Händerna på täcket ungar!
Tillbaka på jobbet efter en tämligen grå helg. Snön förvandlas alltjämt till slask och här och var skymtar asfalten mellan pölarna, så jag kan knappast locka barnen med pulkaåkning imorgon. Men vad gör det? I samma stund lekmattan äntras kommer två eller tre barn hänga runt midjan, jag kommer smälta fortare än snön och glömma veckans stridigheter.
För ovanlighetens skull är där en pojke jag trånar lite smått efter. En klipsk kille som tycker om att bli fjäderlätt berörd i ansiktet. Han kommer parkera sin lika mjuka som välkomna kropp i mitt knä och vi kommer mysa tillsammans. Hans hår kommer vara lite strävt av torkad svett och han kommer sitta kvar tills jag slutligen vänskapligt föser honom i sidled. Det lär troligen ske när en lika stor flicka inte smyger in en diskret kram, utan sin vana trogen slungar sin kroppsvikt mot min rygg likt en murbräcka i färd med att riva en medelstor damm. Och jag lär finna hennes grepp lite för besvärligt att ta mig ur med mindre än att först fösa bort ballasten av kramgo pojke.
Vad ska man göra? Stå på gården eller gå ut efter klätterställningar? Kanske besöka ett skogsparti eller bara ge sig ut ock åka buss? Eller varför inte skriva ett brev tillsammans? Äventyr kan vara av skilda slag. Morgondagen får utvisa det.
Mycket händer kring dessa ungar, och jag är uppriktigt ledsen att jag inte kan delge mer. Fast om jag gjorde några större utvikningar om den flicka som brukar somna med händerna i byxorna kommer ni tro att pedofiler bara bryr sig om sex. Skämt åsido, det är rätt gulligt och jag är glad att det är ett beteende som godtas. Fjärran är den tid man lärde barnen att hålla händerna på täcket.
Minns ett vikariat jag hade för många år sedan. Jag läste en saga för barnen som lyssnade uppmärksamt. Djupast tagen var en flicka på kanske tre år, jag fokuserade på henne när jag läste och hennes koncentration var fullständig. Jag njöt och kände mig som världens bästa sagoberättare. När sagan var slut gick alla barn in till rummet bredvid, alla utom denna flicka som alltjämt satt kvar oberörd av tid och rum.
Full i skratt blev jag när jag såg var hon stoppat in handen! Jag smälte och log mot henne, drog igen dörren och sa “kom när du är klar”. Säkert är att hon inte hört ett ord av sagan, men det var en tjej som strålade när hon kom ut för att leka.
Dessa ungar… många minnen…
högaktningsfullt,
Alex Limonovic
March 15th, 2009 at 8:41 pm
Haha! Ungar e för kul:)
March 18th, 2009 at 5:55 pm
Hehe. Men jag kan inte tänka mig att man så ung som 3 börjar onanera för att det handlar om sexuell tillfredsställelse. Jag minns inte ens min sexualitet förrän jag blev 6-7. Men likväl sätts nog grunden i de tidigaste åren. Det är ytterst störande, beklämmande och tråkigt att man inte forskar mer kring barns sexualitet på ett helt öppet sätt! Jag menar, hur mycket VET man? De floskler jag hört kring det hela är kräkningsframkallande och sexualitetsbefriade. Jag tror inte man törs tränga in i ett barns sexuella medvetande. Jag tycker man gör barns sexuella medvetande mindre än vad barnen själva är. GRRRR.
March 18th, 2009 at 6:04 pm
Inget personligt emot dig, Ninni, men jag kan använda din kommentar lite som exempel.
Just att “flina bort” barns sexualitet är en skymf…
Typ att “nämen TIHI han tar sig på snoppen/hon tar sig på musen”. Som att vi skäms medan de är kåta - eller lär sig att bli kåta och utforskar sin sexualitet. Jag tycker man ska lära barnen. Jag köper inte nån stans att “de lär sig själva”. I synnerhet inte i en värld som vi har nu, med “porr” överallt och vuxna som inte verkar veta vad sex, kärlek och vackra känslor är. Där fokuset är på materiella saker och där våldet härskar. Jag har själv svårt att “fnissa” då… Men visst, jag är skyldig till att ta en del saker på lite för stort allvar, men jag är just ändå det, allvarlig. Vad gäller barns sexualitet. Att som könsmogen eller knappt könsmogen knulla kan ju vara “kul”, men jag ser inget direkt “kul” med när ett litet barn onanerar, på ett sätt. Annat än att det är ofta positivt att barnet just gör det. Men det är inte “hahaha kul”.
