En sensuell vila
“Nalle Puh & Några Bin” strömmade ur högtalarna och barnen låg på sina madrasser, endast en tanig liten pojke skruvade sig ideligen. Allt vore såldes perfekt om inte denna galonklädda madrass ständigt givit ifrån sig sitt raspande läte, vars främsta egenskaper utöver urinavstötning är undanträngande av såväl mysfaktor som pedagogers tålamod.
Pojken brukar ligga eller sitta still, men denna vila utgjorde han problemet med stort P. “Vill du sitta hos mig då?” frågar jag när både knep och rynkade ögonbryn misslyckats. Pojken nickar glatt och kommer krypande bort till mig och upp i knät. Jag lägger armen om honom och allt är tyst, vi är båda lika nöjda.
Han hittar något att pilla på, min skjortärms nedre knapp! Så snart han fått upp den går han på nästa arm. Leende följer jag nu utvecklingen, pojken är tre år och småknappar är en kvalificerad finmotorisk utmaning. Konfunderad på allvar blir jag först när han efter att ha betvingat även denna knapp vänder sig mot mig och greppar en knapp över bröstkorgen! Jag säger inget, nyfiken på vad som ska ske. Knappen glider upp och han för in handen och lägger den mot mitt bara bröst. Långsamt och försiktigt glider hans hand över min hud. Han myser trots full koncentration.
Nu börjar det röra sig först på ett ställe i salen, sedan på alla samtidigt. Ungarna kommer krypande under absolut tystnad. De sätter sig runt oss utan minsta gruff eller ordväxling. Så sitter vi tills skivan tystnar. När jag deklarerar att vilan är slut tar pojken ut handen, reser sig och kramar mig innan han går för att leka. De andra barnen följer efter. Ganska samtidigt kommer en kollega in för att avlösa mig och skicka mig på rast.
En kopp kaffe och lite stillhet på den händelsen var just vad jag behövde. Samla tankarna, fundera och njuta. Det var inte sexuellt för någon av oss, bara sensuellt. Och de omgivande barnen delade upplevelsen från första parkett. Pedofili i sin naturliga miljö.
Tags: pedofil, Pedofili, sensualitet
January 21st, 2009 at 1:42 pm
Det låter mysigt. ^^ Tack för en bra berättelse!
Nicolai de Bauer
January 21st, 2009 at 2:00 pm
Dette innlegget made my day.
Takk Alex.
January 21st, 2009 at 3:53 pm
Du får det ju att låta som det är rena porrklubben på den förskola du arbetar!
Alltid händer det nåt…
Tänk om det varit en flicka istället. Då hade jag själv suttit som på nålar.
Skulle varit omöjligt för mig att inte bli upphetsad och lite nervös.
Jag har märkt att jag har lite svårt för närhet.
Vet inte hur jag ska bära mig åt. Plus att jag var rädd att nån såg oss.
Häromdagen träffade jag på min favorit-4-åring. Hon kom springandes mot staketet när hon såg mig, klättrade upp på det, lutade sig över o gnuggade sin näsa mot min. Det var mysigt - och jag hade längtat efter henne under hela lovet. Men kort efter började jag känna att hon stod så nära mig, så jag blev lite obekväm. Hon hade säkert kunna ta lite kel och en kram eller nåt, men jag bara ruskade lite i staketet så hon klättrade ner. Det ångrar jag, men jag har svårt som sagt för närhet.
Egentligen ville jag säga en massa till henne. Typ att jag saknat henne och så. Men, men.
January 21st, 2009 at 7:10 pm
Sensualitet, sexualitet, närhet, omtanke, tyckom… allt nära besläktat med varandra. Och speciellt för barnen så är gränserna mycket luddiga.
Mysig episod med flickan, näsgnugg är en ypperlig aktivitet. En kram kan de gott få om läget är det rätta.
Alex
January 21st, 2009 at 8:15 pm
Amarso:
Vilken mysig kommentar.:D Näsgnugg med barnen i mitt liv, gillar jag också. Synd att dina pedofila känslor skrämmer dig, så att du inte törs göra sånt som för oss andra är självklar hantering av barn som tycker om oss… Både du _och_ flickan hade haft glädje av en kram eller så.
January 22nd, 2009 at 6:21 pm
Tack för jag fick kommentera igen, Alex.
Jag tänker svara på ditt förra mail, men jag är så rörig i huvet just nu… =S
Jag glömde nämna en liten detalj i mitt inlägg o det är att “min flicka” var på sin förskola ute och lekte med två tjejkompisar, när jag gick förbi.
Förskolan ligger precis intill internatet där jag bor.
Jag planerar att besöka henne igen utanför lekplatsen. Alltså på andra sidan staketet.
Ja, jag är skrämd av mina känslor för jag råkat så illa ut förut och det är jobbigt med dömande och misstänksamt folk.
Men så är jag omogen i mina känslor så jag blir ofta som en liten pojke med tjejer o flickor. Typ lite “störig” o så. Det där “det börjar med bråk o slutar med giftermål”. Jag retades med flickan att jag skulle ta hennes vantar som hon lagt på marken, bara för att få uppmärksamhet. För mig känns det ibland som tesen stämmer, att jag är omogen och att det är “därför” jag är pedofil. Inte bara såklart, men jag både uppskattar unga flickor mycket mer och kan känna i mig som dem och identifiera mig med dem, samtidigt som jag saknar min egen barndom. För mig finns det inget tråkigare än “vuxenhet”. Sålänge vi inte pratar om att bli förälder och sånt då, då kan jag bli intresserad. Det är nog det enda typiskt vuxna för mig; att bli förälder och skapa en familj. Och det enda jag längtar efter förutom ett vettigt jobb, stabil inkomst och fast boende (helst på landet…). Men inte på ett normativt (Svensson) sätt, utan jag vill ha allt detta som det högsta i mitt liv - det som är min mening med livet.
