Om familjebloggare
Thursday, August 19th, 2010(Ursäkta ev korrfel, jag har ont om tid idag och får rätta senare.)
Anna Svenssons utspel i Expressen är intressant att belysa. Hon insinuerar att bloggande föräldrar är omdömeslösa och oansvariga som lägger ut bilder på sina barn. Hennes resonemang vilar på två ben, det ena är att familjebilder går att använda som pornografi, det andra är att barnen kan tycka att det är pinsamt när de blir tonåringar.
“Risken finns att bilderna sparas ned av någon okänd och används som porr.”
Miljontals vanliga bilder används som “pornografi” av någon. Är det inte helt perfekt om vi, som Anna Svensson oavsiktligt säger, kan fasa ut de utskällda övergreppsbilderna till förmån för helt harmlösa bilder? Det vore en idealisk lösning om det fungerar. Vem bryr sig om vad andra använder som porr, det är deras ensak. Det viktiga är att ingen far illa!
“Bilderna och historierna kan dyka upp när som helst i livet, till exempel under puberteten när allt redan känns jobbigt och pinsamt”
Nja, inte riktigt sant. Om du har en bild på en lekfull fyraåring och tio år senare får syn på en 14-åring, så ska det mycket till för att personen ska bli igenkänd. Det förekommer inte. Barn förändras mycket utseendemässigt från att de är små till att de blir tonåringar.
Men om det mot all förmoda skulle inträffa och personen blir igenkänd, så varför anta att det skulle vara av ondo? Har man valt att spara en bild på ett barn för att han/hon är vacker så har man positiva associationer, inte negativa som Anna Svensson utgår ifrån. Och slutligen är bilder ett begränsat medium. Har man haft en bild i tio år så är det den oförändrade bilden som är intressant, inte den verkliga personen bakom. Denna är obönhörligen en helt annan person än vad man föreställt sig. När Harris Mirkin(1) skriver om riktig barnpornografi uttrycker han sig så här:
“Even in the rare case that they were recognized, it would presumably be by a select and admiring group of viewers. Child pornography is sought by those who value the images, and they would not have the implicitly assumed negative judgment of the model.”
Och slutligen det eviga tjatet om BP i tid och otid
Anna Svensson skriver: “Varje gång barnporrsdebatten drar igång är majoriteten överens om att barnporr är integritetskränkande för barn. Men när en bild på ett naket småbarn publiceras på nätet av föräldern är det socialt accepterat och kallas mamma- eller pappablogg.”
När barnporr-argumentet ljuder så förväntas all opposition tystna och krypa ihop i ett hörn. Men den senaste barnporrdebatten handlade om att barn porr inte behöver vara integritetskränkande. Tex tecknade bilder, familjebilder, animeringar, påklädda studiobilder mm. Den överväldigande åsikten har snarare varit att det är dokumenterade (sexuella) övergrepp som är integritetskränkande. Och sådana publiceras aldrig på familjebloggar.
Tänk efter istället. Vad skulle bli konsekvensen om man verkligen lyckades strypa tillgången på barnbilder helt? Utöver att det skulle kräva omfattande censur så skulle incitamentet att skapa egna bilder skjuta i höjden, med alla de konsekvenser det skulle få. Är det en sådan utveckling vi vill ha? Var istället nöjda när harmlösa bilder på lyckliga barn även kan fylla denna funktion.
Det handlar om att göra samhället bättre för alla, då är det också bra för våra barn. (Varav en del kommer bli pedofiler) Om vår generation vuxit upp i ett hyggligt fritt och demokratiskt samhälle, har vi då rätt att till våra barn överlämna ett övercensurerat samhälle där alla är rädda för vad någon annan kan antas fantisera om?
Familjebloggare lägger ut bilder på sina barn för att de är stolta över dem, för att de är älskade. Inte för att kränka dem. Och har bilderna några som helst effekter, så är det enbart positiva. Lägg rädslan åt sidan och tänk själv!
Högaktningsfullt,
Alex Limonovic
Källa:
1) Mirkin, Harris(2009) ‘The Social, Political, and Legal Construction of the Concept of Child Pornography’, Journal of Homosexuality, 56: 257


