Alex Limonovics funderingar

Beatrice Ask är en märklig kvinna. Jag får aldrig riktigt kläm på hur hon tänker. Hon är justitieminister men har ingen juridisk utbildning, eller i vart fall är hon inte jurist. För att kvalificera sig som justitieminister bör man inte vara helt okunnig, men just den okunnigheten skyltar hon med nu.

Beatrice Ask vill nu att alla som bara misstänks för brott mot sexköpslagen ska få skylta med det offentligt, “skämmas på torget” som hon uttrycker det.

I sitt ursprungliga uttalande skulle det vara färgstarka kuvert som alla kan känna igen, men det verkar hon ha backat från nu. Men bara tanken är skrämmande. Ett sådant uttalande kan kanske godtas från en helt okunnig kulturminister, men inte från en sittande eller fd justitieminster.

I Svensk lag är en person oskyldig fram tills att hen är dömd. Det är alltså oskyldiga människor hon vill hänga ut. Och många av dem kommer säkert att frias i rätten. Varje friad person skulle troligen få rätt till höga skadestånd från staten för kränkningen.

Och varför just sexköp? Inte ens de som misstanks för rån, våldtäkt, rattfylla, utpressning, misshandel eller bedrägeri hängs ut. Tanken är absurd. Vad gör denna lag så speciell att den ska få en straffrättslig särställning?

Ingen tvingar Beatrice att köpa sex, hon har rätt att tycka att det är omoraliskt. Men att ytterligare trampa på sexsäljare (som dessutom ofta framställs som “utsatta”) är under all mänsklig värdighet. Fast när började politiker ta hänsyn till sexsäljare? (De är ju ändå bara horor…)

Alex Limonovic

”Det är inbyggt i oss att vi inte tänder på syskon för att vi ska få bra avkomma. Detta är abnormalt. Något har gått snett i deras psykiska utveckling, säger Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz.”

En normal person kan således endast attraheras av någon som kan ge en bra avkomma? Ett syskonpar av motsatta kön har dessutom oerhört mycket större chans att avla en välutvecklad och livskraftig avkomma än tex ett homosexuellt par. Men det glömde hon säkert i sin iver att få fördöma.

Och vad är ”gå snett”? Är de nöjda har det gått bra! Bara på ett mer ovanligt sätt.

”Det är inte normalt att man känner en erotisk dragning till syskon. Det kan vara droger eller alkohol med i bilden, eller så kan det handla om någon störning eller att det ligger ett trauma bakom, säger Rigmor Robert.”

Tvärtom är det mycket vanligt. Syskonincest hör till de vanligast förekommande första sexuella erfarenheterna bland helt normalt utvecklade vuxensexuella. Det är bara tabu att prata om det. Jag känner personligen till ett flertal exempel. Ovanligheten ligger i om det utvecklas till en fullskalig kärleksrelation. Men ”ovanligt” behöver inte vara fel. Bara annorlunda.

Istället för att acceptera att folk är olika så försöker experterna konstruera ett ”trauma” och insinuerar drogmissbruk. Vem kan lita till ”experter” som har färdiga orsakspaket till varje ovanlig handling? Låt vuxna människor bestämma sina egna handlingar. Våld och tvång kan bestraffas, inte frivillighet och ömsesidighet.

Experters uttalanden om vad som är friskt, normalt eller önskvärt har gång efter annat slutat i humanitära katastrofer. Men inget har brytt sig då bara de “abnormala” drabbats. Det är dags att avskaffa lagen om syskonincest. Sexuella övergrepp definieras i andra lagar så den fyller ingen annan funktion än den kyrkligt moraliska.

Tvärtom bör vi kanske försöka behandla de självutnämnda experter som paketerar om intolerans och förakt till ovedersägerliga sanningar. Kan man omvända en del rasister genom att visa att även invandrare är bra människor, så borde motsvarande behandling kanske fungera på experterna. Låt den träffa och umgås med syskonincestuösa personer så lär de sinom tid upptäcka att även de är normala, välutvecklade, och varmhjärtade människor.

