Alex Limonovics funderingar

SvDs blåbärspsykolog Madeleine Gauffin har gjort ett oerhört farligt uttalande. I princip menar hon att barns sexuella nyfikenhet ska tolkas som tecken på att de far illa.

Att barn onoanerar är inget konstigt alls. En mycket stor andel gör det. Om de gör det inför andra eller avsides beror bara på om man lärt dem den detaljen eller eller inte. Vid varje vila så ägnar sig en betydande andel åt självtillfredsställelse på lite olika sätt. Inget konstigt alls, varför ska det vara annorlunda hemma?

Att ett barn på åtta år får gå utan tröja hemma om hen vill är knappast något tecken på vanvård. Varför skulle det vara det? Och att en femåring grepper en vuxen i skrevet eller försöker titta innanför kläder på vuxna är knappst heller något märkligt. Något jag själv utsatts för otaliga gånger av helt olika barn.

Idiotpsykologens slutsatser “Sex är något alla vuxna ska hålla för sig själva.” (Barn får inte ens onanera) och “Detta som barnen lever i bör snarast få ett slut” är livsfarliga. På några få rader, som samtidigt medger att familjen verkar “välfungerande och ganska lyckad”, drar hon slutsatsen att famlijen måste slås sönder för att de inte uppfyller sexualmoralen för en kärring på 65+.

Istället bör hon förklara att mortalen har förändrats jämföt med 40-talet. Idag får barn visa sin sexualitet som faktisk är naturlig. Att barn har en nyfikenhet och att onani inte är farligt. Nämligen att “sexualiteten normaliseras” och inte är något fult och skamligt.

Barns nyfikenhet

Barn har en sexuell nyfikenhet som tar sig uttryck på olika sätt. Och den sker ofta ogenerat och inför andra. Enda undantaget är om barnet har upptäckt att vuxna “blir arga” om sexualiteten visas, då gör man det i hemlighet i stället.

Hur vi vuxna förhåller oss till barnens sexualitet har varit under stor förändring under några generationer. Från att ha varit nästan helt förbjudet så släpptes det nästan fritt, sedan har det svängt lite utan att falla tillbaka på någon extrem. Idag är synen på barnens sexuelaitet ganska liberal.

Socialtnämnd & skola

Socialnämnden finns till för att ta hand om de fall där det föreligger stora problem i familjer, ring inte falsklarm för normaliteter. Att hon sedan föreslår att på eget bevåg dra in skola och enskilda klasslärare är obegripligt, det är att jämföra med rent förtal. Dessa underrättas av socialnämnden om de finner orsak att agera. Och de lär snabbast möjligt förpassa handlingarna till runda arkivet.

Alex Limonovic

Beatrice Ask är en märklig kvinna. Jag får aldrig riktigt kläm på hur hon tänker. Hon är justitieminister men har ingen juridisk utbildning, eller i vart fall är hon inte jurist. För att kvalificera sig som justitieminister bör man inte vara helt okunnig, men just den okunnigheten skyltar hon med nu.

Beatrice Ask vill nu att alla som bara misstänks för brott mot sexköpslagen ska få skylta med det offentligt, “skämmas på torget” som hon uttrycker det.

I sitt ursprungliga uttalande skulle det vara färgstarka kuvert som alla kan känna igen, men det verkar hon ha backat från nu. Men bara tanken är skrämmande. Ett sådant uttalande kan kanske godtas från en helt okunnig kulturminister, men inte från en sittande eller fd justitieminster.

I Svensk lag är en person oskyldig fram tills att hen är dömd. Det är alltså oskyldiga människor hon vill hänga ut. Och många av dem kommer säkert att frias i rätten. Varje friad person skulle troligen få rätt till höga skadestånd från staten för kränkningen.

Och varför just sexköp? Inte ens de som misstanks för rån, våldtäkt, rattfylla, utpressning, misshandel eller bedrägeri hängs ut. Tanken är absurd. Vad gör denna lag så speciell att den ska få en straffrättslig särställning?

Ingen tvingar Beatrice att köpa sex, hon har rätt att tycka att det är omoraliskt. Men att ytterligare trampa på sexsäljare (som dessutom ofta framställs som “utsatta”) är under all mänsklig värdighet. Fast när började politiker ta hänsyn till sexsäljare? (De är ju ändå bara horor…)

Alex Limonovic

Detta inlägg är en fortsättning på en diskussion som närmast tagit formen av en debatt. Den börjar här, och senaste kommentaren är här. I motsatt ringhörna står Amarso!

Ämnena är angelägna och frågorna känsliga. Men jag är övertygad om att det är bra att diskussionen förs i ljuset, en ståndpunkt jag antar att Amarso delar då han valde att föra diskussionen på bloggen och inte per mail.

“Barn och sex”

Jag är emot att vuxna ska ha sex med barn av flera olika anledningar.

1. Jag har trots många år i barnomsorgen aldrig behövt avvisa en invit till sex från ett barn. Eftersom de aldrig har frågat!
   Barn väljer inte att ha sex med vuxna. Men de kan vara väldigt kramiga och kelsjuka.
2. Vi vuxna skulle lätt kunna förmå barnen till sex. Men då är det våra vuxna behov som står i centrum, inte barnets. Barn ska inte behöva “ställa upp”, skadligt eller inte.
3. De akademiska uppgifter som lagts fram talar emot med siffrornas språk. Vi har granskat även våra meningsmotståndares material och funnit tolkningen godtycklig. Vi har lämnat ut siffrorna till var och en som velat bilda sig en egen uppfattning i frågan. Erbjudandet står kvar.

Fler skäl behöver jag inte till att vara emot sex med barn. Notera att jag här helt undvikit de kulturella argument som du närmast förkastar.

Fakta & empiri

En annan orsak att inte gå på djupet är att de flesta är så fundamentalt okunniga i de flesta frågor ämnet berör. Det gäller majoriteten av befolkningen och är ingen kritik i sig. Det kan man inte begära. Blir man för avancerad blir man också otillgänglig.

Att förklara effekten av fel nivåer oxytocin, speciellt i vissa åldrar, är bortkastad tid. Vi får totalt irrelevanta idiotsvar eller så bortser folk helt från det de inte begriper varpå svaret blir ”goddag yxskaft”. Har ni ens koll på hur stor skillnaden är i könshormoner mellan en 8-årig pojke och en 20-årig man? Vilka effekter har det på sexualdriften? Det är helt enkelt inte särskilt imponerande när folk kräver att bli tagna på allvar med hemsnickrade ”jag har tänkt”-argument samtidigt som denna mest grundläggande nivå anklagas för att vara ”för akademisk”.

Sexförespråkarnas linje kan sammanfattas så här: ”Jag är kåt på barn, därför vill jag ha rätt till sex med barn. Och får jag inte det så är samhället taskigt och diskriminerande.”

När argumentationen utvecklas utan att mer substans tillförs blir det bara egocentrism i blänkande förpackning. Därför kommer de aldrig bli tagna på allvar i samhället. Därför ignorerar jag dem med gott samvete. Att skylta med vantolkade källor är ingen merit.

För erkänn, inte skulle du låta dig påverkas av att jag återpublicerade samma siffror en gång till? Lätt gjort isf, men det är inte där skon klämmer. Men var klämmer då skon? Jag tror att du är sur för att jag inte har någon bra lösning för hur man idag kan leva ut sin sexualitet om man både är pedofil och har sociala funktionshinder.  Den kritiken vore rättvis, jag inser att det är ett stort problem men har inte en susning om hur det ska lösas!

Bevisbördan ligger på de som vill förändra. Jag känner därför inget behov av att ytterligare än vad som redan gjorts försöka motbevisa deras ogrundade teser.

Budskap

På bloggen företräder jag främst en åsikt. Och alla frågor har konjunkturer, ibland skrivs det mycket ibland lite. Ibland av pedofiler och ibland av andra. För mig är åsikterna det viktiga, inte vad personen har för sexualitet.

Jag vill se ett samhälle där människor respekteras oavsett vad man har för sexuell läggning, etniskt ursprung, trosuppfattning mm. Ett samhälle där känslor eller drömmar respekteras. Även om Sverige har gått långt på den vägen jämfört med andra länder, så har vi långt kvar.

För mig är tolerans det viktigaste. Därför får man gärna skriva här även om man är teleiofil, det är inget problem för mig.
Och det moraliska och filosofiska dilemmat är om man då också ska vara tolerant mot de intoleranta? Min slutsats är nej. Då har begreppet urvattnats till åsiktslöshet.

En del personer gör till sin image att hata och kritisera allt. Jag menar att den största och viktigaste insikten i “kritiskt tänkande” handlar om vad man bör låta bli att kritisera. I samhällets stora maskineri väljer jag att polera min utvalda kugge.

Lagar & samhälle

När det kommer till lagar är det alltid känsligt. Man kan bygga lagsystem på olika grunder. Vissa är mer legitima än andra i vissa samhällen. Moraliska lagar blir allt mindre legitima idag. Lagen mot syskonsex fick nyligen svidande kritik och den framstod i helt absurd dager, något som vore otänkbart för bara några år sedan.

Allt sådant kommer behöva revideras sinom tid, det gäller även nystiftade lagar. Dagens moraliska lagar hänvisas inte till vad som “är äckligt” eller “omoraliskt”, utan till felaktiga “fakta” som har sitt ursprung i “äcklighet” om man backar ett led till. Sådant kryper fram sinom tid, då kan vi ställa lögnarna i skamvrån. Men det måste få ta tid!

Politiker är inte onda, men de är rädda om sina egna skinn. De vill inte äventyra något genom att ta för stora kliv framåt. (Gissa om de skulle få mycket skit om de gick för långt.) Och de måste därför tillåtas ta lagom små steg. Jag tror inte på framgång genom att driva en radikal linje, utan en sådan som vid närmare (akademisk) granskning visar sig mer hållbar än de konkurrerande idéerna.

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

”Det är inbyggt i oss att vi inte tänder på syskon för att vi ska få bra avkomma. Detta är abnormalt. Något har gått snett i deras psykiska utveckling, säger Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz.”

En normal person kan således endast attraheras av någon som kan ge en bra avkomma? Ett syskonpar av motsatta kön har dessutom oerhört mycket större chans att avla en välutvecklad och livskraftig avkomma än tex ett homosexuellt par. Men det glömde hon säkert i sin iver att få fördöma.

Och vad är ”gå snett”? Är de nöjda har det gått bra! Bara på ett mer ovanligt sätt.

”Det är inte normalt att man känner en erotisk dragning till syskon. Det kan vara droger eller alkohol med i bilden, eller så kan det handla om någon störning eller att det ligger ett trauma bakom, säger Rigmor Robert.”

Tvärtom är det mycket vanligt. Syskonincest hör till de vanligast förekommande första sexuella erfarenheterna bland helt normalt utvecklade vuxensexuella. Det är bara tabu att prata om det. Jag känner personligen till ett flertal exempel. Ovanligheten ligger i om det utvecklas till en fullskalig kärleksrelation. Men ”ovanligt” behöver inte vara fel. Bara annorlunda.

Istället för att acceptera att folk är olika så försöker experterna konstruera ett ”trauma” och insinuerar drogmissbruk. Vem kan lita till ”experter” som har färdiga orsakspaket till varje ovanlig handling? Låt vuxna människor bestämma sina egna handlingar. Våld och tvång kan bestraffas, inte frivillighet och ömsesidighet.

Experters uttalanden om vad som är friskt, normalt eller önskvärt har gång efter annat slutat i humanitära katastrofer. Men inget har brytt sig då bara de “abnormala” drabbats. Det är dags att avskaffa lagen om syskonincest. Sexuella övergrepp definieras i andra lagar så den fyller ingen annan funktion än den kyrkligt moraliska.

Tvärtom bör vi kanske försöka behandla de självutnämnda experter som paketerar om intolerans och förakt till ovedersägerliga sanningar. Kan man omvända en del rasister genom att visa att även invandrare är bra människor, så borde motsvarande behandling kanske fungera på experterna. Låt den träffa och umgås med syskonincestuösa personer så lär de sinom tid upptäcka att även de är normala, välutvecklade, och varmhjärtade människor.

Aftonbladet

Alex Limonovic