Alex Limonovics funderingar

När sjukdomar avhandlas bör man ha något att sätta det i relation till. Sexuella läggningar och beteenden misstänkliggörs titt som tätt.

Jag hittade klippet av en slump i en bok vid namn “Töntar och tabbar”. Kan hända är det folklore eller miss i översättningen, men för mig som pedofil känns det väldigt aktuellt. Det är typ så här vi behandlas i dagens Sverige! Ni ser hur knäppt det är… Tur att vi kan skratta åt dumheterna.

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

Mitt föregående inlägg ironiserade kring fördomar, och mycket lägligt dök det upp ett utmärkt exempel rörandes fördomar mot pedofiler. Hon är bra för att hon inte är en hysterisk hatare. Hon tänker även om hon drar slutsatser som är uppåt väggarna i vissa fall. Jag ska exemplifiera, men börja med att läsa Gosias inlägg här.

Det här utdraget är intressant:

“[...]Och nu kan han skriva om hur han torkade en flickans slida efter hon hade kissat, hur han älskar när vattenspridaren blöter barnens kläder och hur de lägger sig mot barnens hud. Hur han uppskattar det. Han försvarar sig med att man borde jobba med det man trivs med och att han inte gör barnen illa. Att han aldrig skulle kunna göra någonting olagligt.

Men jag känner att han tänjer på gränser så långt att de nästan spricker.

Det han inte förstår är att uppmärksamheten som han ger barnen nu, som han säger att de uppskattar, är en sak för de idag och en annan om några år.

Även om de kanske inte riktigt minns vad som var så fel, så kan deras kropp göra det. De kan få trauma utan att förstå vad det handlar om, flera åt efter.

Även om jag försöker vara öppensinnad, och brukar ha väldigt extrema åsikter (de som känner mig bra förstår precis vad jag menar) så vet jag inte var jag ska ställa mig när det kommer till pedofiler. [...]“

Jag tänjer tydligen på gränser, men vika gränser framgår inte. Att jag ger barnen den omsorg de har rätt till eller att jag skriver om det ibland? Det kanske inte är helt vanligt förekommande, men knappast att tänja några gränser.

Det mest iögonfallande är utdragets tredje och fjärde stycke. Gosia bör definitivt läsa på vad ett trauma är. Jag har arbetat med tre sorters traumatiserade barn, jag vet vad det innebär. Ett trauma kan aldrig komma smygande, på sin höjd kan det uppkomma som en något förskjuten reaktion på en händelse som varit för svår att emotionellt ta till sig vid ett tillfälle. (Vi talar krigsupplevelser, grova våldtäkter, tortyr mm.)

Så nej. Barn kan inte traumatiseras av att bli tröstade, kramade, få blöjor eller underkläder bytta. Spelar våra vuxna tankar någon roll? Om så är fallet undrar jag vad konsekvenserna blir om man tänker på grälet med den äkta hälften, den egna huvudvärken, ekonomiska bekymmer eller för den delen grått trist novemberväder när man byter blöjor?

Inse, det hör inte till sak! Självfallet vill inte människor som Gosia förvandla vuxna till känslolösa kollin inför barn. Jag antar att de bara felaktigt kortsluter “tycka-om”-känslor, omvårdnad och bus till att bli avancerat vuxensex. Men faktum är att vuxna tar hand om barnen för att vi tycker om dem. De är kostsamma och krävande och tar dessutom lång tid att få utflugna. Och det enda barnen ger tillbaka är just känslor, och att de väcker våra vuxna känslor! Det är ju därför vi orkar med dem, och det hör till det mest fantastiska man kan uppleva, väl värt sitt pris. Våra känslor är avgörande, nyanserna är individuella för alla med i sammanhanget ovidkommande. De är barnets biologiska livförsäkring.

Varför lyfter jag fram detta? Jo, för att misstaget är vanligt. En del personer läser dessutom in mer än vad som faktiskt står. Vad gäller “kittlande på snippan” så skedde inför mamman, är det möjligt att skada barn under sådana omständigheter? Nej! Dels är så små barn utanför mina åldrar, hon är för liten för mig helt enkelt… Växla ner och läs igen.

Som slutkläm hopp jag att “barnens kroppar minns” omvårdnaden och att de upprepar beteendet när de själva får barn. Att de leker med sina framtida barn, gosar med dem, ger dem omvårdnad och trygghet. För det är alla lika lämpade för, oavsett sexuell läggning!

Detta skrivs inte i syfte att starta debatt med Gosia som uttryckligen vill avstå en sådan. Syftet är att mana till eftertanke. Om man i teorin accepterar pedofiler, så är det inte okay att hitta på godtyckliga restriktioner rörandes tankar, fantasier eller något annat. För det är inte vare sig tolerans eller acceptans, utan samma fördomar i ny förpackning. (”Jag är inte rasist, MEN…”)

Men jag vill tacka Gosia för att hon gav mig detta utmärkta tillfälle att ta upp ämnet!

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

Appropå Aftonbladets artikel “Kan vi bli ett land av hat?”

Självfallet inte! I det gudabenådade, toleranta och demokratiska Sverige visar vi respekt för varandras olika egenskaper och bakgrunder. Det ligger i vårt folkliga arv att varje individs särart ska respekteras. På sin höjd kan vi lite broderligt & kärvänligt skoja om våra grannländer utan att det ligger något allvarligare i det. “Det var en norsk, en tysk och Bellman..” ni vet.

Då vi har en väl utvecklad förmåga att se förbi ytliga attribut så tar vi bara avstånd från de verkliga, faktiska och bekräftade problemen. (Tex svartskallar, fildelare, pedofiler, muslimer, socialbidragstagare, turkar, mobbade, alkoholister, knarkare, zoofiler, uteliggare, tiggare, horor, psykiskt sjuka, zigenare/morer, sexuella fjortisar, damp-barn, somalier, för h-vete Somalier! De är ju tom Pirater! Och så i viss mån folkpartister förstås.)

De senare kan vi ha kvar som en sorts påminnelse om hur vi inte ska agera. Man vi är inte fördomsfulla, nej då! Titta på bara på hur mycket lättare det blivit att vara dyslektiker det sista årtiondet, och vi är oftast snälla mot bögar! Vi bryr oss om våra medmänniskor och vill att våra barn ska utvecklas till lika sunda, humanistiska och demokratiska människor som vi själva. Människor som med öppet sinne kämpar mot de faror som gömmar sig kring varje outförskat socialt hörn. Portar man packet vid gränsen så slipper man rasism, jagar man ner sexuella dissidenter så är alla snart välmående normativa. En lösning som alltid fungerar. För när opposition uteblir, då vet vi att vi uppnått den perfekta demokratiska harmonin. Alla är nöjda!

Sunda värderingar är ett kvalitetssignum för Sverige! (Förutom vad gäller judar i Vellinge då, om vi ska tro slutet av artikeln. Men det är nog ett lokalt problem.)

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

Jag har hållit mig ganska kort sista tiden. Men då och då hittar man de guldkorn man bara måste visa upp. Vi vet ju att föräldrar blir skogstokiga när de hör ordet “pedofili”, de lever i en föreställning om att barnen tar skada av att någon råkar tycka om dem “på fel sätt”.

Inget ont om dem, det är bara en störande okunskap. Men så finns det kvinnor som inte ens får till det när barnen vuxit upp till vuxna män. Fast o andra sidan tror jag att det är vad denna dokusåpa anspelar på. (Vet inte så noga, följer den inte.) “Mammas pojkar”

Läs expressens artikel om “mammas pojkar”, det är en parodi på överbeskydd, nästan så jag skulle ta mig i kragen och se några avsnitt av eländet.

Ändå så är synen på pedofili så dubbel att den är skrattretande. O ena sidan varnar Stockholms Stad för den hemska “blogg-dagis-pedofilen”. O andra sidan kan just nämnda pedofil lägga upp en liten flicka på skötbordet och blåsa henne på magen, tom killa henne på snippan. Hennes ena förälder står bredvid och ser allt medan hon talar kärleksfullt om sitt barn. Ungen skiner som en sol och pratar glatt med någotsånär urskiljbara ord.

Föräldrar ser pedofili varje dag, och det skrämmer dem inte det minsta. Det är ordet pedofili som är hemskt, det är ordet som väcker känslor. Kunde vi få folk att koppla begreppet till dess praktiska innebörd skulle rädslan och osäkerheten gå upp i rök. Då skulle bara en enda distinktion av betydelse återstå; de som förstår och bryr sig om barnen, och de som inte gör det. Sexuell läggning skulle inte längre vara en faktor.

Ordet pedofil kan fritt översättas till “den som älskar barn”, skulle ordet myntats idag skulle innebörden nog varit “förträfflig barnvakt”.

Alex Limonovic

Peter Sunde imponerar när han skriver om barnpornografi på internet. Möt problemet, om det nu är ett sådant, fly det inte.

Det jag slås av är hur dessa herrar (Ni vet villka jag menar.) gör vad de anser vara rätt! De slåss för ett öppet och demokratiskt internet, helt utan hänsyn till vad andra ska tycka och tänka om dem. På något sätt fungerar de som kollektiva internetfackliga aktivister. Hoppas de blir fler med tiden!

Tack Hanna för tipset!

Alex Limonovic

Aftonbladet är ren humor ibland. Kolla rubrikerna “Rånare får vakta barn - föräldrarna har aldrig fått veta”.

Vad är man rädd förr? Att de hemska rånarna ska knycka ungarnas lördagsgodis? Vore väl värre att låta rånarna jobba i butik isf…

Fast “rånaren” var ingen rånare, utan en man dömd för “bedrägligt beteende”. Inte heller jobbade de med barn, utan utförde några renoveringsjobb på en fritidsgård. (Om vi ska lita till fritidsgårdens personal.) Ytterligare två personer berörs, varav den mest störande meriten nog är narkotikabrott.

Artikeln rusar vidare till ytterligare en hemskhet. En man dömd för barnpornografibrott har fått jobba på en BIOGRAF med att riva biljetter! Tänk om han skulle börja krypa under kjolarna på flickorna i biljettkön när mamma tittar bort! Och de har visat BARNFILM!

(Som om han blev mer benägen till verkliga brott för att han tittat på bilder. Precis som att alla som ser våldsfilm blir mördare.) Fast enligt biografchefen var han inte dömd för barnpornografibrott alls, utan för antingen trafikbrott eller misshandel.

Vi har alltså en “rånare” som inte är rånare och en “bildinnehavare” som inte varit bildinnehavare. Hysteri när den är som bäst, den blir ren komik! Har de fått brist på pedofiler att hetsa mot eller vad?

Alex Limonovic

Uthängningar förekom förr i princip bara i programmet “Efterlyst”, ett väl etablerat program som vad jag drar mig till minnes löste en del av de mest svårlösta brotten i Sverige.

Sedan dök det upp några hemsidor som hängde ut dömda sexualbrottslingar, varav en efter en tid övergick i (det kollapsade?) Original gangsters kontroll.

För en tid sedan börjde Skånepolisen publicera bilder från övervakningskameror för att få tips från allmänheten. Jag vet inte om det ännu pågår, men kravet var att det pågick en förundersökning och att brottet renderade minst två års fängelse. (Dvs straffsatsen ska finnas på skalan.) [DN, Metro]

Nu funderar Svensk Handel på att börja hänga ut snattare. Och de flesta integritetslagar vill de kringå genom att publicera på en registrerad tidnings hemsida. Självfallet är det bara “grova brottslingar” tillhörande “organiserade ligor” som stjäl för “hundratusentals kronor”, eller “grova stölder, inbrott och rån”, som kan komma ifråga. Självfallet skulle man aldrig hänga ut “tonåringar som tar en chokladbit”.

Verkliga argument eller svepskäl?

Jag förstår att man vill slå hårt mot inbrott och rån, det är brott som går ut på att ta så mycket man kan med liten eller ingen hänsyn till hur omgivningen uppfattar saken. Snatteri/butiksstölder kan knappast mätas i de kriterierna. De fallen är nog extrema undantag.

Kommer ni ihåg argumenten för att förbjuda fildelning? Man skulle inte heller då “jaga ungdomar”, utan de som “tjänade stora pengar på piratkopiering”. Men det blev vanliga privatpersoner man gav sig på då de som tjänar grova pengar på falska exemplarframställningar inte finns i Sverige.

När de vet vilka dessa snattare är, vilket de måste göra om de ska kunna skilja tonåringen med Dajm från den som går ut med en kundkorg dyrt kött under kappan, borde det då inte vara klokare att söka möjligheter att neka dessa personer tillträde till butiken? Och om man redan vet vilka det rör sig om så är ju publiceringen meningslös.

Och om man inte vet vilka det är, hur ska man då kunna skilja dem åt? Det syns ju inte direkt vad de (eventuellt) har plockat på sig, och de hängs ut för att de inte greps så det misstänkta snatteriet/stölden kunde kontrolleras.

Jag har inget emot fildelning. Varje gång någon klagar över “stöld” så visar det sig att de har alla sina ägodelar kvar, skivor, datafiler och pengarna på banken, de pratar helt enkelt skit! Men när det kommer till butiksstölder så förlorar man trots allt varor/kapital. Jag tycker sånt är fel.

Jag är inte oskyldig, jag snattade själv som tonåring. Eller som 10-13 åring typ, och just choklad! Det handlade aldrig om några stora pengar och jag slutade ganska snart. Skaffar jag barn så lär de någon gång falla för frestelsen att göra detsamma.

Vad jag vill mena är att det börjar gå inflation i begreppet “hänga ut”. Var och varannan ska börja hänga ut just de personer de själva besväras av. Bör det ses som privat polisverksamhet eller som en sorts privat hämnd?

Myntets goda sida är att uthängningarna blir många och för många olika förseelser. Handen på hjärtat, skulle du orka surfa runt på Svensk Handels hemsida för att försöka identifiera en grov tjuv fläskkotlettstjuv eller en organiserad snattare av Santa Marias svartpeppar? Knappast, och det lär ingen heller orka. Publiceringarna lär bli betydelselösa av just det skälet. Men jag anser ändå att det är en polisfråga.

Inte ens tidningen Dagens Handel är konsekventa. De gör ingen skillnad på rånare och snattare, jag vill mena att skillnaden är betydande.

Nu verkar den komma, den nya barnpornografilagstiftningen. (DN) De medför två stora skillnader mot idag. Den ena är att det ska bli förbjudet att ens se på barnpornografi, inte som idag att inneha eller distribuera den. Titta på nätet är lagligt idag.

Den andra är att definitionen av barnpornografi görs om. Allt pornografiskt material som föreställer personer under 18 år blir hädanefter klassat som barnpornografi.

Ålder?

Jag förstår till fullo tanken med att lägga en absolut åldersgräns, det är logiskt. Det finns bara en hake som man borde ha upptäckt i det här laget. Nämligen att åldern inte syns. Det är bara stå och studera kassan på ett systembolag för att inse att det är helt omöjligt att avgöra ålder på utseende.

Jag misstänker dessutom att fallen är många där man inte kan kontakta personen ifråga och fråga om åldern. Vad ska gälla då? Då brott inte kan styrkas måste det bli friande. Då hör det till sak att flera aktörer använder sig av vuxna personer som ser mycket unga ut vad gäller fysiska attribut.

Eller så driver vi in frågan i det klassiska hörnet om var gränsen mellan nakenhet och pornografi går. Nakenhet är inte förbjudet, bara pornografi. Vad krävs för att uppfylla kriterierna för att statusen “pornografi”?

Logiskt tänkt, men inte särskilt smart.

Spaning?

Nåväl, hur avslöjar man dessa surfare? Ska man analysera trafiken med det nyligen inköpta FRA-centret? Knappast. Ska man genomföra DNS-kontroller så att varje träff på polisens stopp-sida leder till obligatoriska hembesök? Eller ska man bara ögna temp-mapparna på de datorer man av någon anledning ändå tar i beslag?

En aktiv spaning känns orimlig, den skulle vara svindyr och troligen ha en felmarginal på flera hundra procent. Och en passiv spaning skulle vara totalt meningslös.

Slutsats

De enda som lär påverkas är vuxensexuella med smak för lite yngre flickor. Då finns allt risken att det slinker med sjuttonåringar med stora bröst i den i övrigt helt legala samlingen. Och skulle man börja döma vuxensexuella kors och tvärs så kommer det bli uppenbart för alla att lagen har en primärt moralistisk grund. Något som idag kan gömmas bakom “ett gott syfte”. (Precis som sexköpslagen.)

Så antingen betyder förändringen inget alls, eller så kommer den nog sakta börja spela oss i händerna när också en massa oskyldiga börjar dömas. Jag tänker inte motsätta mig lagändringen, bara peka på problemen.

Alex Limonovic

Liza Marklund (Expressen) reagerar på högerextremisteras nycker att då och då hänga ut människor som dömts för sexualbrott. Vilket iofs är klokt, man ska reagera när politiska idioter tar på sig en hemmasnickrad polisbricka och börjar straffa folk utefter de egna politiska värderingarna. Men ungefär där slutar hennes klarsyn.

Marklund fortsätter: “Jag måste säga att jag har förståelse för att människor vill skydda sina barn, både från sexuella övergrepp och annat elände. Mina sympatier ligger i det här fallet knappast hos pedofilerna.”

Mm… jag har också förståelse för att folk vill skydda sina ungar från övergrepp. Det skulle jag också vilja, och säkerligen alla andra pedofiler likaså. Vi är inte vare sig så avvikande eller ovanliga som korkade journalister gärna vill tro. Vi får anta att hon med ordet “pedofilerna” egentligen avser “sexualförbrytarna”, ett mycket vanligt missförstånd.

Trots bristen på insikt i sakfrågan så drar hon en korrekt slutsats när hon påstår att uthängningar inte gör någon som helst nytta, troligen tvärtom.

Katarina Öberg (psykolog och medicine doktor) vid “centrum för sexualmedicin” på Karolinska Sjukhuset menar att pedofili kan botas. Jag har personligen haft kontakt med flera pedofiler som genomgått vård, varav minst en på nämnda enhet. (De övriga är jag osäker på.) De är alla av annan mening.

Pedofili är främst en sexuell läggning, en variation bland andra i det åldersmässiga spektrumet. Människor kan byggas upp och brytas ner, men man kan inte byta ut sin sexualitet. Man kan under vissa omständigheter utöka sin sexuella repertoar, men inte radera dem gamla. Sjukvården kunde inte bota de störda bögarna och flatorna, och de kommer inte kunna bota oss - av samma orsak. Det enda man kan göra är att få bögar, flator och pedofiler att må bra och trivas med sig själva. Det är dock inte sjukvårdens starka sida.

På enheten behandlas 150 män, vilket jag tolkar som att man missat alla kvinnor. Dessa “högriskpersoner” ska bla lära sig impulskontroll och hur man förhåller sig till barn. Impulskontroll är väll alltid A & O när det handlar om känslor, drifter och behov. (Även när man med skrikande mage och tom plånbok passerar en korvkiosk.)

Det pedofiler har ett behov av är ett alternativt handlingsschema. Vi kan inte leva ut vår sexualitet på samma premisser som vuxensexuella, men att försöka tränga in oss i någon sorts emotionellt celibat är bara okunnighet med förödande konsekvenser. Man måste kunna hantera sina känslor och sin situation, inte behöva fly från dem.

Okunnighet för oss till nästa punkt, man försöker pressa pengar ur regeringen för att upprätta ett kunskapscentrum för forskning. Utmärkt förslag, det har jag efterfrågat från första dag. Idag leds den allmänna meningen av en samlig statsfinansierade tokstollar som med religiös övertygelse predikar om gott och ont, med sin egenhändigt ihopknåpade bibel som enda bevis- och domsgrund. Församlingen tiger i andakt och utbrister “halleluja” på kommando. Kunskap behövs så vi kan bli av med dessa skenheliga stollar.

Det kommer knappast vara så lätt som det låter. Ett sådant centrum skulle säkert i början producera en massa ogrundat strunt. Men då metoderna och tillvägagångssätten noga måste redogöras för så kan vi alltid granska dem. Jämfört med dagens system där man greppar en godtycklig siffra och kungör den som sanning, så får det anses vara en avsevärd förbättring. Och förbättringar är alltid bra, det är liksom rätt riktning.

Man vill nå pedofiler (= sexualbrottslingar) innan de begår brott. Smart tänkt, men hur då? Ska ni ha framgång på den punkten måste ni först erkänna och säkra oss våra lagstadgade rättigheter och behandla oss som fullvärdiga människor. Man måste sluta förfölja oss pga av vår sexuella läggning eller för att vi utnyttjar vår yttrandefrihet. Ständigt hotas vi med polis, misshandel, död, uthängningar bara för vår läggnings skull. Man fabricerar ursäkter att anklaga oss. Någon antar något och vips så har vi konstruerat ett artificiellt brott som måste utredas grundligt, “tänk om det är sant”!

När vi får se en verklig forskning, en forskning som kan erkännas bärande av alla parter kommer era fördomar börjar läka. Då kommer även din kyrka att falla Liza.

Alex Limonovic