Aftonbladet

Alex Limonovic

När man vill förbjuda något som är allmänt vedertaget måste man få det att framstå som farligt. Om det inte finns något uppenbart måsta man försöka konstruera det i folks medvetande, försöka ingjuta en känsla av osäkerhet och möjlig fara. Oftast drar man till med det värsta man har. När it-företaget Labs2’s VD argumenterar emot BitTorrent-tekniken låter det så här:

”… Om det blir allmängods är det inte bara fildelare som blir omöjliga att spåra utan också de som man inte vill skydda; grova brottslingar, terrorister och pedofiler, varnar Birgersson.” (DN)

Utöver det fula i att försöka förknippa landets fildelande befolkning med terrorister och pedofiler så finns några påtagliga sakliga brister i argumentationen:

1. Terrorister må vara ett jobbigt gäng, men vad i all världen skulle de fildela? Den terrorist som fildelar sina angreppsplaner blir en mycket misslyckad terrorist. Han kan lika gärna sätta upp planerna på kommunens anslagstavla. Eller fildelar de bombälten?

2. Grova brottslingar är knappast några frekventa fildelare. Vad skulle de dela ut? Senaste heroinleveransen, hemmabyggda k-pistar eller rånbytet?

3. Med vilket lagstöd menar Birgersson att polisen skulle få spana på pedofiler? Idag krävs en brottsmisstanke och åklagarbeslut för att få avlyssna någons datatrafik.

Genom att spana på fildelare kan man upptäcka fildelare. Inget annat! Enlig samma principer som man inte upptäcker skattebrottslingar med nykterhetskontroller på vägarna.

I datorns värld är allt bara långa kedjor av ettor och nollor. Dessa kedjor av ettor och nollor är det enda som skickas när man fildelar, vilket sätter vissa gränser för dess användningsområde. Digitala (riktiga) brott sker inte med fildelningsprogram.

(Om Birgersson mot förmodan avsåg “personer som delar ut barnpornografi”, så borde han väll ha sagt det?)

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

Jag brukar då och då slå ner på olika tillfällen när lagar missbrukas för att trakassera människor som älskar varandra. När man på fullt allvar försöker övertyga ena parten i en kärleksrelation om att denne är ett “offer”. Därför kan det vara vettigt att någon gång visa på motsatsen också, hur en lag ska fungera.

Aftonposten skrev om hur en groomande förövare, dömt för flertalet grova sexualbrott fick en trettonåring på kroken. Han lockade henne att besöka honom genom att locka med stora pengar och modellbilder. (Upplägget känns bekant va?) Han föll på att han dels inte såg ut som han hade utgivit sig för att göra, och dels för att han inte inte ens hade kontanter nog att lösa ut flickan och hennes kompis från taxin.

Taxichaffören körde rådigt tillbaka till stan och lämnade över flickorna i myndigheternas vård istället. (Barnevernsvakten, vad nu det motsvarar här.) Mannen i den ädla åldern av 26 år sitter i fängsligt förvar, och jag dristar mig anta att både flickor och föräldrar är lättade.

Flickan vann visserligen inte berömmelse som erotisk modell i Spanien. Istället kan förövaren mycket väl vinna egen “berömmelse” som den första att dömas för brott mot groominglagen.

Om förtroendet för en lag ska upprätthållas måste domsluten inte bara vara möjliga, utan också skäliga. Nu fungerar denna lag - Sabba inte det med idiotdomar sen!

Högaktningsullt,
Alex Limonovic

I spelet World Of Warcraft möttes de, de övergick till mailande som eskalerade till en digital kärleksrelation. Kanadensaren Andrew Kane var då femton fyllda även om han nu är sexton, Laurie Price är en 42-årig amerikanska från Houston, Texas.