March 18th, 2009 at 9:14 pm
“Men jag kan inte tänka mig att man så ung som 3 börjar onanera för att det handlar om sexuell tillfredsställelse.”
Hmm… Jag tror de fingrar där för att det är skönt. Vare sig mer eller mindre, och det är mycket vanligt.
Alex
March 18th, 2009 at 11:14 pm
Klart de gör det för det är skönt, men så länge som de inte får lite mer uppskattning eller får lära sig mer om det hela eller att man hjälper deras lek med kanske lite smek så blir det ingen större grej. Bara som att de pillar. Som en axelryckning för oss vuxna. Många anser ju att det inte är vår ensak utan barnens. En del skäms över det och bannar barnen. Såna hatar jag. Men i det generella så är det liksom ingen grej. Men sex är härligt så det borde vara en grej. Man borde ha “onanidagar”. Haha. Men vad vet jag.
March 19th, 2009 at 1:16 am
Hmm … jag måste ha varit sen i utvecklingen med mina 9 år.
March 19th, 2009 at 10:34 am
Tja… Jag noterade ju tidigt att det var skillnad på killar och tjejer, men jag var nog sju när jag började bry mig om det.
March 20th, 2009 at 12:59 pm
Jag tror skillnader inte bara handlar om personlig biologisk utveckling. Miljön och uppfostran lär ju ha stor betydelse. Antingen är man sen bara för att man är sen, liksom, men annars handlar det om folks påtvingande, negativa moral. Jag har hört folk som varit i puberteten innan de “börjat”. För mig känns det udda. Vissa har inte gjort det alls. Onanerat alltså. Då tror jag att det är något allvarligt fel.
March 31st, 2009 at 10:15 am
Gud vad jag hoppas att du inte har/aldrig kommer få barn. Jag får kväljningar när jag läser vad du skriver, hela mitt inre vänds ut och inn. Men det spelar ingen roll vad jag säger. Du redan fast, som en missbrukare som vägrar höra eller se vad som är rätt och fel. Hittar alltid anledningar till att fortsätta, vända på människors argument varför du inte borde känna som du gör. Det är skrämmande och det är på riktigt. Jag vet ärligt talat inte vad jag känner inför människor som dig. En del av mig ömkar dig, eftersom du verkligen inte vet bättre medans en annan del av mig bara känner äckel.
March 31st, 2009 at 1:40 pm
Jag hoppas att du är en sån där skribent på aftonbladet som har fått för sig att han ska skriva en så vidrig blogg som möjligt för att se hur lång tid det tar för svenska folket att reagera, ta reda på vem du är o se till att du får sparken. Erkänn att jag är dig på spåren! Jag hoppas av hela mitt hjärta att du itne är på riktigt.
March 31st, 2009 at 1:52 pm
Emma:
Om jag får föra Alex talan så vill han nog varken ha din medömkan eller ditt äckel.
Men jag kan inte för mitt liv förstå vad som är så skrämmande? Iofs är du inte ensam om att tro att Alex är en sån där hemsk barnvåldtäktsman som skulle spärras in. Om inte annat så förlora sitt arbete som förskollärare.
Det var iaf rätt humoristiskt att se ditt försök som psykolog, när du jämför honom med en missbrukare. Så oerhört långt ifrån verkligheten du befinner dig.
Elin:
Welcome to Earth! We come in peace…
January 24th, 2010 at 5:25 pm
Det är verkligen inte ovanligt det du beskriver. Och jag brukar reagera som dig Alex, le lite och be barnet komma sen. Ibland händer det att ett barn kryper in under ett bord, då brukar jag berätta för de att i vilorummet eller på toaletten kan de vara ifred. Jag brukar få ett leende tillbaka och ibland frågan: “Men vaktar du då?”
September 1st, 2010 at 4:46 pm
Hej, jag undrar hur jag kan få alla inlägg som är från “mig” raderade?
Någon annan har utgett sig för att vara mig och skrivit bl.a. ovanstående inlägg. Jag skulle gärna se att de raderades eftersom att jag inte står för det som är skrivet. Mvh Camilla
Hej
Då “du” varit inbegripen i seriösa diskussioner och andra har svarat på dina kommentarer, så ser det konstigt ut om de helt raderas. Jag har istället valt att plocka bort länkarna till din blogg. Då Camilla är ett så vanligt namn torde det inte medföra några problem för dig.
Hälsningar,
Alex