Det är rätt att gränserna av det nämnda är luddiga för barnen, men frågan är om det är så stor vikt…? För DEM menar jag. Klart de behöver lära sig skillnad, men samtidigt så anser jag att kärlek och sensualism är så viktigt och underskattat, samtidigt som gränserna totalt flyter ihop ändå, i realiteten. Jag menar, kan VI, som vuxna, klart skilja på vad som är vad? När somliga knappt vet om de är ett kärlekspar med en annan eller inte. Känslor är komplicerade saker. Det är väl just det som många har som argument - att barn inte är redo att fatta några beslut. Men då tycker jag man ser ner på barn och förminskar dem på ett respektlöst sätt. Till och med en bebis kan avgöra om den tycker om en person eller inte i dess närhet. Varför diskriminera barnen, istället för att lära dem? “Nej du (haha), det där klarar du inte av, lilla vän. Vänta tills du blir äldre.” Jag avskyr sånt. Det är så himla respektlöst. Jag tycker man ska ta barn på största allvar och erkänna dem. Särskilt när man ändå inte har några empiriska bevis att barn är så naivt funtade som man utgår ifrån. Det enda som sker förutom en fysisk form av tillväxt i hjärnan osv är att man får mer erfarenheter med tiden, men om man då berövar barnen detta, hur ska de kunna få erfarenhet på ett bra och tryggt sätt? Knappast genom moralism. Nåväl. Nu tuggar jag på.
Jag tycker inte man ska snåla med närhet till barn. Sensualism, prat om sex, beröring. Varför fokuseras det så mycket på faktainlärning, såsom matte, naturorientering, språk, osv, osv. När man inte får tid att lära barn det viktigaste?? Det är visserligen inte skolans uppgift tycker jag att lära barn om erotik, kärlek, osv, plus att jag tror det kan bli fel då. Men det känns som att utrymmet för detta inom hemmen har blivit väldigt litet! Folk har inte ork eller tid kvar, för de vuxna har jobbat och barnen har sina värdelösa läxor, efter en lång dag i ekorrhjulet. Kan man inte banta ner allting så det finns utrymme för eftertänksamhet och lite kärleksfullhet till barnen? Plus att barnen måste få komma ut mer som en annan gjorde o leka! Inte sitta på en förskola om dagarna från att de är typ 1 år gamla och sen med tiden sitta hemma hos kompisar o skrota. Stackars barn. Fast däremot tycker jag barn på förskola ska lära sig alfabetet.
Men ska vi säga att nästa gång jag träffar min söta lilla flicka så ska jag ge henne en kram, om tillfälle ges? Jag ville till o med pussa henne sist… =/
January 23rd, 2009 at 2:08 pm
Hihi. Jag gick precis förbi fönstret till flickans förskola. O där satt hon o ritade eller vad det var med sina kompisar. Så vi vinkade åt varandra!
Å så vinkade ett par lärare där med. Hehe.
Jag älskar de små… <3
January 24th, 2009 at 1:55 pm
Amarso
Om det är ett förskolestaket så ta ögonkontakt med personalen först. Vi är alltid misstänksamma om någon vi inte känner igen tar kontakt med barnen över staketet. Och prata gärna en stund om de kommer fram och har tiden till det. Hot tips bara!
Du skriver om omogenhet, det tycker jag är strongt. Att/om du är det så är _det_ inget du rår för, bara hur det går ut över andra. Att vara medveten om det och erkänna det för sig själv är helt avgörande!
Barn kan ock förstår det mesta på sin egen nivå. Och att “gränserna är luddiga” kanske var ett dåligt ordval. Det är nog bättre att säga att gränserna är _annorlunda_.
Hjärnans olika system utvecklas olika. Hjärnstammen är klar vid fördseln, de olika känslocentrumen är till stor del utvecklade men tomma på erfarenheter. Det logiska centrumen utvecklas långt upp i åldrarna, och likaså samspelen mellan logik och de olika känslocentrumen.
(Därför går det inte att förklara för ett litet barn att andra blir ledsna om det biter dem. Det ena är logik och det andar känslor. De måste mötas i delar av hjärnan som är väl förbundna med varandra, dvs andra känslor.)
Skolan
När det gäller fysisk kontakt med elever så finns det forskning på området just nu, och den verkar falla väl ut. I princip anser jag att du har rätt, men att inget ska ställas i motsättning till något annat.
Skolans roll är ofta (med skiftande resultat) att komplettera föräldrarnas uppfostran och fungera som en checkpoint att den inte är helt galen.
Skolan är en trög organisastion. Den förändras ständigt men mycket långsamt. Det är dåligt när man vill förbättra, men bra när någon vill försämra. Helt enkelt en sorts statlig garanti för att inte dumheter som fanatiska rektorer, nazister vid makten eller liknande ska kunna ställa till någon större skada. Vi ska ha gott om tid på oss att reagera. Men det garanterar en sak till, de positiva förändringar som sker biter sig rejält fast.
När (/Om) barn blir redo att fatta beslut eller inte beror på, närmare bestämt beror det på oss vuxna.
Hälsningar,
Alex
February 10th, 2009 at 11:19 am
Vilken underbar historia, hela jag ryser av välbehag.
February 10th, 2009 at 10:47 pm
[...] } · { Uncategorized } { } Det börjar närmast bli politiskt inkorrekt att tycka så här , men detta är inte ok. Jag tycker själv att jag är hyfsat icke fördomsfull och jag anser att pedofiler ska få komma [...]