Relationen var tät och viktig för de båda, han försummade skolan en del och hon sitt äktenskap. Inget av det kanske särskilt lyckat. Om det var spelandet eller relationen som var osken framgår dock inte. Båda orsakerna lika troliga.

Tydligen gjorde de ett första försök att träffas redan i februari, om de lyckades vet jag inte. Andrews föräldrar försökte visserligen avstyra relationen, men då de också uppger sig ha ett öppet samtalsklimat blev det inte värre än att sonen den 29:e december bad pappa om skjuts för att träffa Laurie som på nytt fanns i närheten. Det skedde alltså helt öppet, vilket svensk media inte finner viktigt att nämna.

Att ha ett öppet samtalsklimat om så kontroversiella åldersskillnader ska föräldrarna ha cred för. Det medförde att sonen var öppen med sina känslor och slapp leva ett dubbelliv. Nästa lektion blev att det inte går att förbjuda genuin kärlek, det orsakade en smärre rymmarhistoria. Mamman säger till The Star: “We’ve talked to Andrew about it many, many times and discussed the dangers of Internet relationships… We got him into counselling, but he said she was his soulmate.”

Jag undrar vari dessa “dangers” ligger? I en flirtig kvinna som erbjuder en uppenbart önskad relation, och dessutom visar sig vara äkta vara? Farorna är snarare hala bluffmakare som har helt annat i åtanke än de utger sig för. Saken är ju den att han INTE blev lurad, bara att hans hjärta har valt en kvinna som föräldrarna inte gillar.

Det enda uppseendeväckande i historien är den efterföljande dramatiken. Andrew lämnade en lapp på pojkrummet där han förklarade att han rymt med Laurie och vädjade om förståelse. Sedan smyger han ut mitt i natten. Vad som händer sedan är lite oklart, men tydligen upptäcks de nästföljande dag på en biograf/teater, men blir gripna först morgonen därpå i sitt hotellrum ätandes frukost på sängen. Och de hade haft sex! Totalt är han bort ca 36 timmar.

Då byxmyndighetsåldern i Kanada är 16 och pojken har försvunnit frivilligt så kunde den kanadensiska polisen inget göra utan tvingades släppa Laurie. Men då hon några dagar senare landade i USA greps hon på flygplatsen. I Texas är byxmyndighetsåldern 17 år, och då relationen rent tekniskt inleddes i USA (för hennes del) så kan hon dömas till ett straff mellan två och tio års fängelse.

Birmingham Star,
SeattlePi,
Foxnews,
The Star,

Om lagars vara och inte vara

Hur det nu ser ut beror på vem man frågar. Mamma säger att hans hjärta är krossat, men åklagaren intygar att Andrew är ”galet kär”. (Hittar tyvärr inga inhemska källor, ta dem för vad de är värda.)

Fundera lite på det, det är samma påstående ur olika perspektiv. Hur skulle man känna om ens ”soulmate” riskerade flera års fängelse för ett litet sexäventyr?

Byxmyndighetslagar finns för att förhindra att beräknande vuxna utnyttjar sin vuxna ställning för att förmå barn till sex. Inte för att slå sönder positiva och ömsesidiga relationer mellan i allt väsentligt vuxna människor. I Sverige hade händelsen inte utgjort brott. Inte heller i Kanada, men åker man några mil över gränsen kan man låsas in upp till tio år för samma handling. Detta är galenskap och illustrerar tydligt hur godtycklig sexual- och barnsynen är. Inget av det är naturgivet.

Fattar inte myndigheterna att fall som dessa underminerar trovärdigheten för byxmyndighetslagar över huvudtaget. Lagar ska sätta stopp för verkliga övergrepp, inte moraliskt tvivelaktiga (=ovanliga) relationer.

