu blir jag lite nyfiken. Hur skiljer sig Norges historia kring sexualitet från Sveriges? Har aldrig tänkt i de banorna innan.

  6. Alex Limonovic Says:

    Yawn

    I korta drag kan man säga att begreppet “pedofil” började etableras i Sverige under 80-tal och slog igenom på allvar under 90-talet. Men framför allt var det medvetenheten om barnpornografi och sexuella övergrepp som basunerades ut och blåstes upp till stora proportioner.
    Gayrörelsen har haft en nästan omvänd trend. De var fortfarande suspekta under 80-tal och började avdramatiseras på allvar under 90-talet. (I vart fall i städerna)

    I Norge är homosexualitet (”homofili”) fortfarande lite suspekt, inget man springer och “beskyddar barn från” längre, men man är inte bekväm med det. Men pedofiler har inte i samma utsträckning som här målats ut till en enhetlig och illasinnad grupp.

    Det kan ju vara rena sammanträffanden, men det verkar som om samhället behöver någon minoritet att se ner på, vilken det är verkar inte lika viktigt. Och vinner en sådan grupp lite allmänt anseende så måste man hitta en ny. (Det är något att vara uppmärksam på i framtiden.)

    Så även om Norge har haft sina egna “affärer” som lommemannen eller Bjugn, så är hatet inte lika kompakt som det varit här när det var som värst. I större utsträckning kan folk göra skillnad på sak och person för att de inte är itutade lika mycket strunt.
    Det betyder inte att det är bra, men det är två helt olika gråskalor.

    Alex

Leave a Reply