”Sex swap” på tolvåring
Normens syn på vad som är “rätt” slår ständigt mot andra, och barn är de som är de mest försvarslösa. Artikel i The Sun.
Nu har en tolvårig pojke bytt kön som vill byta kön börjat leva som flicka, och är därför ska därför behandlas som flicka. Ingen konstigt i det. Vad händer? Jo, andra föräldrar på skolan går i taket och är sura över att skolan inte informerat dem! De har inte ens med saken att göra. I Sverige vore det troligtvis straffbart att lämna ut sådan information till utomstående, troligen gäller något motsvarande i England. Det är en integritetsfråga.
Skolan skötte det visserligen uselt, genom att annonsera det vid ett upprop i aulan. Känsliga frågor som måste avhandlas tar man snyggt och prydligt i en miljö där man kan ha en dialog med varje enskilt barn för att reda ut frågeställningar och funderingar, en aula är en monolog som inte ger utrymme för individuell hänsyn. Barn har många frågor och det måste man respektera och besvara.
Skolan har försökt lösa det bra och föräldrarna verkar inte hopplösa, ändå blir det så fel.
Här i Sverige är det meningslöst att i några längre resonemang dividera skuld, vi får ändå inte hela bilden. Men det vi faktiskt kreativt kan fundera kring är vilka signaler sänder detta till andra transsexuella barn, och deras föräldrar? Hur skulle vi själva hantera en motsvarande situation?
Det som stör mig i dylika situationer är hur ett litet barns sexualitet könsidentitet förvandlas till hela traktens angelägenhet bara för att den inte är normativ. Det beror delvis på skolans klumpighet, och den faktorn får man aldrig bort helt. Och det beror i huvudsak på vuxnas strikta syn på “rätt” & “fel” i fråga om kön, sexualitet och könsidentitet; vilket vi präntar in i ungarna. Eller de flesta av oss iaf.
“They [the parents] said the head teacher should have informed them in advance of the ‘sex change’ so they could prepare their sons and daughters and inform them about gender issues.” En begriplig kommentar i samhällen som låter barn gå okunniga i könsidentitets- och sexualfrågor upp till tolv års ålder. Tragiskt, och jag tror inte det skulle gå bättre till här.
Låt flickan vara och acceptera henne för den hon är! Och gör det här också, när ni träffar ert första transsexuella barn.
Alex Limonovic
[Tack Comicon för korrigeringarna. Därav överstrykningarna.]
Tags: barnsyn, könskorrigering, Könsroller
September 18th, 2009 at 8:27 pm
Jag vill bara tacka dig för en saklig kommentar i frågan, bra mycket bättre än vad jag sett på många andra ställen. Vill dock komma med ett par små “rättelser”:
Flickan har inte genomgått en könskorrigering, det är inte tillåtet förrän myndighetsåldern vare sig i England eller Sverige. Hon har däremot börjat leva fullt ut i sitt upplevda kön och fått ett namnbyte godkänt.
Som transsexuell vill jag vända mig starkt emot användandet av ordet “sexualitet” i din text. Det här handlar inte om sex! Det handlar om könsidentitet och ingenting annat.
Jag uppskattade som sagt din text i övrigt, och ville väl mest rätta dig eftersom du i övrigt brukar vara väldigt duktig på att använda korrekta termer och så. Det känns synd om en i övrigt bra text sabbas av sådana saker…
September 18th, 2009 at 8:45 pm
Comicon
“Könskorrigering”? Det begreppet var mig obekant, och i övrigt har du rätt. Transsexualitet handlar om könsidentitet och inget annat!
Tom jag blir lätt hemmablind ibland. Jag ska korra lite i texten strax.
Tack,
Alex Limonovic
September 19th, 2009 at 8:14 am
håller fullständigt med !
September 19th, 2009 at 10:21 am
Bra skrivet Alex!
September 19th, 2009 at 11:04 am
Alex:
Könskorrigering är den modernare termen, eftersom “könsbyte” antyder att något byts, vilket det ju inte gör. Jag ser det t ex som att jag alltid varit man, men att jag måste fixa till min kropp så den också stämmer.
Skönt att du bryr dig och korrar!
September 19th, 2009 at 9:39 pm
Comicon
Självklart vill jag korrigera mig om jag far med osanning. Det är viktigt att använda termer rätt, speciellt i frågor där det finns mycket funderingar eller fördomar.
Jag tycker ni är modiga som tar steget til att by… förlåt, korrigera er kropp. Tveksamt om jag skulle våga. (Gäller att hålla tungan rätt i mun.)
Alex Limonovic
September 23rd, 2009 at 7:40 pm
Alex:
Som sagt, skönt att du bryr dig. De flesta verkar mest tycka att det är detaljer… Modigt och modigt, det vet jag inte riktigt. Klart att det tar emot ibland, det finns alltid folk med fördomar, men alternativet vill jag inte ens tänka på…
September 23rd, 2009 at 10:26 pm
Comicon
Vi som är vet hur det känns att står utanför bör också inse hur viktiga “detaljer” kan vara. Det är mest en fråga om respekt för er särart anser jag.
Alex Limonovic