Självklart hörs samma svada av fördomar bland kommentarer och i bloggsfären som vanligt. Då folk inte förstår lagens syfte tror de ofta att det är vid denna tid sexualiteten vaknar, att det är vid olika åldrar på olika platser reflekterar de sällan över. Om vi saknar byxmyndighetslag så offrar vi några ungar, och vi övernitiskt missbrukar en sådan lag så offrar vi bara andra ungar i andra änden.

Polisen har lagt rabarber på de långa mail- och im-konversationerna, media talar om tusentals mail. De kände således varandra väl och prat om ”manipulation”, som vissa tar till i brist på substans, kan lugnt avföras från dagordningen då båda av allt att döma varit öppna med sina intentioner.

Bäst blir det nästan när en viss Herr Matthew Gray från ”Houston Metro Internet Crimes Against Children Taskforce” uttalar sig:

“She talked to him about sex and a lot of different stuff. It was a very long, long grooming process. She thought that in February she had him at that time. She continued to work on him until she finally felt she broke through.” (Foxnews)

De diskuterade alltså sex, än sen? Det är inte ett helt obekant ämne femtonårings fantasi. Dessutom började han under kontakten successivt fatta tycke för henne, vilket här kallas ”grooming process”.

Sverige

Jag anser att en byxmyndighetslag är bra, men att den måste formuleras om för att förhindra att den kan missbrukas. För även om Sverige klarar detta test så har vi våra egna knäppa “sexualbrott”. Lyssna bara på Beatrice Ask inför införandet av groominglagen. “… Men om du är 17-18 år och tar kontakt med en 14-åring i sexuellt syfte och dessutom vidtar åtgärder för att genomföra en fysisk träff då blir det problem. Möjligen är du farligt ute även om du är 16 år, det beror på omständigheterna. Detta får domstolarnas praxis visa.” (Lagen är Brottsbalken, kap.6, §10.a)

Det handlar alltså inte om att “skydda barn”, utan om att kränga på dem ett kyskhetsbälte. Den huvudsakliga måltavlan är barn och ungdomar, då Ask försöker framställa några år som avgörande i sammanhanget. Ett sådant syfte, dvs ett moraliskt, får lagar aldrig ha!

(Och nej, jag talar inte ens i egen sak. Jag är för gammal för att komma undan oavsett vilket.)

Inlägg på samma tema: Helen Goddard - Dömd för sexuell relation med elev

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

Madeleine Leijonhufvud, professor emeritus i straffrätt vid Stockholms universitet skriver på SvD Brännpunkt. Hon beklagar sig över att svenskar åter utomlands och köper sex med “barn” i ålden 15-17 år.

För att reda ut begreppen

Argumentet är att de är just barn! Vilket de iofs är rent tekniskt. Men de är samtidigt byxmyndiga enligt den svenska lagstiftningen. Vad som gäller lokalt beror självfallet på vilket land vi talar om, med det dömer utländska domstolar över och inte de svenska. Eller är det Leijonhufvuds mening att svenska domstolar ska börja tillämpa Thailändsk eller Burmesisk lag när det passar?

Sexuellt umgänge med personer i dessa åldrar är således fullständigt lagligt i Sverige, och ingen svensk bör därför kunna straffas i svensk rätt för att ha idkat detsamma utomlands. Åldern är således irrelevant och frågan reduceras till en ren sexköpsfråga.

Sexköp

Vad gäller sexköp så utreder vi inte ens de brott som förekommer i Sverige. Polisen struntar i frågan och både vad gäller väckta åtal och fällande domar så är lagen lyckligtvis ett skämt. Den drabbar framför allt de sexsäljare som den var tänkt att skydda. Då kunderna kriminaliserades tvingades även säljarna sköta handeln bakom lyckta dörrar.

Vad vill Madeleine Leijonhufvud?

Madeleine Leijonhufvud är inte korkad. Men hon har en politisk agenda för vars skull hon gärna trycker ner  klacken på ett av samhällets (pga kriminaliseringen) mest utsatta skickt. Hon är djupt konservativ och arbetar för att sådant som anspelar på sexualitet inte ska få visas utåt, likaså har hon motarbetat homosexuellas rättigheter.

