Alex Limonovics funderingar

Efter en relativt bra period så urartar Sveriges största tidningar. SvD talar om en ”seriepedofil”, vad nu det är? Är det en person som är pedofil bland och heterosexuell ibland? Men då borde han rimligen också vara minst lika ”serieheterosexuell”.

Nä, självfallet handlar det om en man som seriemässigt försöker ofreda barn sexuellt. Det är fullt rimligt att tro att han är pedofil, vi får se när han grips. Det är nog bara en tidsfråga. Men att skuldbelägga en hel grupp människor, varav många tonåringar för dessa brott är oacceptabelt.

Vad mannen har för sexuell läggning är faktiskt inte relevant. Det relevanta är hur han uppträder mot barn.

Det vore önskvärt om SvD’s redaktion tog en diskussion med journalisten Mikael Hellmyrs där de förklarar skillnaden mellan en persons handlingar o enda sidan, och sexuella läggning o den andra.

Varför är frågan viktig?

Det finns alltid en uppväxande generation pedofiler. De som står i begrepp att upptäcka att de inte fungerar normativt. De själva växer upp men är fortfarande intresserade av de yngre barnen. Om samhället, med landets tongivande medier i spetsen, dunkar in i dessa barns medvetande att de aldrig kan bli annat än förövare och våldtäktsmän, så kommer frekvensen av dessa att öka. Det är det budskapet man då väljer att nöta in i dessa ungdomars medvetande.

Det gör det också oerhört mycket svårare att söka hjälp. Vem vågar ta kontakten om du vet att du kommer bli fördömd och hatad av den som bör stötta dig? Inte för att du gjort något fel, utan för att du blivit förälskad i fel person. (Jämför med mellanösterns hederstänkande.) Kanske en sprudlande liten pojke?

En gång i tiden gjorde man gärna rubriker där etniska minoriteter pekades ut, det är idag otänkbart. Jag hoppas att det snart blir lika otänkbart att peka ut sexuella minoriteter. Det har varit bra länge nu. Vi får hopas att texterna om den misstänkta förövaren i söderort är ett enstaka återfall.

(DN har just plockat bort sin artikel, som i sin tur kommer från TT.)

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

Jag är på semester utan att ta med mig mitt bibliotek, men något ska jag väl få ihop ändå…

Barnpornografi är som bekant förbjudet, och det med många olika förevändningar. Vissa bättre och andra sämre. Nu person fällt i tingsrätten för innehav av mangaserier där unga seriefigurer har sex med varandra. Sådana domar är ovanliga, men det har förekommit förr.

Rent juridiskt är det inget fel på domen. Tecknade och animerade bilder är lika kriminella som bilder på verkliga barn. Om jag inte missminner mig så argumenterade (den första) barnpornografiutredningen så här: ”Det går inte utesluta att teckningarna föreställer en verklig situation.” Lite som att fälla en kofotsinnehavare för inbrott alltså.

Inför den nuvarande lagen behöll man förbudet, då skrev man så här:

”Till detta kommer att barnpornografibrottet inte endast omfattar bilder som skildrar sexuella övergrepp på verkliga barn, utan också t.ex. manipulerade bilder och bilder av fiktiva
barn.
Barnpornografibrottet syftar till att skydda inte bara det barn som avbildats utan också barn i allmänhet; barn får inte uppfattas som ’tillåtna’ sexualobjekt. Vuxna får inte bidra till ett sådant synsätt genom att sexualisera barn. Sådana brott som anses kränka medborgare i allmänhet, t.ex. otillåtet förfarande med pornografisk bild och förledande av ungdom. ” (SOU 2007:54, s 204)

Man tror alltså inte att denna pornografi skulle leda till fler övergrepp, utan syftet med förbudet är att inte uppröra opinionen då många kan uppfatta tecknade bilder som stötande. Må vara att man i vårt pryda samhälle inte tapetserar offentliga platser med pornografi (”otillåtet förfarande med pornografisk bild”), men nu pratar vi om vad någon har i lådan till nattygsbordet. Det känns inte riktigt jämförbart. Så även om domen är korrekt så har den delen av lagen enbart moralistiska förtecken. Och det kan man ju ha synpunkter på.

