Vinterbad är rena barnleken

February 5th, 2010

Jag blängde med tillgjord stränghet mot flickorna som svarade med att skratta och stänka mer vatten. Först med en mindre sträng min men desto allvarligare gest förmådde jag stoppa det muntra utfallet. Tre femåringar, varav endast en ännu hade trosorna på sig stod vid vattenbordet. Jag hade bett dem låta bli att leka med vattenslangen, men denna hade brukats flitigt när jag senast tittade till dem. Jag hade låtit det passera i all tysthet.

Nu tittade jag demonstrativt på slangen som ännu droppade lite vatten, sedan åter mot flickorna som nu blivit knäpp tysta. ”Häng upp de där i torkskåpet medan jag hämtar handdukar” sa jag och nickade mot det hörn till vilket två av flickorna förpassat sina underkläder. Barnen sken upp och jag hörde ett ”plask” lämnade rummet. Troligen tog de sista chansen att stänka ner varandra ytterligare en gång.

De tjöt av skratt när jag fångade in dem i varsin urtvättad handduk, jag har alltid tyckt det varit något speciellt med att få svepa in ett vått barn i en handduk. Eller kanske ännu vackrare är det när de låter handduken falla och kläderna ska träs på. Ett barns okomplicerade oblyghet är för mig ett monument över många vuxnas inskränkthet.

”Jag är färdig, kan du knyta mitt halsband?”, rösten kommer en liten pojke. ”Javisst” säger jag och tar lite extra stöd när jag sätter mig på huk, väl medveten om spelets regler. Jag hinner bara ta emot halsbandet när jag känner stöten i ryggen och någon skrattar i mitt öra. ”Res dig! Res dig!” ropar hon obehagligt högt medan jag samtidigt försöker knyta halsbandet. (Yrket kräver simultanförmåga!) Hon trycker sin kind mot mig och jag kramar tillbaka, reser mig och släpper av henne vid hennes kläder som hon alltför fort får på sig.

Badande tar på krafterna och tio minuter senare sitter vi försjunkna i en bok. Endast doften av nybadat barn och några skrynkliga fötter vittnar om dagens äventyr.

——–

Det är nu länge sedan landets vattenspridare kunde sprida glädje bland våra små. Och länge sedan föräldrarna försåg oss med solkräm att smörja (=smeka) med avsedd applikatur applicera på barnens lena hy av solen mest utsatta kroppsyta. Men så länge barnen är nöjda, så är jag det! Vad mer kan en pedofil begära än umgänge och lycka? Vinterbad är sällan skådad bonus.

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

Barn kan hängas ut som sexualförbrytare

January 30th, 2010

Så händer en galenskap till i det mest osannolika av alla länder, USA. Det är så fullt av motsättningar att det är ett under att det inte fallit sönder.

Om 12-åring och en 13-åring skickar sexbilder till varandra, föreställande sig själva, vad händer då?

Jo, självklart anmäls de både för något motsvarande sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografibrott. Det innebär med amerikansk lagstiftning att de förs in i registret över sexualbrottslingar och att de därmed aktivt hängs ut och att man varnar för dem.

Hade det varit tjugoåringar hade ingen tyckt det vore märkligt. Att på detta sätt använda rättsliga åtgärder för att avsiktligt kränka barn och deras integritet bör i lag förbjudas. Även barn har rätt till ett privatliv, ett sexliv och en personlig integritet. Detta är inget annat är moralpanik över upptäckten att våra “oskyldiga barn” också har “snuskiga tankar”.

Aftenposten, jag har inte möjlighet att göra någon djupare efterforskning just nu. Hittar ni mer, eller vill korrigera något så posta en länk.

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

Förskolläraren i Jönköping - igen

January 28th, 2010

Att skriva om sånt här är alltid förenat med ett visst obehag. Att utnyttja sin ställning för att tillgodose sina egna behov väcker min avsmak. Samtidigt måste man förhålla sig saklig så man inte låter de egna känslorna rusa iväg.

Nu är förskolläraren från Jönköping på tapeten igen. Nu kanske vi får lite rätsida på vad som skett. Då han tydligen flitigt brukat kamera så kan tydligen många händelser preciseras både med plats och tidpunkt. Femton barn omnämns i utredningen men endast fem ingår i åtalet.