Att försöka maskera polisens misslyckande i att uppfylla en hopplös lag till att handla om sex med barn är bara fult, och ett gott exempel på hur dessa människor arbetar. För om inte ens en pensionerad professor i straffrätt, som forskat om bla sexualbrott, har mer att komma med så finns det inte många argument alls.

En hållbar lösning

Det finns prostitution för av nöd. Den kommer man inte tillrätta med genom att låsa in sexköpare, utan genom att se till att alla kan få ett drägligt jobb med godtagbar inkomst.

Sedan kommer en del prostitution finnas kvar. De kvinnor som gör det yrkesvalet. Och det är rent kvinnorförtryck att neka dem den rätten.

Det finns bara ett enda sätt att lösa de problem som hör ihop med sexbranchen.
Att lyssna på sexsäljarna!

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

Vad har hänt? En kvinna, påstådd (och trolig) pedofil har åkt dit med barnpornografi i datorn. Hon arbetar på förskola och har tydligen haft bilder på dessa barn också. Som grädde på moset ska hon enligt artikeln ha utbytt bilder med två andra över Facebook.

Det verkar stämma. TimesOnline ger tydligare besked (publicerad 090711):

“Vanessa George, a mother of two, will appear in court today charged with seven offences, including two of sexual assault by penetration and two of sexual assault by touching. She was also charged with making, possessing and distributing indecent images of children.”

Bevisläget var starkt och Vanessa George fälldes i torsdags (091001). Barnen har konstigt nog inte kunnat identifieras. (Förskolepersonal är bra på sådant, men de har kanske inte tillfrågats.)

Det som skett är i mina ögon vansinnigt fel, det finns ingen ursäkt. Nog om det!

Men ju mer känslomässigt något är desto viktigare blir det att kunna hålla huvudet kallt. Jag behöver inte skriva en lång hatisk text, även om hon går emot allt jag står för. Det är journalistiken jag vill uppmärksamma denna gång.

Bra vs dålig journalistik

TimesOnline berättar vad som har hänt, lägger fram den information de har, och visar utdrag ur några relevanta intervjuer/frågor.

Aftonbladets ingress lyder:

“Dagisfröken Vanessa George, 39, var omtyckt av barn och föräldrar.
Men hon var en pedofil.
På Facebook träffade hon två andra odjur - och tävlade i vem som kunde utsätta barnen för värst övergrepp.”

Aftonbladet lyfter fram begreppet ”pedofil” som något centralt. Det ordet nämns inte hos vare sig TimesOnline eller The Sun, det är inte relevant. Det centrala är att hon är en förövare som förgripit sig på barn.

The Sun beskriver också den lynchstämning som uppstår i situationer som denna. Hur människor ropat i rättssalen och bilen som transporterade Vanessa angreps med bla flaskor. Vidare har Vanessas två barn och make tvingats gömma sig under rasande föräldrar.
Daily Mail rapporterar mer om familjen som nu blivit offer dubbelt upp. Först bedrogs de av Vanessas/mammas dumheter, och sedan av en lynchmobb som tänker med reptilhjärnan.

Rationellt är det ett vansinne som pågår. En person verkar skyldig, grips och döms. Hon hanteras av rättsväsendet. Ingen annan än den skyldige är skyldig. Punkt slut!
Men folk är inte rationella när det handlar om barn, och i synnerhet inte egna barn! Den primitiva emotionella delen av hjärnan tar överhanden, och den övertrumfar våra senare utvecklade logiska del. Det var alltså att vänta och sådant måste på ett snyggt sätt stävjas om förtroendet för rättsväsendet ska kunna upprätthållas. (Eller i vissa fall upprättas.)

