Din sista förfrågan om att officiellt arbeta med handlingsscheman är klart intressant. Det är ett bra begrepp som jag tror kan användas för att trubba av mycket av den rädsla som finns i samhället. Föruom att vara till verklig hjälp för många pedofiler (så klart…)

Alex

Ja, det är viktigt att “handlingsschemat” görs offentligt. För den hysteriska ton som råder mot pedofili ligger i att folk ser ett pedofilt sexliv ur sitt teleiofila perspektiv. Hade dom förstått _vad_ det eg handlar om för dom flesta(antar jag) pedofiler hade skräcken laggt sig.

Det ligger liksom i “-fil” att man vill väl. Få är dom, oavsett läggning, som vill den man älskar/attraheras av illa.

Sara:
Trevligt att få följa din väg. Önskar dig många fina stunder med din Paula, till gagn för er båda.

Det är inte så självklart som det borde och skulle kunna vara att pedofiler inte begår reella brott. Med reella brott menar jag brott där man verkligen gått över ett barns gräns och utnyttjat barnet i eget syfte och där barnet farit själsligt illa.

Det samhälle vi har idag bygger på att vi ska skam- och skuldbeläggas. Att våra “unika” känslor för barn är vedervärdiga och bör bannlysas och utrotas eller totalt trängas undan. Med “terapi” eller mediciner.
Inget kan vara mer fel, för pedofilt beteende är vanligare än vad många tror och vad färre vågar erkänna. För sig själva och för andra.
Det är inte bara en pytteliten klick som tänder sexuellt på barn, utan väldigt många gör det. Jag skulle uppskatta 5-10% av oss vuxna, över 16 år.
Det skulle hända rätt mycket om fler vågade erkänna sina känslor de har. Jag förstår inte varför de inte gör det eftersom det ju rör sig om kärlek. Att tabubelägga just pedofilar tankar, känslor och även handlingar är bara av ondo. Barn kan med all säkerhet till 90% ta stor fördel av pedofil kärlek och omtanke. Eller skulle kunna.
Liksom barnen behöver oss behöver vi också dem och där tycker jag inte att man ska avhysa oss. Vi behöver och måste få utlopp för vår kärlek, det är ett mänskligt behov. För de flesta av oss finns inte samlag med barn med i bilden, utan vi önskar bara att få vara nära barnen så att vår kärlek kan utvecklas och barnen kan ju utvecklas de också. Varför dölja en hel värld för dem? Dölja att pedofili finns… Pedofili betyder och ÄR barnkärlek och barnvänskap. Det är INTE en perversion där man strävar efter sexet.

Jag tycker att det viktigaste man kan göra i dagsläget är att forska och söka svar, samt få OSS att må bra och känna oss välkomna och trygga. Man ska kunna prata om pedofili utan att folk får vredesutbrott och skriker DET ÄR FEL, MAN FÅR INTE. Vad är det för fel med att tänka sexuellt på barn? Inte ett dugg. Varför skulle vi vara ondare än andra, som smeker och kelas med sina egna barn, även om just DE kanske inte är pedofiler.

Som kille tycker jag det vore viktigt faktiskt att också försöka lyfta fram fler kvinnliga pedofiler, så man kan bygga en bro mellan män och kvinnor samt att vi grabbar har ju en stämpel på oss som extra smutsiga. Eller sterotyppedofilen är ju en tjock, skäggig gubbe som stryker runt lekparkerna. Det finns säkerligen vackra tjejer som är pedofiler också…
Jag tycker vi bör mobilisera oss och bilda nåt slags nätverk.
För mig handlar det om att informera, debattera och att få luta sig mot nån eller några. Vi har lite det ansvaret. Vi är pionjärer. Vår generation. Det är vi som ska arbeta mot en samhällelig acceptans av pedofili och vi måste kunna tro på att en dag så ska pedofiler kunna leva ut sin kärlek, vi också.
Pedofili är inte mindre naturligt än (teleiofil) heterosexualitet och vi måste rasera normen! Det ska inte finnas en “normkärlek” och samhället ska inte bygga på bara en slags kärlek så som det ser ut nu. All kärlek är bra kärlek. Heterofolket har haft sin tid, anser jag. Dags för dem att vakna.

Men först måste vi bli starka och minst av allt bör vi bråka med varandra om småsaker. Vi pedofiler alltså. Vi är olika men ändå lika. Och vi måste tolerera varandra, även om nån kanske är mer snuskig än en annan och mer “utlevande”. Det finns många slags pedofiler men faktumet är att väldigt få av oss är verkligt farliga för barn.
I min värld är den normale vuxne mer farlig för barn, eftersom pedofili inte betyder barnvåldtäktsman/-kvinna.
Jag tror på kärleken. (Är jag en av få?)

PS. Detta med ett “handlingsschema” är något vi officiellt borde jobba på gemensamt. Alla vi som är sexpolitiskt aktiva.
Det finns lägen då man känner sig helt förlorad.