Vad har han gjort då? Då han bla placerat sitt kön på ett sovande barn så har han varit en bra bit ut i gråzonen för sexuellt ofredande. Likaså har han under en vila tafsat på ett barn. Och sådana handlingar går (givetvis) långt utanför det acceptablas gräns.

Av det som just nu publicerats i media har inget övergrepp beskrivits som är direkt skadligt, mest är det att jämföra med ett oacceptabelt maktmissbruk. Om det förekommit värre handlingar så lär det framgå sinom tid, media lär bevaka fallet onödigt noga.

Polisen har tydligen gjort ett gediget arbete med hans porrsamling. 150′000 pornografiska bilder har tittats igenom och nu bedöms 330 vara barnpornografiska, mot tidigare angivna 170. Det är nästan en fördubbling men vi ligger fortfarande en bra bit under 1%. Dvs, han är ingen bp-samlare.

En tanke surrar genom mitt huvud i lite olika formuleringar. Det har tydligen inte varit meningen att göra någon illa, bara göra mer diskreta ofredanden. Men dessa har samtidigt varit mycket långtgående… Sådant kräver nog lika delar våghalsighet och dumdristighet. Men varför gör man något sådant? Inte ens jag som är pedofil, och jobbar på förskola ser minsta orsak! Sökte han bara spänning i att överträda tabun?

Nå, vi får hoppas att det stannar på denna nivå och inte blir värre.

Expressen 1, Expressen 2, Aftonbladet (Övriga verkar inte ha skrivit än.)

Tidigare här.

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

Brottsprovokation?

January 27th, 2010

Våra kära moderatkvinnor vill driva igenom rätten för myndigheter att provocera brott i groomingfall. Det innebär att poliser på arbetstid surfar omkring på communitys och låtsas vara barn och försöker stämma träff med “snuskgubbar”.

Moderatkvinnornas två texter: Förövare finns där barn finns, Tillåt brottsprovokation.

Nu kan man ju föreställa sig en del komplikationer. Tänk om sexdejten man ska lura i fällan faktiskt visar sig vara äkta vara, att “hästälskare12″ faktiskt är en hästälskande (och numera besviken) 12-åring. Barn får ragga på varandra, och ha sex, vilket inte är helt ovanligt. Eller ska man bara sikta på de som medger sitt syfte? “Ja, du är en snygg 11:åring, du får två limpor cigaretter och femhundra på kontantkortet för ett ligg. Ok?” Visserligen kan man ju fokusera på de uppenbara som utlovar modellkarriärer för några bilder i en sketen studio med en madrass på golvet. Det kanske är det bästa.

Moderatkvinnornas brottsvärdering

Samtidigt undrar jag hur moderatkvinnorna tänker. Bör brottsprovokation tillåtas när det gäller brott mot knivlagen? Eller narkotikalangning till barn? Eller något annat i samma klass, ni fattar poängen!

Genom att fokusera på ett (möjligen framtida) brott som kan hindras med ett klick i krysset så förmedlar de en mycket snäv världsåskådning. Ja, fula fiskar bland groomare är ett visst problem, men knappast vare sig det farligaste eller vanligaste. Moderatkvinnorna pekar visserligen ut et problem, men bara ett i mängden. Det visar snarare att de inte förstår ungdomars relation till internet som medium för kommunikation. Och då blir de rädda! Tanken på en knarklangare på en skolgård är innanför deras begreppsramar och framstår därför inte som lika farlig.

Troligen har de inte ens tänkt så långt. De har nog inte ens tänkt på att förövaren kan vara en kvinna då de konsekvent pekar ut män som bovar i dramat. “Idag används Internet av tusentals män som varje dag försöker komma i kontakt med barn och ungdomar i ett sexuellt syfte.”

“Sexuellt syfte” behöver inte heller vara grooming om man inte vidtar förberedelser för att mötas irl. Chatta är faktiskt lagligt och ofarligt. För att ett brott ska föreligga ska man dels ha kommit överens om att mötas, dels måste man också ha vidtagit någon åtgärd för att få mötet till stånd.

Ungdomars internet- och sexsyn

Moderatkvinnorna skriver: “En del unga är lättare att textförföra än andra. Det kan vara barn som är i ett skört skede i livet, någon som saknar kompisar i den riktiga världen, en som har det jobbigt i skolan eller med föräldrna.” Enligt dessa kvinnor s beror barnens inställning till inviter alltså på någon form av försummelse eller social svaghet. En del ungdomar är mer positiva för sexuella erfarenheter irl än andra. En del vill bara “leka på internet”. Men att utmåla dessa barn som någon sorts sociala loosers är lika fult som fel.

Internet är inte en fara i sig. Det är tvärtom en idealisk plats för att prova och utforska olika sexuella roller och böjelser. (Bara man vidtar åtgärden att inte skicka en massa personlig information!) Om något blir obehagligt på internet så klickar man på krysset och personen är borta. Den möjligheten finns inte i den “gammaldags” världen av kött och blod. (Där gäller pungspark och maraton.)

Metodval

När man senast ville “skydda barn mot sex” så gjorde man om i princip alla sexuella kontakter mellan barn och vuxna till “våldtäkt mot barn”. Därmed började barn i större utsträckning hemlighålla sina sexuella erfarenheter, även när det går fel.

Poliserna kan därför få snacka mycket sex på arbetstid. Men gripa förövare blir det nog sparsamt med. Men visst, det hade varit bra om Alexandramannen gripits tidigare. Och så hade troligen skett om inte varenda unge skämts för mycket för att våga prata om det inträffade. “Alla vet ju att de egna barnen inte har sex”. Bygg inte klyftor mellan barn och föräldrar!

Vill man nå framgång måste man bejaka barns och ungdomars sexualitet på deras egen nivå. Inte försöka hindra den, utan fundera på hur den kan levas ut med minsta tänkbara risk. Det handlar alltså om att visa barnen respekt och inte försöka topprida dem!

Det är nämligen innebörden i att “låta barn vara barn”. De har nämligen lika snuskiga tankar som ni, oftast bara andra önskemål och mindre erfarenhet!

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

Korskopplad moral om sexuellt umgänge

January 26th, 2010

En kvinna våldtogs på ett hotell i Dubai, tillsammans med sin trolovade besökte hon polisstationen för att anmäla händelsen. Då kom det fram att de inte var så oskyldiga de heller, de hade nämligen både sovit i samma rum, och haft sex! Två olika brott enligt rådande rättssystem. Dessutom hade de druckit alkohol för att fira förlovningen!

Självklart burades paret in i väntan på rättegång. Man kan ju inte låta sexbrottslingar gå lösa, hur skulle det se ut? Då båda är brittiska medborgare försöker brittiska ambassaden prata Dubais myndigheter till rätta. De har i vart fall lyckats förhandla fram ett dagen-efter-piller för att förhindra att våldtäkten skulle få mer bestående konsekvenser.

Det är i lägen som dessa jag ibland känner en innerlig önskan att sarkastisk ironi dra på munnen och slänga tillbaka någon av de fraser folk i okunskap brukar slänga i ansiktet på mig. “Självklart ska det vara olagligt att sova i samma rum om man inte är gifta. De kan annars känna av den sexuella spänningen som ger bestående men och livslångt lidande.”

Men två fel blir inte ett rätt. Hoppas de lyckas snacka loss paret. Visst är det knäppt att tro att föräktenskapligt sex är negativt, men vi är inte mycket bättre själva. Vi hyser de märkligaste föreställningar om allt som inte stämmer överens med den gamla kyrkans lära, numera ofta omdöpt till radikalfeminism. (Nå, det finns en viktig skillnad. Kyrkan gjorde kvinnan till den brottsliga, radikalfeministerna pekar ut mannen.)

Kommer den strikt religiösa staten Dubai ge efter? Tveksamt. När lagar stiftas på moralisk grund så anser man att man själv är “högre stående” än de andra som inte är lika upplysta, eller inte respekterar “vårt människovärde”. Skulle Sverige på begäran släppa utlänningar (någon från Dubai?) för att de brutit mot våra morallagar? Knappast, vi ser ju helst att de inför motsvarande lagar där! Att moral är frågans kärna tydliggörs av en brittisk diplomat: “The police and authorities in Dubai have shamed themselves by yet again displaying a breathtaking lack of compassion and humanity.”

Nåja, vi får väll skatta oss lyckliga att Dubaiterna inte anammat vår västerländska ålderfixering. Då hade de säkerligen i moralisk nit fogat ytterligare en åtalspunkt till listan. Över tjugo år skiljer dem åt.

Men britterna har rätt i sak, det är åt h-vete! Men det är morallagar i både Dubai, Storbritannien och Sverige. För att något ska klassificera sig som ett brott bör någon annan drabbas av det, annars finns det ingen orsak att döma.

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

Mindre nogräknade djur

January 26th, 2010

Av en händelse var jag för helt nyligen involverad i en diskussion om djur av olika arter som försöker sätta på varandra. Så det känns lite skoj att Aftonbladet uppmärskammar just detta idag. Även om det kanske inte är det mest observerade beteendet så är det långt ifrån okänt.

Djurens sexualdrift handlar liksom människans inte primärt åt att avla avkomma, utan att stilla ett ibland påträngande behov som är genetiskt hårdkodat. Hur det praktiskt går till är liksom inte relevant. I vart fall inte när vi talar om de flesta däggdjur. Avkomman är i många fall “bara” en konsekvens.

Människan är sällan sexuellt kräsen, man tar det bästa av det som är tillgängligt, och djuren fungerar även här likadant. Och även om det är få som korsar artgränserna så finns det de som inte låter sådana bagateller sätta käppar i hjulet. “Renen på människan, människan på hunden, hunden på hönan…”

Då min egen kunskap är mycket begränsad så jag skickar gärna vidare till de som vet bättre, zoofili.se. Jag litar på att zoofilerna vet vad de gör, deras känslor är lika äkta som någon annans. Jag hoppas jag undvikit att uttrycka mig fördomsfullt, isf är det inte avsiktligt.

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

Grundlösa grunder för avsked

January 22nd, 2010

Märkliga avskedanden måste lyftas till ytan. Denna gång är boven Frilufts Förskolor. En barnskötare bar en mössa med texten “Porn star” och publicerade den på Facebook. Förskolans VD, Peter Wallebo, kallade in honom på kontoret och “avbröt samarbetet”, dvs i praktiken ett avskedande när det handlar om en vikarie.

“Vi har varit inne och kollat din facebooksida och med anledning av bilden som finns på dig måste vi avsluta vårt samarbete omedelbart. Med den där mössan kan man aldrig vara säker… Nu är skadan skedd. Föräldrar har sett bilden och även pedagoger”. (Aftonbladet)

Och hur reagerade föräldrarna? Knappast någon som seriöst trodde att han hade ett extraknäck i den mer skumt upplysta delen av filmindustrin. Och pedagoger? Än sen? Tål man inte att se detta så ska man inte jobba med människor alls, man får se långt värre saker än så. Upplysningsvis så är hela vårt samhälle nerlusat med anspelningar på sex.

Och vad är det man “inte kan vara säker på”? Det lämnar öppet för spekulationer…

Jäättebra barnskötare

Ja, han var tydligen så bra om man ska lyssna mer till nämnda VD. Men vad innebär allt bra en duktig barnskötare gjort för barnen om han burit fel mössa?

Mössan är sannolikt ett svepskäl, jag tror inte ett ögonblick på att man gör sig av med kvalificerad personal för en mössas skull. Här finns troligen en dold konflikt som inte omtalats i media. Man stöter inte ut en bra kollega för skitsaker, här har man letat med ljus och lykta efter ett svepskäl till att krångla sig ur löftet om vikariat.

Feghet?

Eller är det så att jag har fel, att det inte finns någon bakomliggande orsak? Att några föräldrar påtalat bilden och detta lett till att personalen får gå? (SvD) Då är det nästan lika illa, bara på ett annat sätt. Även föräldrar måste respektera att personal har ett liv vid sidan av yrket, och i detta fall skulle det vara chefens sak att sakligt förklara detta för dem. De är tom grundlagsstadgade.

Om så är fallet bör personal söka sig till andra arbetsplatser. Man vet aldrig vad en nyckfull arbetsgivare kan hitta på. Någon möter en på krogen och man inte är spiknykter… foten direkt!

Privatkrav är handlar om rättssäkerhet

Ett exempel: Om jag döms jag för misshandel så kommer det inte att synas i det registerutdrag arbetsgivaren avkräver mig, bara om det klassas som en “grov misshandel”. Om “fel mössa” ger avsked så bedöms det alltså som grövre än en utfärdad misshandelsdom. Nu borde perspektivet vara glasklart för alla.

Förskolan är anmäld både till polisen och DO. Det är rätt, vi måste försvara rätten till ett privatliv. Både för vår högst privata skull, och för att tvinga upp de verkliga frågorna på förhandlingsbordet, om det finns några. Annars för att blockera enstaka chefers omåttliga feghet.

Hoppas VD’n är nöjd med “reklamen”, det var ju detta budskap han ville nå ut med. Jag förstår det inte, jag anser bestämt att barnen förtjänar att få ha kvar sin “jättebra barnskötare”. Men vem lyssnar på dem?

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic

När lagen fungerar!

January 20th, 2010

Jag brukar då och då slå ner på olika tillfällen när lagar missbrukas för att trakassera människor som älskar varandra. När man på fullt allvar försöker övertyga ena parten i en kärleksrelation om att denne är ett “offer”. Därför kan det vara vettigt att någon gång visa på motsatsen också, hur en lag ska fungera.

Aftonposten skrev om hur en groomande förövare, dömt för flertalet grova sexualbrott fick en trettonåring på kroken. Han lockade henne att besöka honom genom att locka med stora pengar och modellbilder. (Upplägget känns bekant va?) Han föll på att han dels inte såg ut som han hade utgivit sig för att göra, och dels för att han inte inte ens hade kontanter nog att lösa ut flickan och hennes kompis från taxin.

Taxichaffören körde rådigt tillbaka till stan och lämnade över flickorna i myndigheternas vård istället. (Barnevernsvakten, vad nu det motsvarar här.) Mannen i den ädla åldern av 26 år sitter i fängsligt förvar, och jag dristar mig anta att både flickor och föräldrar är lättade.

Flickan vann visserligen inte berömmelse som erotisk modell i Spanien. Istället kan förövaren mycket väl vinna egen “berömmelse” som den första att dömas för brott mot groominglagen.

Om förtroendet för en lag ska upprätthållas måste domsluten inte bara vara möjliga, utan också skäliga. Nu fungerar denna lag - Sabba inte det med idiotdomar sen!

Högaktningsullt,
Alex Limonovic

Så hände det igen…

January 19th, 2010

Ja, om ni saknar era kommentarer i listan så är det mitt fel. Återigen råkade jag radera de 25 senaste! Det är farligt lätt när man arbetar rutinmässigt har jag just insett. Jag svär högt och ljudligt, men det hjälper inte, det finns varken ångrafunktion eller varningsruta.

Förlåt!

Alex

Våldtäkt över MSN?

January 17th, 2010

“Om man förmår en minderårig person att utföra vissa sexuella handlingar framför en webbkamera, så kan det enligt min mening vara frågan om våldtäkt mot barn.” “Hon överväger att åtala mannen för våldtäkt mot flickor som han inte ens träffat.” (kammaråklagare Charlotte Österlund, SvD)

När jag var liten så behövde en våldtäkt innefatta en viss mängd våld. Men då vissa inte vågade eller förmådde ens försöka värja sig så dömdes dessa förövare oftast under mildare rubriker än våldtäkt, vilket var mycket grovt.

Sedan mjukade man upp reglerna för att även dessa övergrepp skulle klassas om våldtäkt. Förövaren ska ju rimligen inte kunna skylla på att offret var för klent så han inte behövde bruka något våld.

Feministerna fick blodad tand och började kalla allt enklare saker för våldtäkt. Nu funderar en kammaråklagare på att klassa några fall av ofrivilligt camsex/posering som våldtäkt. Men hon missar att inga kontakter är så säkra som över internet, då endast ett klick i krysset stänger obehagliga typer ute. Alla kan värja sig mot alla!

Men i de fall det faktiskt förekommit hot så är det rimligen “olaga hot”, eller? Hur ska man annars “tvinga” någon till något som helst över internet? Det kan alltså knappast ens gå som “olaga tvång”.

Jag kan ta olaga hot, om sådana förekommit. Jag kan godta sexuellt utnyttjande. Men att några textmeddelanden kan utgöra en våldtäkt köper jag inte. Det verkar bara fånigt, som att kalla en stöld för bankrån.

Felmarginaler?

Detta har utspelat sig i “nordvästra Skåne”, troligen är det samma fall som jag nyligen skrev om. (Han som hade “barnbilder, ni minns?) Hur han gått tillväga vet vi ännu inget om, men myndigheterna verkar ha utrett det hela tiden då han isf har suttit häktad sedan oktober. Ett tjugotal anmälningar finns men man befarar “hundratals”. Felmarginalen är ungefär 500% alltså? Så stor att den är värdelös.

Då åklagaren ens överväger rubriceringen “våldtäkt” så får vi anta att han gått ganska fult tillväga. Likaså att tjugo personer faktiskt valt att anmäla honom. Till saken hör att han tydligen är dömd för våldtäkt mot en trettonårig flicka sedan tidigare. Han har helt enkelt usla odds.

Inflation i våldtäktsbegreppet

Om dylika tolkningar går igenom så undrar jag hur vi ska beskriva de gammaldags våldtäkterna, dvs de fall som någon fysiskt har tvingat sig på en annan person och med våld/hot tilltvingat sig samlag. Ska vi kanske säga: “Det är som om någon skickar ett meddelande och ber dig visa könet i kameran, fast lite grövre?”

Nä, det går inflation i ordet “våldtäkt”. Det går inte att åtgärda problem genom att döpa om dem. Tvärtom förringar man bara de som våldtagits på riktigt!

Då begreppet redan gäller på ålderspremissear så finns det numera många fall där minderåriga själva kämpar för att få bli “våldtagna” av sina något äldre pojk- eller flickvänner. Som en del av de sexuella aktiviteter som unga alltid har haft sinsemellan, och alltid kommer fortsätta ha oavsett vilka tokiga lagar som stiftas.

Inflation också i brott

Om det är lika grovt att be någon visa brösten som att fysiskt tvinga sig på någon och tilltvinga sig samlag. Då blir brotten utbytbara mot varandra. Risken är alltså att verkliga våldtäkterna ökar, “det är ju ändå samma sak”. Eller vad säger fru kammaråklagare? Som man bäddar får man ligga!

Återfallsförövare kan man inte förhindra med fängelsedomar, eller för den delen grövre rubriceringar (som därmed lakas ur). Det krävs andra tillvägagångssätt.

I vissa fall är våldtäkter redan nu ett struntbrott, som hos ungdomarna ovan. Och vi verkar fortsätta åt det hållet. Snart kommer ingen orka bry sig, eller så måste man specificera att det faktiskt var en ofrivillig sådan.

En vink åt rätt håll

Jag gör inga anspråk på att veta vad som biter på återfallsförövare, hur man förhindrar at de återigen utnyttjar andra sexuellt. Men jag kan ge en hint om hur man upptäcker det i tidigare skede.

Problemet skulle inte finnas om barn inte lät sig “raggas upp”, och det kan vi inte förhindra. Det är inte ens önskvärt. Men om vi avdramatiserar det här med barnens sexliv så slipper de smyga med sin sexuella utlevnad som de tvingas till idag, därmed öppnas den nu stängda dörren till att prata om det som är obehagligt. Vet barnen att det blir lugnt och respektfullt bemötta så törs de prata. Det är vuxnas orimliga förväntningar på “oskuldsfulla barn” och sedan oproportionella reaktioner som ställer till det. Jobbiga reaktioner skrämmer också.

Ett barn som har utnyttjats känner sig nästan alltid delaktigt, att då inför “blåögda” föräldrar erkänna att de dels har “haft nätsex” och att det dessutom gick fel blir då dubbelt svårt. Och ju större föreställningar om barnets asexualitet och oskuldsfullhet vi har, desto djupare blir klyftan mellan barn och vuxen, mellan verklighet och föreställning.

För om vi vill utgöra ett stöd åt våra barn så får vi inte reagera som vi vill reagera, utan som barn och unga behöver bli bemötta! (Dvs. Vems behov står i centrum, barnets eller den vuxnes? Tro inte att det är samma sak.)

Högaktningsfullt,
Alex Limonovic