Aftonbladet gör sig snarare till en del av nämnda lynchstämning genom att använda epitetet ”odjur”, något som saknar all saklig relevans. Det är givetvis inte Aftonbladets syfte, och det händer långt bort i ett främmande rättsväsende. Men liknande händelser kommer någon gång att uppdagas här också. Ska Aftonbladet då också i lösnummers-iver underblåsa de protester, lynchmobbar och angrepp som polisen har fullt upp med att stävja?

Skriv gärna om det inträffade, men var sakliga. Den dömde har begått brott som hon ska dömas för, och så har också skett.
Metoden att kasta skit på oss som är oskyldiga genom att dra in pedofili, använda smädelser, och utelämna vitala fakta är bara oseriöst.

Jag hoppas redaktörerna i fortsättningen granskar journalisten Karin Östmans texter noggrannare innan publicering. Hennes personliga känslosvall kan på sin höjd tryckas i en krönika, inte i en nyhetsartikel.

Annan media

Detta ska inte ses som någon hyllning till annan media. Tex lämnar frågorna om barnens åldrar hål i resonemanget. Förskolan har barn i åldrarna 2-5, och Vanessa anklagas för övergrepp mot barn i åldrarna 12-18 månader. Hur hänger det ihop?

Sedan har vi tidsfrågan. Man är ytterst sällan själv med barnen någon längre tid. Möjligen sena stängningar på små förskolor. Men då är det i regel alltid samma barn som hämtas senare än alla andra, dvs ett eller två barn. Inte 40! Det sätter på något sätt en gräns för vad som är möjligt, så om fyrtio barn är inblandade från förskolan så är nog just dessa ganska ”milda”.

Vi kan bara spekulera i detta, om informationen ens stämmer vilket vi inte kan vara säkra på. Jag gissar att en stor del av övergreppen skett på hennes fritid, då är allt möjligt. På förskolor är barn ändå rätt skyddade då vuxennärvaron är hög. (I vart fall i Sverige.)

Det utgör inga ursäkter för något av det inträffade. Men det utgör ett skäl till att inte svälja något okritiskt. I synnerhet inte när det är ”känsliga frågor”. Tänk efter själv, annars kanske du blir journalist på Aftonbladet.

Min ståndpunkt

Tycker ni att jag är mild mot henne? Det är människor som Vanessa George som undergräver vårt arbete och ger hysteriker vatten på kvarn. Då kan ni gissa vad jag känner. Men jag hoppas att jag förmått vara sansad ändå.

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

Helen Goddard är en vacker ung kvinna, 26 år gammal och numera en dömd sexualbrottsling. Hon hade en relation med sin femtonåriga elev. Vad innebär det utöver att hon säkert få lika många kåta ungdomar som arga föräldrar efter sig? (Titta själv: TheSun, Timesonline.)

O ena sidan hade hon en ralation med en av sina elever, vilket även under strikt normativa förhållanden kan anses problematiskt. Full förståelse för sansade påpekanden på den punkten.

O andra sidan är det fullständigt klarlagt att relationen inte bara var ömsesidig, det var dessutom den femtonåriga eleven som var initiativtagaren.

Media gör poäng av den husransakan som gjordes i lärarinnans lägenhet, man fann “various sex toys including vibrators and ‘fluffy handcuffs’ “. Men än sen? Det har väll var och varannan person i gömmorna? Det är ju rena trivialiteter. Men så är de pryda i London… (Jag nästan bara måste köpa på mig något inför den dagen man vill “raida” min bostad.)

Prydheten och juridiska gränser är en fråga. Men det är tydligt att lagen här träffar fel, att den i detta fall inte skyddar “mot övergrepp” utan “förbjuder kärlek”. Därför måste dylika lagar användas med stor försiktighet och med respekt för berörda parter.

Efter avtjänat straff får paret dock fortsätta traffas som förut. Jag önskar dem båda all framtida lycka!

Alex Limonovic

Om ni inte vet vad “populism” är så ska ni tänka på Polen! Men förkrossande majoritet (400 mot 1) antogs en lag om att tvinga domstolar att utdöma “kemisk kastrering” vid pedofili eller incest. Jag skrev om denna lag redan när den låg på planeringsstadiet. “Kemisk kastrering” (eller Suprefact). Jag beskrev också ett antal problem som uppstår då man förlitar sig på dylika preparat, den informationen finns säkerligen i Polen också.

Däri ligger populismen, de ropar vad som låter mest politiskt korrekt, för att slippa ta i de verkliga problemen i samhället. De har gjort sitt val och får nu ta konsekvenserna - Lycka till!

Dock framgår inte om de med “pedofili” avser sexuella övergrepp mot barn eller den sexuella läggningen pedofili. (Vilket inte skulle förvåna mig om det var förbjudet.) I vart fall så exemplifieras behovet av lagen med två exempel i Expressen och SvD. (Tillägg: Ab)

1) Ett övergreppsfall där en far låst in sin femtonåriga(!) dotter i sex år. Som en Fritzl i miniatyr alltså.

2) En HIV-positiv 47-åring som haft sex med en femtonåring(!).

Här tar jag mig för pannan. Att man ska behöva tala om för en journalist att en femtonåring är könsmogen? De är för gamla, de duger inget till för pedofiler. Det är hebefili att dras till könsmogna barn. Det är som att motivera ett förbud av busstrafik med olycksstatistik från flyget! (Ett tag skötte media termerna rätt bra, men de verkar ha återfallit i terminologimissbruk.)

Notera att gammelmedia använder exempel på vår sida byxmyndighetslagen. Det är helt legalt för femtonåringar att ha sex utanför familjen i Sverige. Det väcker en hel del frågor om dessa mediers inställning till frågor som rör ungdomssexualitet.

Fria ordet inskränks

Vad värre är om vi nu ska lyssna till Expressen är att det även blir brottsligt att ens “förespråka eller försöka rättfärdiga pedofili”. Denna blogg skulle allstå vara förbjuden, och då är Polen ändå ett EU-land.

Vidare ska det vara förbjudet att hävda att “sexuella kontakter mellan vuxna och barn är ofarligt”. Jag skulle aldrig hävda något sådant själv, men har argumenterat emot de som gör det. Även här på bloggen. Om dessa hindras till att hävda sin åsikt så kommer de också stå oemotsagda, en statlig monolog når inte dessa personer. Man har helt enkelt sågat av den tunna gren man suttit på. Fast det som sker är att diskussionen flyttas utanför statens räckvidd då det är både möjligt och lätt att surfa anonymt idag.

Lagen har ännu inte trätt i kraft, några instanser återstår. (Överhuset, senaten och presidenten.) Genomdrivs lagen hela vägen lär vi se:

1) Ett litet uppsving av främst incestuösa relationer. Föräldrar som “vet” att de gör rätt kommer inte låta sig hindras mer av en skärpt lag än av den befintliga. Det enda som försvinner är möjligheten att argumentera med dem.

2) Kanske kan den “kemiska kastreringen” sänka antalet sexualbrott med sexuella motiv. Men det kräver att behandlingen pågår tills sexualdriften avtar med stigande ålder. Dessa lär ändå vara ganska få, ingen vill göra barn illa. De sexualbrott som är ett uttryck för maktdemonstrationer kommer inte påverkas det minsta, då sexualiteten bara är ett medel, inte ett motiv.

3) Att förbjuda motparten att tala visar enbart att man är rädd att förlora diskussionen. Det kommer stärka dem i sin tro på sig själva.

Första tanken är “tur att man bor i Sverige”. Fast o andra sidan fick vi FRA pga obildade och räddhågade politiker. Det skulle troligen kunna hända här ocskå.

Själv tycker jag det är smartare att förbjuda riktiga “sexuella övergrepp”, “frihetsberövande” och “avsiktlig smittspridning”. Kanske ska vi tipsa polackerna om det?