Att teckna rondellhundar går därimot bra. Då är det ju bara turkar… eller förlåt, troende muslimer som blir kränkta. Och det kan ju inte vi svenskar ta hänsyn till. Vi har ju rätt att teckna vad vi vill, och om någon tar illa upp är det ju deras problem. Att de bränner flaggor, ambassader och har stora demonstrationer kan ju inte vi ge vika för. Den konstnärliga friheten väger alltid tyngre än någon liten kränkt grupp. Solklar logik! (Eller inte…)

Men är man på semester känns sådant avlägset. Jag och och en Sara var för några dagar sedan på stranden och simmade. Efteråt låg vi och småpratade medan vi torkade i solen. Då kom det en barnfamilj med en dotter på kanske fyra-fem år. Flickan var sockersöt med det nötbruna långa håret uppsatt i hästsvans. När hon skulle börja byta om så spejade mamman tydligt ut över nejderna i jakt på hemska pedofiler. Hon fäste inget intresse vid oss, men så fick hon syn på två medelålders karlar med påtaglig ölmage en bit bort. De hade parkerat sig på en klippa och drack billigt öl. Mamman viker då ut en handduk och skymmer sikten för dem, varpå vi två får fri sikt på nära håll från första parkett. (Fast inte vet jag om den gröna bikinin gjorde någon skillnad egentligen. Hon var lika snygg ändå!)

Vi njöt i fulla drag och lekte med tanken att efteråt gå fram och tacka mamman, när det var dags för oss att gå. ”Tack för utsikten. Var stolt över din dotter, hon är verkligt vacker.” Jag undrar hur hon skulle ha reagerat. Att pedofiler kan vara artiga, städade och ofarliga finns knappast i de normativas världsbild. De ska ju smyga i buskarna med teleobjektiv eller försöka kidnappa barn utanför köpcenter, har jag läst någonstans. Hur skulle det se ut om folk började inse att pedofiler är som folk är mest? Då skulle man ju behöva hitta något annat att skydda barnen mot. Kanske de hemska tiggarna? Eller farliga muslimer som vill fördärva de ungas “sedliga fostran”, eller något annat lika stolligt?

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

Du må tro att jag blev mäkta förvånad när jag hittade denna skärmdump i mailboxen. Och det är tyvärr ingen fejk. Plötsligt har pedofiler klumpats ihop med maskar, trojaner datorvirus och annat lömskt otyg.
Samtidigt är det så absurt att jag knappt kan låta bli att dra på munnen, hur tänkte de egentligen på McAfee? Sedan när började säkerhetsföretag lägga sig i politiska frågor? Vilka mer filtreras, och för vems säkerhets skull?
Lägg märke till att jag inte kritiserar McAfee att varna för vad de vill, utan för att de gör det under falskt flagg. Det vore mer ryggrad i att ha ett ”politiskt filter” om man har en sådan mission.

Nu efterlyser jag lite hjälp från er läsare, testa ert eget säkerhetsprogram om ni har något. Lägg upp ett bokmärke till pedofil.se och kör en full scanning. Publicera sedan resultatet här, gav det utslag eller inte?
Vi måste gå till botten med detta! Är McAfee ensamma eller är det vedertaget?

Högaktningsfullt.
Alex Limonovic

Medierna är ett ständig orsak till diskussion, antingen för att de skriver bra eller dåligt. Nu senast såg jag något jag aldrig sett i svensk media, men tydligen förekommit i Norge några gånger. En tidning använder den kliniska definitionen av pedofili! Det är Verdens Gang som fått mig att höja högt på ögonbrynen.

Texten handlar om en ung man som erkänt att han ”mutat” sig till sex med barn under sexton och i vissa fall under fjorton. Men det lär inte ha förekommit någon form av tvång bakom. Det bör noteras att byxmyndighetsåldern är sexton i Norge.

Artikeln väcker vissa funderingar. Mannen har tydligen fått diagnosen ”pedofili”, men åtalas för sexuelbrott mot 12-16 åringar. Dvs de flesta barn har passerat det pedofila åldersintervallet. Visst kan 12-åringar tilltala många pedofiler, men knappast sextonåringar. Det är en bra bit in i det hebefila spektrumet. O anda sidan så säger sig mannen attraheras även av vuxna, så han kan sju vara “peddo och uppåt”.

Det nya som Verdens Gang gör är att de kopplar ihop pedofili med dess kliniska definition, och berättar att det är den som avses. Pedofilin kopplas inte direkt ihop med de övergrepp mannen är anklagad för, vilket faktiskt är en helt annan sak. Vist finns det pedofila förövare, precis som det finns förövare med andra sexuella läggningar. Men en sexuell läggning betyder inte att man förgriper sig på det man attraheras av.

Jag använder vi inte den kliniska definitionen av pedofili, den bör rent av avskaffas då den endast är stigmatiserande. En handling ska inte räknas som mer eller mindre straffbar beroende åp vem som utfört den. En “klinisk pedofil” är lika medvetenom sina handlingar som någon annan. Men ändå så är detta förhållningssätt en avsevärd förbättring mot tidigare. (Nu kan det ju vara så att tydligheten finns för att frågan är av betydelse för straffsatsen, men jag hoppas att det håller i sig eller blir ännu bättre framöver.)

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

Sommar, värme och semestertider. Flickor i tunna klänningar och tröjlösa pojkar förgyller tillvaron när man spatserar längs huvudstadens gator. Termometern visar nästan 30 grader i skuggan. Det är nästan så att jag önskar mig tillbaka lite av den is som jag så intensivt önskade ur världen för ett halvår sedan.

Samtidigt drar valtiderna närmare, den 19:e september slår vallokalerna upp sina dörrar, och de två seriösa kandidaterna till justitieministerposten är två stolpskott. I ena ringhörnan står Tant Gredelin, i den andra Thomas Bodström. Den enda verkligt stora skillnaden mellan dem handlar knappast om vilken politik de i slutändan representerar, utan om att Gredelin gör det av övertygelse. Vad Bodström verkligen tycker förtäljer inte historien, han verkar stå till tjänst för vilken lobbygrupp som helst.

Lagen ska skärpas om handel med sexuella tjänster, såvida betalningsmedlet utgörs av pengar. Annars skulle ju närmast varje bostad utgöra en mindre bordell. Liksom en drink på krogen kan leda rakt ner i säng så kan ett engagerat deltagande i städningen, eller kanske en spontant levererad blombukett ha samma effekt. Men det är klart, horan på gatan är ju dyr, det kan ju kosta flera tusen om man ska slå på stort. Tjejerna i baren är mycket billigare, då kan man komma undan med några hundralappar.

Vem vill man komma åt med lagstiftningen? Vissa vill sätta åt de hemska männen, andra koncentrerar sig på hallickar, som påstås syssla både med knarkhandel eller ”annan brottslighet”. I vilken mån det påståendet stämmer vill jag inte sia, men det finns ju inte mycket utrymme lämnat för seriösa aktörer. Men om sexköpslagen är ett sätt att sätta dit knarkhandlare så känns det onödigt omständigt, narkotikahandel är ju inte överdrivet lagligt det heller.

Prostitutionen har alltid funnits, och vi lär inte bli det första samhälle som får bort den. Vad man kan påverka är möjligen att undvika att personer ”hamnar i prostitution”, och bara ha kvar de som väljer det yrket. Det kanske låter märkligt; men det finns även sådana som väljer att sälja sex, precis som det finns de som frivilligt valt att arbete inom hemtjänsten.

Det stora problemet är att staten inte förmår skilja på den frivilliga verksamheten och den som framtvingas av misär. Den senare gruppen kan tvingas så ut med helt usla arbetsvillkor, de tvingas ta vilka kunder som helst, medan de frivilliga kan ställa motkrav och välja sina kunder. När man försöker anpassa lagen efter populära teorier, istället för tvärtom, så kan det bara bli pankaka. Fast det beror givetvis på vem man frågar, för våra respektive ministerkandidater som knappast varken köper eller säljer sex (för pengar) är nog det sociala resultatet likgiltigt. Allt som räknas är att det generar röster i valet och inte riskerar att slå tillbaka för hårt i efterhand.

Om de verkligen brytt sig om människors utsatta situationer skulle de inte ha diskuterat prostitution, dvs köpavtal mellan vuxna samtyckande människor. De skulle exempelvis kunna lyfta fram de tvångsomhädertagna barnen som misshandlas och isoleras i statens regi. I dessa ”hem” (läs: anstalter) betraktas utomhusvistelse i vissa fall som en belöning. Barnombudsmannen noterar att barnens rättigheter ofta kränks och att de fall om isolering som pressen rapporterat om varit en del i ett större mönster. Med andra ord, det är bara toppen av ett isberg för vad ungarna får utstå. Problemen har varit kända i minst fyra år, ändå har inget hänt. Det är alltså ett bristande engagemang, man skiter i kidsen. Det verkar dock vara vissa ”vårdares” hobby att misshandla barn, och de tar varje tillfälle i akt. Fast det är klart att den som druckit läsk ur en flaska måste kläs av i underkläderna och tvångsisoleras, eller om man råkar tappa ett glas!

Denna pennalism skulle kunna vara en måltavla för våra politiker. Att göra bra saker för barnen skulle definitivt vinna min röst. Men det gäller alla barn, i synnerhet de mest utsatta. De andra barnen klarar sig bra ändå.

Istället för dagens kapplöpning i vem som kan vara mest restriktiv mot de som är annorlunda bör politiker tävla i att göra det så bra som möjligt för alla. ”Jobbiga” barn är de som behöver mest stöd, inte vuxenvärldens fördömanden och straff för påhittade struntsaker.

Nu är det sommar och sol, och våra barn sitter inlåsta. Släpp ut dem!

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic