Jag förstår att du som vuxensexuell kan ha dåliga erfarenheter av barn. Du måste förstå att de inte ligger på samma mognadsnivå som du själv. Gör inte misstaget att applicera dina fantasier på barnet.

När jag “sitter på barn” så är det i regel under pågående bus och till ungarnas stora förtjusning.
Vad är det du brukar göra som de ogillar så mycket? Förklara gärna, som exklusiv pedofil har jag ibland svårt att följa era vuxensexuella tankar. Ni talar inte i klartext utan lämnar så mycket underförstått.

Barnen brukar uppskatta lek och bus mycket på mitt jobb. Har du problem i dina kontakter med barn så kan jag säkert ge dig några tips.

Du ska se att även du kan bli en bättre människa och sluta hata. Kunskap botar i princip alltid hat. Hat är en destruktiv känsla som enbart skapar fler problem.

Hälsningar,
Alex Limonovic

Vad jag vet så är det bara den lesbisk-separatistiska grenen av radikalfeminismen (och näraliggande) som kan framföra en dylik tes med en hållbar teori. De är i vart fall konsekventa. Jag har dock svårt att se vare sig ett akademiskt eller praktiskt värde i dylika teorier.

(Texten nedan är en ren spekulation.)

Om det är samme “Xzenu” som google visar upp så har han både rfsu och Fi i bagaget. (Kanske fortfarande aktiv.) Det skulle isf kunna förklara den spelade “trögheten”. (Han förstår mycket väl våra argument, även om han blundar för dem.)
Ännu är det nämligen ett politiskt självmord att ens diskutera pedofilfrågan utan att i samma andetag lägga till några förbehåll eller fördomar. Och här valde han sådana som låser positionerna genom att inte ens erkänna oss som en jämnbördig part.

Alex Limonovic

[Tog på begäran bort lite info. som uppfattades som känslig. /Admin]

Jag stämmer in i applåderna!

¤ stabila pedofiler som ger barn glädje
¤ en kropp som placeras i ett kylskåp på bårhuset
¤ en förövare som tar bort barns livsglädje.

Jag har relativt nyligen varit i det kaoset och Du vet vem jag fick “hang up” på. Orsaken till att det blev just hen och inte en som ”Linda” låg i att hen debatterade förhållandevis intelligent och sansat men hela tiden upprepade ett stigmatiserade uttryck likt ett mantra, mycket snarlikt Xzenus “pedofili ÄR problematiskt”.
Här, på denna blogg, hänger ”de nya pedofilerna” tyst läsandes, i hörnen.

Därför anser jag Xzenus SÄTT att debattera är en risk för nya pedofiler(ofta tonåringar) och indirekt barn i deras närhet. (Därav min förra kommentar.)

Xzenu är klok, jag vill gärna diskutera med honom. Men INTE om han fortsätter att ägna sig åt stigmatiserande mantra. Detta är främst en fristad för pedofiler. Alla andra har prioritet långt lägre.

@ Xzenu:

Din teori om att pedofili skulle vara en mer problematisk läggning än andra, skulle stämma om vi bortser från det faktum att vi pedofiler vet att de är barn.

Vi(alltså människor generellt, inte ”vi” som pedofiler) hanterar barn utifrån barns förutsättningar.

Låt säg att Du är ute och går i trafiken med sällskap. Hanterar Du situationen likadant om Ditt sällskap är 3 eller 30 år?
Du ser till att barn som är i Ditt ansvar äter bra, sover bra, mår bra, hanteras bra, lever i en så säker miljö som möjligt osv. osv. Att skydda barn är en naturlig instinkt för artens överlevnad, anser jag. Den instinkten är stark och den har vi pedofiler i samma utsträckning som Er andra.
Den instinkten gör att pedofili INTE är en problematisk sexualitet.

Som vuxensexuell vet jag om att den man jag är intresserad av kan freda sig. Då spelar jag ett ”vuxensexuellt spel” och förväntar mig att bli nobbad om han inte är intresserad. Det är ett beteende vi lär oss tidigt i vår uppväxt.
Det finns inte en enda sak i det beteendet som är fungerande med barn.

Som jag ser det finns det tre olika sorters sexuella övergrepp av barn där förövaren är av pedofil läggning.

¤ Övergrepp pga våldtäktsmentalitet
¤ Övergrepp av desperation
¤ Övergrepp där barnet ”var med på det” i förövarens ögon.

Samtliga är förövarens ansvar, men med förståelse kan vi minimera antalet övergrepp.
Den första är samma som andra våldtäkter. För dessa förövare har jag ingen lösning. Det bör hanteras som man hanterar andra våldtäkter, antar jag.

De andra två kan samhället skapa en miljö som medför att dessa drastiskt minskar.

Desperationsövergrepp:
Det handlar om att individer knäcks av stigmatisering och utanförskap och inte ser någon utväg ur sin situation. Genom att lyssna på vår erfarenhet kan Ni lära Er att inte stigmatisera.

“Att problemformuleringen skall vara omtyckt av pedofiler kan för mig aldrig vara det enda kriteriet”

Så jo, om vi vill hitta lösningar måste dessa lösningar vara sådana att de inte stigmatiserar oss pedofiler. Det är det enda kriteriet som är av intresse eftersom det endast är i pedofilen vi kan förhindra att övergrepp begås.

Här behöver dessutom den nya pedofilen hjälp och stöd för att hitta bra sätt att hantera sin sexualitet. ”Hålla sig på behörigt avstånd” från barn och förtrycka sina känslor så som Du är inne på skulle jag, grundat på min och andras erfarenhet, på det bestämdaste avråda från. Det är mycket destruktivt och bygger upp en sexuell frustration, som är en farlig kraft. Barn finns överallt, testa bara att försöka se på tv-reklam ur en pedofils ögon. Vi kan alltså omöjligen fly barn, de ingår naturligt i vår allas vardag.
Därför är Din tankegång ingen hållbar lösning.
Här får vi vara ense om att vi är oense.

”Barnet var med på det”
Jag kan förstå att man som pedofil på allvar tror så. Vissa barn är ”väldigt på”, andra barn klarar inte visa sitt nej. Här måste man som pedofil förstå varför man måste stoppa alternativt låta bli att leda barn till sängkammaren. Förståelsen för fenomenet är allt som behövs för denna typ av förövare.
Vi pedofiler här jobbar för att sprida den förståelsen till andra pedofiler.

Personer med negativ erfarenhet från sexuella övergrepp av denna typ, som klarar förmedla detta på ett icke-hysteriskt sätt är också viktiga för att förmedla detta budskap. Signaturen ”Anne” gör detta storslaget med följande ord:

”Nu vet jag varför, det var för att jag nickade när han frågade mig om jag tyckte om det han gjorde. Det gjorde jag inte, jag ville fly därifrån men jag var som fastfrusen.”
” Den delen av övergreppet, när han frågade mig och jag nickade eftersom jag inte vågade säga nej, det har satt sina djupaste spår.”
(http://alex.pedofil.se/?p=222#comment-31179)
(Tack, Anne! *ler*)

Det bästa skulle vara om samhället ville samarbeta med oss pedofiler då vi faktiskt har nyckelkunskap. Vi kan inte tvinga Er till detta samarbete. Antingen så lyssnar Ni eller så får vi göra vad vi kan utan Er. Till den dagen Ni väljer att verkligen lyssna gör vi vad vi kan genom denna fristad för pedofiler.

Här är inte stigmatisering accepterad. Här ska vi få lov att andas!

Vänligen Sara.

Det bör tilläggas att det bara är pedofilers övergrepp vi på detta sätt kan påverka, vuxensexuellas övergrepp mot barn nås på andra vägar. (Vilka jag inte kan.)

Det syns att du går in för de unga pedofilerna, inte konstigt då du själv är relativt ny i ligan. *ler*

Övriga
Den som tror att isolering är en fungerande metod kan ju testa själv. Det är bara ta de 10-15 kommande åren till att hålla sig “på behörigt avstånd” från kvinnor/män eller vad man nu attraheras av.

Jag hade begränsad kontakt i tre år och var närmast isolerad ett år. Det höll på att skicka mig rakt ut i vansinnets vackra värld. Processen avbröts av ett självmordsförsök och några vänner som tog mig under sina vingar.

Närhet till barn är inte så mycket ett sexuellt behov som ett socialt. Att få ge är mycket viktigare än att få.

Vuxensexuella delar ofta upp kärlek i lycklig/olycklig kärlek. Där den olyckliga oftast innebär att man blir avvisad eller att den tilltänkta är fullständigt onåbar.
Men är det verkligen så? Jag vill fästa fokus på mellanläget. När man är väldigt kär i en fyraåring så kan man inte förvänta sig att ha en likadan kärlek tillbaka, men likaväl i bästa fall ett starkt “tycka om”. När fyraåringen i fråga klättrar upp i knät fast besluten att kramas så hamnar man långt upp bland molnen. Eller för den delen, kommer med en bok, sätter sig tätt intill och uppfodrande säger “läs!”

Sedan har man varit med om att det barn man ålskar inte alls har behovet av denna närhet. (Kanske för att det får mer än nog hemma?) Då är man lika nöjd att bara få vara i närheten, att få umgås.

Sexuella läggningar handlar primärt om kärlek och närhet. Det är bara föremålet för känslorna som skiftar. Men förhållningssättet måste alltid anpassas till motpartens behov och förutsättningar. Det törs jag påstå är en mänsklig drift, eftersom man vill den man älskar allt gott.

Alex Limonovic

Att problemformuleringen skall vara omtyckt av pedofiler kan för mig aldrig vara det enda kriteriet på att det är en bra problemformulering, och för min del misstänker jag starkt att det är DÄR skon klämmer.

I denna tråd har mycket energi lagts på att trivialisera, relativisera och diskvalificera utsatta barns erfarenheter och perspektiv. Sexuellt ofredande och sexuellt utnyttjande hålls borta från kartan, och definitionen av övergrepp begränsas till brutala överfall. I stället för en komplicerad gråzon utmålas en ”äh vadårå”-zon, där man anser att en pedofils sexuella utlevnad är oproblematisk om pedofilen SJÄLV anser att den är oproblematisk och sålunda beskriver den som oproblematisk.

En attityd som jag alltför ofta stött på från pedofiler är att det är fritt fram så länge som barnet inte säger ifrån, och om barnet mår dåligt efteråt ska man inte ta åt sig utan skylla på samhället. Att man de facto får barnen att växa upp med en massa ångest gör man sitt bästa för att inte se eller inte acceptera något ansvar för. Debattörerna på denna sajt hör till de mest återhållsamma jag stött på i detta avseende, men mentaliteten känns igen.

När en person går över en annan persons gränser så brukar den gränsöverskridande personen inte se något fel i sina handlingar. Detta gäller särskilt i sexuella sammanhang – oavsett läggning, men med den skillnaden att barn har mycket svårare både att värna om sin integritet och att förutse sina framtida känslor.

(forts)

Xzenu fortsätter trots påpekanden insinuera att pedofiler förgriper sig på barn med den sexuella läggningen som enda motivering.

/Admin