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

På Nya Zeeland kommer det troligen bli lagligt att aga sina barn “måttlig” och utan att använda tillhygge. Förbudet mot aga som infördes för några år sedan hör till en av landets mest kritiserade lagar där Sverige framhölls som ett skräckexempel av av den aga-positiva sidan.
DN, Nyheter24 inför omröstningen

Betyder det att dessa föräldrar inte tycker om sina barn? Nej, de ska bli agade för “barnens bästa”. Det är mycket sällan fel på föräldrars ambition, men det blir ofta lätt huvudlöst fel på resultatet om man inte förmår se på det hela lite utifrån.

Vi gjorde också fel i större utsträckning en period. Så kallad “demokratisk fostran” missförstods och blev det som vi idag lite nedlåtande kallar “fri från fostran”, det var barn som släpptes utan vuxna gränser för att barnen skulle växa upp utan att bli bannade av vuxna titt som tätt. Inget ont i tanken, men resultatet blev i många fall en gränslöshet som inte var till gagn för någon, allra minst barnen.

Vi har kommit hit med en kostsam “trial and error”-metod. Och jag vill påstå att vi ligger ett snäpp före Nya Zeeland som ser ut att backa hellre än att ta itu med de problem som uppstår i vakummet efter agan. (Med risk att låta som en västerländsk besserwisser.)

Vi kan på goda grunder anta att barnen på Nya Zeeland vare sig är bättre eller sämre än våra ungar. Och samma torde gälla föräldrar. Ändå står åsikter i en så fundamental fråga som aga i skarp kontrast mellan nationerna.

Här ser vi hur djupt kulturella perspektiv sänker sina rötter i människors tänkande och varseblivning. Och med den vetskapen måste vi dra slutsatsen att det även gäller oss själva. Vilken “kränkande behandling” är tolererat i dagens Sverige? Hur kan vi identifiera dessa situationer? Och svårast av allt, hur får man folk att fatta att det är negativt?

Jag kan gå först ut med ett exempel:

En mamma hämtar sitt fyraåriga barn på förskolan precis före fruktstunden. Barnet blir ledset och vill gärna ha en bit frukt och börjar gråta, men mamma “har bråttom”. En förskolärare ser och förstår vad som pågår och hämtar en bit frukt till barnet. “Vad säger man?” säger mamman, barnet svarar inte. “Nå, vad säger man?” Upprepar hon med lite mer skärpa i rösten. “Säg tack nu!” Säger förskolläraren(!) till ett plötsligt mycket ihopkrupet barn.
Efter fem minutrar har en arg mamma fortfarande inte lyckats tvinga sitt nu hysteriskt gråtande barn att säga tack och tar ifrån barnet frukten.

Detta är mindre än ett år sedan jag bevittnade. I mina ögon är detta misshandel, ett regelrätt och kränkande övergrepp. Men det “är lagligt”. (Jag hade bett dem köra upp frukten där bak, men ett barn har inte den auktoriteten.) Personal och förälder gjorde i denna situation samma misstag och körde över barnet likt en ångvält.

Inte fattade de vuxna att de kränkte barnet. Det är denna sorts situationer vi måste “upptäcka” och åtgärda. Och bristen ligger i vårt kulturella synsätt på barn. Det är inte illvilja utan kulturell blindhet.

Att barnet är en egen individ är ett nytt kulturellt påfund (ja, ännu bara en vision) här uppe i norr, som bara kan bli verklig när den börjar efterlevas. Inderbörden är inte kollektivt förstådd ännu. (Man “vet” men begriper inte.) Tyvärr blir man inte kulturellt klokare av att vara förälder, lärare eller för den delen utbildningsminister.

”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.”
Föräldrabalken, 6:e kapitlet, 1§.

(Jag får ofta höra hur “sjuka tankar” jag har, först nu vet ni hur illa det är ställt!)

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic